Tryggheten
När jag var hemhemma i Vasa för en tid sen pratade jag en god stund med min bror, Alexander. Jag var irriterad på hur en människa hade betett sig och jag kunde inte förstå varifrån sådant dåligt beteende härstammade, och då var Alexander tyst en stund innan han sa "Men Daniela... Alla har inte vuxit upp med en sån mamma och pappa som vi. Alla har inte haft någon som alltid har brytt sig om dem och lärt dem vad som är rätt och fel ". Och han har ju så rätt.
Även om jag nu snart fyller 24 och min bror snart fyller 20, så skulle jag ändå våga påstå att våra föräldrar fortfarande är vår största trygghet här i livet. För trygghet, det är nog det ordet som beskriver vår uppväxt bäst. Vi båda har alltid vetat att de alltid gjort allting för att vi ska ha det så bra som möjligt, genom att både ge oss gränser och frihet, hjälpa oss men också låta oss kämpa själva och låtit oss vara barn så länge vi varit barn men också gett oss mer ansvar ju äldre vi blivit.
Min största trygghet här i livet
Samtidigt som mamma och pappa alltid sett till att vi har roligt tillsammans, har de ändå alltid också sett till att vara våra föräldrar mer än våra kompisar. Varken jag eller Alexander har någonsin haft något emot att hänga med våra föräldrar eftersom det bara är roligt, samtidigt som vi alltid respekterat dem något enormt. Liksom vi har vetat att mamma och pappa mer än gärna kommit och skrinnat med oss, kollat film med oss, skjutsat oss till våra hobbyer och hämtat hem oss från fester, har vi också vetat att det gällt att sköta skolan, hålla tiderna man kommit överens om och inte komma hem i dåligt skick.
Båda två har varit (och är fortfarande) de bästa förebilderna man kan önska sig, och man kan nog inte annat än konstatera att både jag och brorsan hade en jäkligt bra tur som fick just mamma och pappa som föräldrar. Vi har alltid vetat att vi har någon som bryr sig om oss, någon som finns där om det behövs och någon som vill vårt bästa. Utan dem hade nog varken jag eller Alexander blivit ens hälften så bra typer som vi är eller klarat oss ens hälften så bra som vi gjort i livet hittills, det är ett som är säkert.
Med de orden vill jag önska er ett trevligt veckoslut, det kommer åtminstone jag att ha, i och med att jag ska spendera det med mamma och pappa :) De kom till Helsingfors igår kväll och ska stanna till imorgon kväll, så ikväll ska vi ut och äta för att fira mammas födelsedag och imorgon ska jag fara på äventyr med pappa och Niko. Men mer om det senare, nu ska jag jobba färdigt för idag så jag kan ta veckoslut sen.
Anne L
Ljuvligt! Njut av helgen:)
Svar:
Daniela
