Hårt mot hårt
Jag har förstått att ni läsare gillar Niko, och det gör jag ju också, men det är långt ifrån alltid han är en dröm att leva med. Ni har ju redan fått läsa om hur han snor min mat (klick), och idag tänkte jag berätta om en annan störande grej han brukar göra, en grej som driver mig till v-a-n-v-e-t-t. Det är nämligen så, att jag ofta går och sova före Niko, och när jag på morgonen stiger upp före honom och ska äta morgonmål, kan jag hitta allt från bananskal till använd tandtråd på bordet. Jag har ju förr berättat att jag är pedantisk medan Niko är en sån som råddar mycket, men ja, det är faktiskt så illa att han kan ta tandtråd ut ur munnen och sen bara lägga den på bordet och lämna den där (så äckligt, jag vet!!!).
Jag har försökt allt. Jag har snällt bett honom att sluta, jag har sagt till argt, jag har tjatat och jag har förklarat att använd tandtråd och bananskal är rosk, som alla normala människor förstår att ska föras till roskisen. Inget har hjälpt. Ibland har han skärpt sig en tid, men sen har han alltid återgått till gamla vanor, och när man år ut och år in börjar sina dagar med att plocka undan sånt efter någon annan, då blir man milt sagt lite irriterad. Så, en dag fick jag bara nog.
Det var lördag morgon, jag steg upp före Niko och gjorde i ordning frukost åt mig själv i form av honungsmelon och smörgås. När jag satte mig ner för att äta, så vad möttes jag då av, om inte ett bananskal och en remsa använd tandtråd, mitt på bordet. Jag blev skitarg, slängde dessa i roskisen och satte mig ner och tuggade ilsket i mig honungsmelonen medan jag planerade att väcka honom på något riktigt elakt sätt (typ genom att rycka täcket av honom och sedan hälla kallt vatten på honom) (liten överdrift). Men sen, sen fick jag en bättre idé...
...när jag hade ätit upp honungsmelonen, placerade jag nämligen vackert ut resterna på Nikos favoritställe på soffan, istället för att föra dem till roskisen, som jag vanligtvis gör. Som slutkläm skrev jag också en liten lapp, och sen lämnade jag lappen och resterna av honungsmelonen på soffan, och for till stan medan Niko ännu sov. Vad han möttes av när han vaknade?
(För er som inte förstår min löjligt fula handstil: "Så här känns de att börja alla sina morgonar med att plocka undan någo äckligt den andra haft i sin mun :) Puss!")
Lite senare hörde Niko av sig med två små ord, nämligen "Point taken", och sen dess har all rosk, åtminstone tills vidare, hamnat rakt i roskisen *jubel*. Ibland krävs det tydligen lite radikalare åtgärder för att budskapet ska gå hem, och hädan efter är det hårt mot hårt som gäller. För varje tandtrådsbit eller bananskal jag måste plocka undan från min frukostspot i framtiden, kommer Niko att få plocka undan honungsmelonrester från sin favoritplats på soffan, och där med basta. Med vänliga tisdagshälsningar, the totally normal couple
