Isin tyttö

 
Idag vill jag passa på att hylla min fantastiska pappa lite, eller Isi som jag och Alexander kallar honom. Dom flesta tycker väl att just dom har världens bästa pappa, och jag tänkte berätta lite om varför just jag tycker att just min pappa är världens bästa:
 
Den här tiden är inget jag kommer ihåg speciellt mycket av, men av vad jag har fått höra och av bilderna jag har sett kan jag dra slutsatsen att min pappa var min största förebild redan när jag var liten. En bild jag speciellt kommer ihåg är från när vi bodde i Esbo och Alexander inte ännu var född, är en bild där Isi klipper gräs på gården och jag trippar efter med min plastgräsklippare. Eller när han målade min lekstuga och jag satt bredvid och "målade" med vatten. 
 
Varje vinter släpade han runt mig i min pulka tills jag var tillräckligt stor för att åka själv. Då köpte han en rattkälke åt mig för att jag tyckte det var häftigare. Han har berättat att en tant en gång hade frågat honom hur han vågar låta en sådär liten flicka åka själv, och han hade bara svarat "kyllä Daniela osaa". När jag blev lite större började vi åka slalom tillsammans, men då tyckte jag att snowboard var häftigare så då köpte han en sån åt mig istället. Med andra ord var jag åtta år när jag ställde mig på min första snowboard, och då åkte vi så att han hade ett rep runt midjan som höll fast mig. Jag föll och föll och föll och föll, men tillsammans kämpade vi och idag åker vi båda två hur bra som helst (jag ändå snäppet bättre om jag får skryta lite). När jag var tillräckligt duktig för att åka utan rep åkte en gång en pojke rakt på mig så jag slog en och annan kullerbytta, och när Isi hade kollat att jag var okej  sa han åt mig att vänta där tills han kom tillbaka. Efter några minuter kom han släpande på den stackars pojken för att han skulle be om ursäkt åt mig. (Haha, bildkälla)
 
 
Hur som helst, när vi inte åkte snowboard skidade vi runt Esbos skidspår eller skrinnade. Och varje vinter byggde han en gigantisk snöhäst och ett gigantiskt snöslott åt mig och Alexander på gården där vi kunde ha snökrig i timmar. På somrarna simmade och cyklade vi, och det var så klart han som lärde mig cykla också. Hur? Jo, han tog bort mina stödhjul i smyg så jag inte ens visste att jag kunde cykla själv förrän han berättade att han hade skruvat bort stödhjulen. Sneaky. 
 
Några år senare började jag i en judogrupp. Isi var den som alltid var där och hejjade på mig, och samma gällde när jag började tävla. Varenda en tävling förde han mig till och sen stod han vid kanten bredvid tränaren under alla matcher. Jag var alltid den som var nervös när jag gick ut för att hälsa på motståndaren och han var den som var helt lugn. En gång när jag skulle tävla mot en pojke var jag så nervös att mina ben bara skakade och efteråt frågade jag Isi hur han kunde vara så lugn. Svaret? "Koska mä tiedän että sä kuitenkin voitat". 
 
När vi flyttade till Vasa började jag vara i den åldern att man for ut på kvällarna med sina kompisar. Oavsett om det gällde konventer, Åminne eller Fagerö så skjutsade han oss alltid om det behövdes. Nu är det Alexander han skjutsar hit och dit, men här kan också nämnas att än idag hämtar han mig från Ollis mitt i natten om det behövs :D 
 
Ni kan ju tänka er hur nervös jag var när jag skulle presentera Niko för honom första gången. Som tur gick det bra och idag är dom typ bästa kompisar, vilket jag så klart är väldigt glad över. Kan ni förstå att när jag ännu bodde i Vasa och Niko i Sibbo förde Isi mig ofta med bil till södra Finland bara för att jag skulle få träffa Niko? Över 400 kilometer, sammanlagt 800, körde han för att jag skulle få vara med min pojkvän. Själv bodde han hos någon kompis under veckoslutet tills det var dags att fara hem igen. 
 
Nu låter det ju lite som om vi alltid har varit bästa kompisar, jag och Isi, men nog kan vi bråka också. Mest på grund av att vi är så lika, ingen ger upp och båda har rätt :D Under hela min skoltid har han suttit och försökt hjälpa mig med matteläxorna och boken har nog flugit i väggen en och annan gång när han inte har förstått hur jag inte har kunnat förstå och jag inte har förstått vad han har försökt förklara. Och ja, den där tiden när jag övningskörde med honom istället för att gå i bilskola... Jag var arg för att jag fick kärringstopp och han förstod inte varför jag inte kunde släppa kopplingen på rätt sätt :'DD Kommer aldrig att glömma när jag under en och samma runda fick kärringstopp för typ hundrade gången och han bara "DANIELA, MIKS SÄ TEET NOIN?????". 
 
För att ännu nämna några saker som gör honom till världens bästa pappa kan jag berätta att han kan typ allt (utom att laga mat och dansa). Det var han som hamrade upp vårt hus i Esbo och när vi flyttade till Vasa byggde han vår sommarstuga helt och hållet själv. Han kan fixa allt som är sönder. Bilen, lampan, tvättmaskinen, tv:n, you name it. Han är sjukt stark och kan fortfarande göra armhävningar när jag sitter på ryggen. För att fylla 50 år har han också galet bra kondition, ingen chans att jag skulle hinna med om vi skulle fara på länk och han skulle springa som han gör när jag inte är med. Och på tal om sport; han kan spela ishockey, innebandy, tennis, squash, pingis, korgboll, fotboll, osv osv osv.... Och så är han bara för övrigt en sån människa som har massor av vänner och kommer överens med alla. 
 
Jo, man kan nog lätt säga att är stolt över att han är min pappa. Hyvää isänpäivää Isi, rakastan sua 



Jen


Va fint! 😊❤️

Svar: :)))
Daniela

Fin text :) Och vad roligt med kärringstoppen när du körde :) Är nog väldigt frustrerande att sitta bredvid när det händer haha!

Svar: Tack :) haha jaa :D
Daniela





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Födelsedagsveckoslutet
Mina födelsedagsfiranden genom åren
Fem minidrömmar på min bucket list
Recenserar (och tävlar ut) värmeverktyg från Lyko
Hur träffar man nya människor och var hittar man nya vänner?



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12