Ira
Idag är en av de dagarna jag sett fram emot mest under den här sommaren. Idag ska nämligen en av mina allra bästa vänners födelsedag firas i hennes barndomshem, och jag bara väntar på att jobbdagen ska ta slut så jag och Emppen kan hoppa i bilen och börja köra mot Sibbo och vår älskade Sibbobo. Jag pratar naturligtvis om Ira.
För ganska exakt fem år sedan träffades vi för första gången. Det var den första skoldagen, och jag yrade omkring i Arcadas korridorer och letade min klass eller något. Plötsligt pickade en mörkhårig tjej med ryggsäck på ryggen mig lite försiktigt på armen, och sa med ett frågande leende "Hej, vi går på samma klass va? Jag heter Ira!". Minns att jag genast tyckte hon verkade jättegullig, snäll och trevlig, och när Emppu senare på dagen sa "Hei visst verkar den där Ira från Sibbo kiva?!", så slutade med att vi bjöd med Ira på förfest till Emppu, och enda sen dess har vi hängt ihop. Under dessa fem år har vi hunnit med både ett och annat, och efter lite grävande i arkivet hittade jag också både en och annan bild på oss två. Tänkte att vi dagen till ära kunde ta en titt på dem! Kvalitén på många av bilderna är inte den bästa, men ni får ha i åtanke att vi fotade med Iphone 4 och min gamla digikamera på den tiden :D
Tillsammans har vi spenderat otaliga timmar talandes om både viktiga och mindre viktiga ämnen, svettats på gymmet, kämpat med koreografier i StepUps danssalar, gått minst femtio promenader, sprungit Helsinki Midnight run, åkt på två Sverigekryssningar, skålat in vappen x antal gånger, stått och gråtit mot varandras axlar på både Linnéa Henrikssons och Veronica Maggios konserter, hoppat i takt med tiotusentals andra människor på Weekend Festival, yrat omkring på Köpenhamns gator, roadtripat genom Finland, besökt Borgbacken varje sommar, spenderat otaliga nätter på dansgolv omkring i Helsingfors, ägnat flera veckoslut åt att laga middagar och dricka vin, skickat säkert flera tusen meddelanden på Whatsapp, ätit tillsammans i skolan så gott som dagligen i flera års tid och som utexaminerade varit kollegor i ungefär ett års tid.
Åtminstone än så länge har vi inte hunnit tröttna på varandra, men det tror jag nog inte vi kommer göra heller. Har en stark känsla av att vi kommer vara vänner resten av livet, och jag har inga problem att se framför mig hur vi som gamla tanter sitter i varsin gungstol och skrockar om hur vi som ungdomar dansade i en bassäng full av skum i Vatican. Så hoppas jag åtminstone att det kommer att gå, för en vän som Ira, henne vill man minsann inte förlora ♥ Förutom att hon faktiskt ÄR lika gullig, snäll och trevlig som hon verkade vara den där första skoldagen, är hon också omtänksam, rolig och modig. En sån som är lika fin på insidan som på utsidan, helt enkelt.
P.s. "Trevlig" och "snäll" kanske känns som rätt opersonliga och tråkiga ord att beskriva någon med, men Ira ÄR liksom självaste snällheten och trevligheten. Snarare snällheternas snällhet och trevligheternas trevlighet. Skulle jag bli tvungen att få en människa att förstå vad orden "snäll" och "trevlig" innebär, skulle jag lösa saken genom att helt enkelt låta personen spendera en timme med Ira. SÅ snäll och trevlig är hon. Då vet ni.
Jag tycker mycket om att du vågar använda slitna uttryck som "snäll" och "trevlig" och verkligen ger dem mening. De har ju en mening fast de använts till total utslitning. Ungefär som orden "kärlek" och "älska". Och de gamla kompiskorten blir lika fräscha dom. Bra alltså!
Ellington
Svar:
Daniela Skoglund
http://attsmakalivet.se