Eftersom jag var i skolan idag för kanske sista gången och min praktik snart är slut tänkte jag att det skulle passa
bra med att skriva en resumé om mitt första studieår:


Det här året har jag huvudsakligen gått klädd i vitt. I skolan har jag oftast haft på mej mina vita vårdkläder och på fritiden har jag yrat omkring i min halare. På bilderna ser ni en liten skillnad på hur halaren såg ut när jag fick den och hur den såg ut någon månad senare. Nu för tiden är den nästan svart (haha okej liten överdrift) och jag räknade just att jag sammanlagt har sytt fast 16 halarmärken. Hälsningarna tänker jag inte ens försöka räkna..

Blod, svett och tårar. Mängden information jag har tvingat in i min hjärna under det här året är helt otrolig, har fått kämpa som aldrig förr. Jag vet inte hur många gånger jag har velat sätta mej ner och gråta och bara ge upp, men jag klarade det. Alla tenter, inlämningsuppgifter, seminarier - jag klarade det. Och med riktigt bra vitsord ännu till. Tycker att jag med all rätt får säga att jag är sjukt stolt över mej själv.

Nu låter det lite som om året var en enda plåga, men så var det inte riktigt heller - på bilderna ser ni sneak peeks från våra praktiska övningar, och oj vad vi har haft roligt. Vi har skjutsat omkring varandra i rullstolar, åkt upp och ner i hissen, bäddat ner varandra, lindat in varandra i bandage, återupplivat dockor, osv. Fast hur tungt det har varit har man fått skratta med klassen varenda dag, det har fått en att orka.

Mitt första studieår innehöll sju sitzar. De flesta sitzarna har varit sjukt roliga (favoriten var absolut den legendariska superhjältesitzen) och eftersläppen har varit ännu roligare. Har lärt känna massor med nya människor, och så har ju min trogna sitzvän Susanna hängt med för det mesta. (Tack för alla roliga kvällar Sussi!)

Studielivet är tungt, men det blir vad man gör det till. För även om vi har haft fullt upp med skolan hela tiden har vi hunnit med mycket roligt också. Årets roligaste händelser bortsett från sitzarna? Back to school, gulisintagningen och pampasveckan. Och ja, så får vi ju inte glömma bort Ollistisdagarna. Så även om det här året har varit det tyngsta hittills skolmässigt har det varit ett av de roligaste fritidsmässigt (vet inte om man kan säga sådär, men ni fattar vad jag menar).

Sist och slutligen vill jag tacka vår klass, VÅ2/11. Helt härliga människor hela bunten (extra stort hjärta på Frida, Larissa, Ida, Sara och Susanna ♥), saknar er redan. Tack för det här året!