Så påverkade krocken mig
I november var jag med i en bilkrock på motorvägen, och efter det skrev jag inlägget "Döda vinkeln" (läs här) som blev ett av mina mest lästa inlägg någonsin. Nu är det ungefär fem månader sen krocken, och jag tänkte skriva om hur den påverkat mig och min syn på trafiken nu när jag sitter i tåget och inte har något extra att göra:
¤ Rädsla. Det räckte ganska länge före jag vågade sätta mig bakom ratten och köra igen, men efter några veckor tvingade jag mig själv att göra det och efter det kände jag i flera månaders tid ångest varje gång jag visste att jag behövde köra nånstans. För ungefär en månad sen började det äntligen kännas ganska okej att köra igen, men på den motorvägen där krocken ägde rum har jag fortfarande inte vågat köra. Och hjärtat slår fortfarande extra hårt när jag sitter i en bil som kör på motorvägen (även som passagerare) och någon kommer ut från en avfart eller byter fil.
¤ Osäkerhet. Jag är en mycket mer osäker kusk nu än jag var förr, vilket är väldigt synd eftersom jag brukade älska att köra och var väldigt bra på det också. Och nu menar jag inte att jag känner mig osäker på mitt eget körande, utan jag känner mig osäker när jag beger mig ut i trafiken på grund av andras beteenden. Hur konstigt det än låter har jag kommit fram till att det säkert hade känts bättre om krocken var mitt fel, för då hade jag nog känt mig mycket säkrare i trafiken på grund av att jag kunnat ändra mitt eget beteende och lärt mig av misstaget. Förstår ni hur jag menar? För nu känns det som att det inte har någon skillnad hur bra kusk jag än skulle vara, när jag ändå inte kan påverka andras beteenden i trafiken. Det fanns ju inget jag kunde göra för att hindra krocken när den hände, utan det berodde på den andra kuskens slarvighet. Jag kan ju inte veta när någon nästa gång bestämmer sig för att inte kolla döda vinkeln, sätta sig bakom ratten alkoholpåverkad eller köra utan körkort och jag helt enkelt råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt.
¤ Nervositet och irritation. Visst har jag förr också blivit irriterad på folk som inte beter sig som de borde i trafiken, men nu har det blivit mycket värre. Jag blir så otroligt irriterad (och nervös för den delen också) när folk som kör bakom en kör så nära att de nästan rör i bakluckan, inte en chans att de skulle hinna stanna i tid om jag skulle behöva bromsa. Hallå, har folk inte hört om säkerhetsavstånd? Och visst förstår jag att bussar inte kan väja för bilar på samma sätt som bilar kan väja för bussar, men när en buss kommer emot i hög hastighet och halva bussen är i fel fil och nästan tvingar bilen i diket när den kommer emot, ja då undrar man ju nog om de inte kunde sakta i lite. Inte har jag heller aldrig förr varit nervös när jag behövt byta fil, men efter krocken har jag blivit det, speciellt eftersom andra bilförare väldigt sällan släpper in någon i en fil när man ska byta (jag ger rum åt andra i 90% av fallen).
¤ Ilska. Efter att ha varit med i en krock som kunnat leda till handikapp för resten av livet eller i värsta fall döden blir jag så otroligt ARG när jag ser folk som åker omkring utan säkerhetsbälte. Det räcker ungefär två sekunder att sätta på det där säkerhetsbältet och jag FÖRSTÅR INTE hur folk tänker när de inte "orkar" sätta på säkerhetsbältet?! Samma gäller när människor tar onödiga risker och ska köra om en bil trots att en annan kommer emot och man just och just hinner förbi, så otroligt onödigt. Oavsett hur bråttom man har är det väl knappast värt en nokkakolari? OCH NEJ, man behöver varken kolla sin instagram eller spegla sig medan man kör, när man kör ser man på VÄGEN. Det kanske bara handlar om några sekunder när du snabbt kollar igenom din instagram, men under de sekunderna hinner en älg springa upp på vägen hur lätt som helst.
Åtminstone jag tycker att det är ett stort ansvar att ha körkort och röra sig i trafiken, men många vuxna människor tycks inte förstå det. Jag förstår fortfarande att misstag händer, men jag undrar nog hur många bilolyckor som kunde undvikas om folk började använda lite mera vett när de kör. Här kommer en låt med enkelt språk man kan lyssna på ifall man behöver en liten påminnelse om hur man ska bete sig i trafiken:
Håller nog med om vad de sjunger, "de e nog bra myki prima när folk kan bete sig på gator". Synd bara att så många inte kan det.
Jag håller verkligen med på alla punkter! Om nån t.ex. ringer eller textar så kan man nog svara/ringa upp senare, eller stanna nånstans och svara då bilen står STILLA.
Jag har ofta ångest i trafiken, dels pga att jag inte litar på medtrafikanterna, dels för att jag är rädd för att själv ställa till det (trots att jag oftast kör väldigt försiktig, ibland nästan som en gammal pensionär eller nåt..) - men har ju haft nästan-olyckor ett par gånger ändå under de 9 år jag haft körkort som skulle ha varit mitt fel, pga att jag varit trött eller ofokuserad t.ex.
Svar:
Daniela
Ursch va hemsk att va med i en olycka, skönt att allt gick någorlunda bra :)
Svar:
Daniela
http://www.marvelicious.blogg.se