Kroatien, dag tre
När vi vaknade den tredje dagen var vi båda riktigt förväntansfulla inför dagens lilla roadtrip vi skulle göra. Men först blev det såklart frukost och lite strand- och poolhäng, som de tidigare dagarna också :)
12-tiden hoppas vi in i vår hyrbil och påbörjade den ungefär 100 kilometer långa färden mot nationalparken Krka. Dock var trafikkaoset ännu värre än tidigare dagar, och vi båda tappade humöret rejält i början när det räckte nästan EN TIMME att köra TVÅ KILOMETER.
Nå, till slut kom vi äntligen ut till motorvägen, och då glömdes det dåliga humöret ganska snabbt när vi körde längs otroligt vackra vyer hela vägen. Jag blev dock lite rädd när det under vägen varnades för björnar (!!), vargar, vildsvin och ormar, men som tur dök inget av djuren upp. Tänk om man hade sett en björn eller ett vildsvin springa över vägen, huj då!
En timme senare svängde vi in till Krka Nationalpark, köpte biljetter och klev på en buss som skulle ta oss till parken. Utsikten från bussen var helt fantastisk, men annars var det nog den värsta bussresan jag varit med om. Bussen körde ner längs ett berg på en OTROLIGT smal och krokig väg utan staket, och det var inte bara en gång jag tittade ut genom fönstret och såg att bussens hjul var ungefär 20 cm från att fara ner för stupet. Niko försökte lugna ner mig med att säga att de säkert kör den här vägen typ femtio gånger per dag, men den tanken hjälpte inte mycket, så till sist var det bara att stänga ögonen och försöka andas lugnt tills vi var framme.
När vi äntligen klev av bussen fick vi en karta och en guide berättade hur vi skulle ta oss till det berömda vattenfallet Skradinski buk. Det var ungefär en 2,5 kilometer lång väg vi skulle gå, och den vägen var väldigt fin och mysig trots att vi tyckte det var lite för packat med folk... Hur som helst fick vi se allt från små vattenfall och grottor till konstiga träd och en massa fiskar, nedan följer några bilder:
Ungefär en halv timme senare anlände vi till Skradinski buk, och då möttes vi av följande syn:
Där stod vi och gnuggade våra ögon en stund för att förstå att det vi såg var verklighet. Helt som från en saga!
Vi bytte om till simkläder och gick ut i vattnet, heeelt overkligt kändes det!
När vi hade knäppt några bilder satte vi oss på en sten och bara beundrade det vi såg. Jag var starkt av den åsikten att detta nog var det en av de häftigaste och finaste sakerna jag någonsin sett, och när jag frågade Niko om han tyckte likadant sa han "nå, nog e de ju bland det finaste". Jag svarade något i stil med "ööö, vad har du muka sett som är finare än detta?" och då svarade han "du" <333
När vi kom upp ur vattnet klättrade vi ännu upp på en bro för att beundra vattenfallet därifrån också. Förstår verkligen att det här stället räknas som ett av världens under, helt magiskt ställe!
När vi kände oss färdiga med att gå omkring i nationalparken bara vred det sig i min mage när jag tänkte på den hemska bussresan som väntade... Att åka upp kändes ändå som tur lite bättre än vägen ner, och snart befann vi oss tryggt i vår hyrbil igen.
När vi kom fram till hotellet dök jag direkt ner i poolen, ni kan ju tänka er hur skönt det var efter att ha spenderat halva dagen vandrandes omkring i en nationalpark i 35 graders värme och efter det suttit i bilen i en svettig timme!
På kvällen åt vi en helt magisk middag i hotellets restaurang. Utsikten hade nog inte kunnat vara mycket finare, och maten hade nog inte kunnat vara mycket godare. Kände mig så harmonisk när jag satt där med ett vinglas i handen och tittade på solnedgången.
Dag tre avslutades med en kall cider på vår balkong, och jag somnade riktigt lycklig även den kvällen.
Visst är det vackert där!? Vi var där förra hösten. Superfina bilder!
Svar:
Daniela
Det ser barar för fantastiskt ut! :) Men vad läskigt med vägen utan staket, jag hade antagligen reagerat likadant..! Första gången jag åkte längs serpentinvägarna i Teneriffas berg trodde jag inte jag skulle överleva, trots att det fanns "staket" överallt i princip. Men sedan den första gången hade jag i princip inga problem med vägarna. Har dock aldrig själv varit chaufför där heller. Sen finns jag en ganska läskig taxifärd i bergen nära Alanya i Turkiet, där fanns det inte staket heller vill jag minnas..
Svar:
Daniela
http://www.freedomtravel.se