Tio ögonblick jag aldrig glömmer

Inspirerad av Chevelle, tänkte jag nu kicka igång bloggveckan med att berätta om tio ögonblick jag aldrig glömmer:
 
 
1. När jag fick träffa Erik Grönwall
 
Året var 2010, jag var 17 år och befann mig på Popkalaset i Ekenäs för att se min dåvarande största idol, Erik Grönwall, live. Minns att jag på förhand hade bestämt mig för att jag på något sätt skulle se till att få träffa honom, och min partner in crime (= Emilia) lovade att göra sitt allt för att hjälpa mig. Nå, vi såg konserten (som jag annars då tyckte var en av de bästa timmarna i mitt liv), och efteråt sprang vi iväg och kröp under något staket eller något (? minns ej exakt) för att slippa backstage, och på något konstigt sätt LYCKADES VI :D Efter att Erik hade skrivit autografer och tagit bild med en hel hög skrikande fans kom han gående precis där vi stod och väntade, och det slutade med att vi fick hänga med honom och hans vakt ensamma i typ femton minuter. När han sen skulle gå fick jag en puss på kinden, och då var det nästan så att jag svimmade alltså. Den natten sov jag med cd:n han signerat åt mig, och morgonen därpå var det första jag gjorde att ta fram kameran och gå igenom bilderna för att försäkra mig om att jag inte drömt hahahha. Kan ju lugna er med att jag inte är någon megacrazy fangirl längre (:'D) och att jag kom över min Erik-crush för läääääääänge sen, men för 17-åriga Daniela var det där typ det bästa som kunde hända, så absolut ett ögonblick jag alltid kommer minnas. 
 
 
2. När jag satte foten på Miami Beach för första gången
 
Av alla mina reseminnen, är nog stunden då jag för första gången satte foten på Miami Beach, ett av de starkaste av dem. Visst hade jag besökt två av mina absoluta drömresemål (Dubai och New York) tidigare, men Miami Beach var liksom drömmarnas dröm, och när jag vaknade i hotellrummet efter en lång flygresa och en hemsk natt och gick ut och gå på stranden, fick jag nypa mig i armen flera gånger för att förstå att jag faktiskt riktigt på riktigt gick på Miami Beach efter alla års drömmande. Minns att jag där och då tänkte att jag inte skulle ändra en enda sak med den stunden, utan kände bara 100-procentig lycka. 
 
 
3. När jag fick veta att jag blivit nominerad till "Årets blogg" och "Årets personliga blogg" 2016
 
Jag visste att nomineringarna antagligen skulle avslöjas den dagen, och även om jag hoppades så himla mycket, vågade jag ändå inte tro. Kollade finlandssvenskabloggare med typ en timmes mellanrum under dagen, men när det blev kväll och finalisterna inte ännu avslöjats, kom jag fram till att det nog säkert dröjer åtminstone till nästa dag, så jag tänkte inte mer på det sen den dagen. Var just påväg och sova när Niko kom inrusande i sovrummet med datorn i högsta hugg och bara "DANNE TITTTAAAAAA!!!!!". Finalisterna hade avslöjats, och jag möttes av mitt ansikte i inte bara en, utan två kategorier. Alltså bara ("bara") en nominering hade fått mig att smälla av helt, men två?!?! Jag tjöt rakt ut, hoppade i sängen och grät glädjetårar om vartannat och bara kände mig sååååå stolt, glad, chockad och tacksam att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Så, kan väl ännu en gång passa på att inflika ett tack till alla er, som röstade på mig då, och fick mig att känna så. TACK 
 
 
4. När jag simmade med delfiner
 
Efter att ha blivit mer medveten sen 2013 är det här kanske inte en grej jag skulle göra längre, men gjort är gjort, och även om det kanske var etiskt fel, så är det ändå ett av mina häftigaste minnen. Att simma med delfiner hade varit en stor dröm för mig så länge jag kunde minnas, och när jag spenderade en dag i en vattenpark i Turkiet och såg att det fanns möjligheten att simma med delfiner där, tog jag den. Minns att vattnet i bassängen var iskallt (alltså verkligen iskallt) och att jag tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle klara av att simma i så kallt vatten, men sen när delfinerna kom var det som att det blev bortglömt, och jag plaskade glatt omkring med dessa härliga djur i ungefär en halv timme. Som sagt, förstår nu i efterhand att det säkert var fel, men där och då kändes det så fantastiskt roligt och overkligt, att det ändå är ett minne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
 
 
5. När jag fick min första kommentar som handlade om hur fet och ful jag var
 
Visst hade jag fått en och annan halvelak kommentar tidigare, men jag kommer aldrig glömma hur det kändes, när jag för första gången fick en kommentar som enbart handlade om hur fet och ful jag var. Även om jag den övergripande känslan var att jag tyckte lite synd om personen som ägnat sin tid åt att skriva sånt åt mig anonymt (det är ju rätt uppenbart att sådana personer antagligen inte mår så bra själva), blev jag ganska ledsen ändå. Som revansch klädde jag mig nästa dag i megatighta kläder och blev fotad av bästa Felicia som fick mig att känna mig jättefin, men visst har de där orden hängt med i bakhuvudet sen dess ändå. Så, snälla ni, tänk efter både en och två gånger före ni gör något så onödigt som att skriva skit åt någon anonymt på nätet - det är sådant som kan såra på riktigt och som man inte glömmer i första taget.
 
