Fantastiska Flow Festival
Tidigare har jag varit på Rockoff. Summer Up. Weekend Festival. Summerburst. Flow festival slog a-l-l-t. Allt allt allt.
Efter jobbet möttes jag och Ira utanför området. Solen strålade från molnfri himmel och vi drack lite vin och catchade up före vi gick efter våra armband, och sen in till området. Fiilisen var på topp och vädret likaså. Nu skulle vi uppleva Flow Festival!
Första bandet vi såg var Satellite Stories, och där dansade vi glatt till Confetti, Campfire och The Trap tills de tackade för sig, och det var dags att gå och utforska festivalområdet lite noggrannare.
Vi konstaterade snabbt att området var stort, fräscht, välplanerat, snyggt, unikt och fullt av en massa detaljer. Det var ballonger, det var väggmålningar, det var gungor, det var ljusslingor och det var speciella scener. Verkligen imponerande. Förutom att vi konstaterade att vi gillade området, konstaterade vi att vi också gillade människorna som befann sig på denna festival. Vuxen, men ändå jättetrevlig och chill stämning - inget knuffande, inget skrikande, inget bråkande, inga överfulla människor och inga gråtande tonåringar, utan bara en massa glada, lugna människor (jämför man med t.ex. Weekend Festival, var detta rena rama drömmen). Och förutom att vi konstaterade att vi gillade området och människorna som befann sig på festivalen, så konstaterade vi också att vi gillade människorna som planerat evenemanget. Inte en enda gång behövde vi köa till wc eller vattenpåfyllningen eller uppleva obehaglig trängsel - fatta vilken festivallyx.
Efter att ha traskat runt området stannade vi vid en Meetpoint för att bli sminkade. Senast med lite glitter i ansiktet var vi mer än redo för att se vad kvällen skulle erbjuda!
Snygg-Ira.
Frågade ett par typer om de kunde ta en bild på oss. Nöjda blev vi på åttonde försöket :D
Sen blev vi både törstiga och hungriga, och glada som vi var, passade det utmärkt med varsin Happy Joe. Hittade ett supermysigt ställe att hänga på också. Önskar verkligen att jag kunde visa er alla mysiga, fina ställen vi passerade under dagen (detta var liksom bara ett i mängden), men då skulle inlägget nog bli flera kilometer långt.
Matdags! Det fanns såååå många olika maträtter vi gärna hade testat för stället kryllade av intressanta matställen, men bland all beslutsångest fick det bli traditionell pizza denna gång. God pizza, som tur.
Gick runt i några tält (tänker inte ens försöka räkna upp alla scener), lyssnade på några artister vi inte kände till, dansade till dunkande techno i världens ljusshow och bara hade det så braaaaaaaaaaa.
Paus i en skatepark. Att omvandla en skatepark till ett mysområde var kanske världens bästa idé. Härlig stämning.
Sen började det skymma och alla ljus tändes. Jag kan säga så här: Om området var vackert och imponerande på dagen, var det nu bland det vackraste och mest imponerande stället man någonsin befunnit sig på. Bilderna ger verkligheten noll rättvisa, men det var verkligen magiskt. Skulle ha kunnat gå omkring och bara beundrat allting hela natten. Tror jag till och med sa åt Ira att jag mer än gärna hade betalat biljettens pris endast för att få gå omkring på området, SÅ fint var det.
Dock var det ju tur att även musik ingick i priset, för Lana Del Reys framträdande hade jag inte viljat missa för något i världen. 22.30 visade klockan när vi ställde oss i folkmassan passligt nära scenen, och man riktigt kände hur förväntan låg i luften. Femton minuter senare klev Lana fram på scenen, och oj oj oj oj oj OJ vilken show. Vilken röst. Vilken stämning. Vilken karisma. Vilken musik. Vilken kvinna. Helt sjuuuuuukt bra. Sjukt sjukt sjukt bra.
Vi fick höra både låtar från hennes nya album och gamla godingar som Summertime Sadness, Video Games och Born To Die, och jag tror inte att en enda själ på plats inte var imponerad. Någon blev tydligen till och med så imponerad att hen sprang upp på scen och kramade Lana under en låt (klick), och i det skedet blev nog Lana och publiken lite häpna, men efter att typen avlägsnades var den trollbindande stämningen snart tillbaka. Sjöng med, hade gåshud, fällde någon tår, sjöng med, hade gåshud, fällde någon tår, sjöng med, hade gåshud, fällde någon tår, och så vidare och så vidare och så vidare.
Att Lana inte är en sån som följer med strömmen utan gör saker på sitt eget sätt blev klart ganska snabbt under konserten, men ändå var vi lite förvånade när hon ungefär en timme senare sa att hon skulle sjunga en sista låt, och sen sjöng en låt som verkade lite obekant för hela publiken. När hon efter låten vinkade hejdå och bandet stannade kvar på scenen och spelade sa jag "hon kommer helt säkert tillbaka och sjunger High By The Beach eller någon annan känd låt ännu" åt Ira, och Ira svarade bestämt "Jo, int e ju den såkallade sista låten aldrig sista låten på riktigt". Men, Lana kom inte tillbaka. Den såkallade sista låten var den sista låten. Först var jag pikulite besviken, men sen kom jag fram till att ganska häftigt ändå, att istället för att göra som alla andra, våga avsluta med en relativt okänd låt och sedan bara gå av scenen. Kanske smart också? Sånt gör ju nog att man blir ihågkommen.
Hur som helst, efter att Lanas konsert var slut, gick vi en sista runda på festivalområdet, och sen begav vi oss hemåt. Kom fram till att dagen hade överträffat alla förväntningar och att den var över helt för snabbt. Visst har de andra stora festivalerna jag besökt också varit bra, men efter den där ena festivaldagen har jag ändå alltid känt "det var kul men det räckte bra med en dag, nu har jag upplevt det här och behöver inte göra det på nytt". Så var det inte med Flow. Hade mer än gärna gått alla tre dagar (eller okej, de värsta stormtimmarna hade jag nog helst skippat igår, men annars) och går mer än gärna nästa år igen. Flow stal helt klart mitt festivalhjärta, och gårdagen var helt klart en av årets absolut bästa dagar. Minne för livet. Tack Flow.
Woooow vilken upplevelse!!
Svar:
Daniela Skoglund
http://tidstjuven.com/