 
6. När jag fick veta att jag sluppit in till drömutbildningen
 
Året var 2012 och jag befann mig på mitt sommarjobb. Ungefär en månad tidigare hade jag varit på inträdesprov till min drömutbildning, och jag visste att jag vilken dag som helst skulle få veta antagningsreslutatet. Ville så gärna bli antagen och få flytta tillbaka till Helsingfors för att få förverkliga drömmen om att studera fysioterapi, men visste också att chanserna var minimala i och med att så många sökt, så känslorna var väldigt kluvna och det var minst sagt väldigt nervöst. När jag på matpausen tog fram min telefon och möttes av ett "GRATTIS DANNE!!!" förstod jag först ingenting, så jag svarade "Va? För vadå?", och sen svarade min kompis "Men du slapp ju in, visste du inte?!". Jag bara gnuggade mina ögon, läste meddelandet om och om igen och vågade inte tro att det var sant.... förrän jag gick in på Arcadas hemsidor och såg mitt namn. Där och då glömde jag nog allt vad ordet "professionell" innebär, och bara rusade ut till mina kollegor med tårar i ögonen och skrek  "MÄ PÄÄSIN SISÄÄN! MUSTA TULEE FYSIOTERAPEUTTI!!!!", och sen följde ett stort kramkalas och telefonsamtal till alla nära. Jag tackade ja till utbildningen direkt och flyttade till Helsingfors endast några veckor senare, och det är utan tvekan bland det bästa jag någonsin gjort hittills.
 
 
7. När vi klev in genom dörren till Nikos överraskningsfest
 
Hemligheten jag hade planerat i flera veckor skulle snart avslöjas. Jag hade överlämnat vår extranyckel åt Emppu, dekorationerna, presenterna, ballongerna, skumppan och chipspåsarna var gömda längst in i vårt klädskåp och jag och Niko åkte iväg för att fira hans 22-års dag med lite bowling. Jag kunde inte alls koncentrera mig under den timmen, utan tänkte bara på vad som snart skulle hända och hur jag klara av att verka normal och inte avslöja något. I bilen påväg hem bara skakade mina händer, och när vi klev ur bilen och började gå mot vår lägenhet knappade jag snabbt in ett "Redo!!!!" åt Emppu. Bilden ovan är tagen exakt i samma sekund när vi steg in, satte på lamporna och alla Nikos vänner hoppade fram och började sjunga "Ja må han leva" bland ballonger, presenter och tårta. Hade kanske aldrig tidigare sett Niko lika chockad och glad som då =)
 
 
8. När jag var med i direktsändning i Radio X3M
 
Att få prata i radio hade länge varit en dröm för mig, och i början av det här året gick den drömmen i uppfyllelse när jag gästade Radio X3M för att vara fredagssnackare. Var faktiskt inte speciellt nervös före utan mest bara taggad, glad och excited, men kommer nog ändå aldrig att glömma den stunden när jag fick hörlurarna på öronen, mic:en framför mig och Prillan sa "Nåja, nu kör vi!" - då pirrade det nog rejält i magen. Sändningen gick ändå bra, och att prata i radio är helt klart en av de roligaste sakerna jag gjort. Fortfarande så glad över att jag fick möjligheten att vara med!
 
 
9. När jag köpte min första märkesväska
 
Hade i flera års tid suktat efter en Michael Kors väska, men alltid när jag tänkte slå till ångrade jag mig till slut, och tänkte att det inte är så smart att som studerande sätta en sån summa pengar på en väska. 2014 jobbade jag ändå så hårt och så mycket, att jag på sommaren bestämde mig för att det var dags att belöna mig själv med väskan, såååå jag klickade hem den. Kommer fortfarande ihåg ivern när jag äntligen fick köra den till posten och hur spännande det var att öppna paketet :D Minns att jag tänkte att uttrycket "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" aldrig hade stämt lika bra som då, och jag var så rädd om väskan att det räckte flera dagar före jag vågade börja använda den, haha.
 
 
10. När jag tog emot min allra första patient
 
I december 2015 blev jag utexaminerad fysioterapeut, och i januari 2016 befann jag mig på mitt nya jobb. Jag hade lyckats haffa drömvikariatet direkt, och där satt jag då plötsligt i mitt rum och skulle ta emot min första patient. Helt själv. På mitt ansvar. Utan någon som övervakar. Satte mig på plinten och höll en liten pepptalk åt mig själv före det var dags, och jag tänkte på allt från hur jag månne skulle presentera mig till en massa worst case scenarion. Min sista tanke före jag öppnade dörren och gick ut och kallade in patienten var "huhhu, TÄNK om hen skulle veta att hen är min första patient NÅGONSIN", men vet ni, inget har kanske känts lika naturligt som när jag sen gick fram, skakade hand med patienten och sa "Fysioterapeutti Daniela Skoglund, päivää". Själva besöket gick riktigt bra, och den dagen var början på året som jobbmässigt skulle bli mitt bästa år någonsin. Tänk, om jag hade vetat det då, när jag avslutat min sista kurs i Arcada, och oroade mig över hur allt riktigt skulle gå. Fortfarande tacksam över varenda en dag jag fick på det jobbet. 
 
Det var tio av ögonblicken jag aldrig glömmer, och här känns det bra att avsluta idag. Har såklart många andra ögonblick bakom mig jag heller aldrig glömmer så jag kan ju fortsätta med listan en annan dag, om ni gillade det här inlägget? Jag tyckte i alla fall det var roligt att skriva, så önskar ni ett "Ögonblick jag aldrig glömmer - del två" kan ni ju klicka på "Gilla" knappen nedan som uppmuntran :) Glad måndag på er, hoppas ni har en fin start på veckan!



Jennifer

Åh vilket härligt inlägg!! :)

Svar: Tack va glad jag blir! :)
Daniela Skoglund

annonyyym




Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Dum vs Tråkig
Elva hårrelaterade frågor
Bloggbeteenden som irriterar mig
Mot Madeira!
En Grotesk kväll med tjejerna



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar