Julafton 2017
Vaknade upp igår tio-tiden, steg upp och konstaterade att det inte alls kändes som julafton. Traskade runt i huset, beundrade julgranen, plockade fram min jultopp, åt en skinksmörgås och bröt till och med min egen stenhårda regel och gick fram och klämde på några paket under granen. Men nix. Ingen WÄÄÄÄÄ-DET-ÄR-JUUUULAFTON-känsla. Gick och beklagade mig åt mamma och frågade vad som var fel. "Inget, du har bara blivit stor nu", svarade hon. Som en butter 5-åring muttrade jag "då vill jag inte vara stor" tillbaka, och gick till min säng och sörjde en stund. Inte nog med att jag har ålderkrisat som en tok i år och till och med blivit rynkig runt ögonen, man får tydligen inte ens ha julkänsla mera. Huhhu ändå.
Nåja, jag tog mig samman och gjorde mig färdig för avfärd, och när vi knäppte min årliga julhälsningsbild på gården började julkänslan sakta men säkert smyga sig på. Solen sken, det fanns snö på marken och det var ett par minusgrader ute, och jag konstaterade att det var flera år sen vi hade så härligt väder på julafton. Sen satte vi oss i bilen för att köra mot Petalax som vi gjort varje år sen jag föddes (!), och då vet ni, då kände man nog minsann att det var julafton! Så, in your face bara ålderskrisen, den här julälskarens julfiilis ska du inte lyckas få att försvinna på många, många år ännu.
Plockade upp mommo i byn, innan vi fortsatte hem till moster (tänk att jag firat ALLA mina jular hos moster?! Det om något är väl en tradition som heter duga!). På bilden ser ni tre generationer (25 år mellan allihopa), glada och redo att fira ännu en jul tillsammans. Längst till vänster har vi mig (25 år), i mitten har vi mommo (75 år) och längst till höger har vi mamma (50 år). Lite coolt ändå.
Väl inne hos moster blev vi serverade glögg när vi hade hälsat på alla, och när jag plockade fram kameran för att fota glöggen sa Alexander "e de bloggmaterial, höhö?", och jag ba "nå OM det är!". Bloggvänligare (och godare iofs också) glögg får man man minsann leta efter.
Efter glöggen var det matdags, och jag må då säga att så här fantastiskt julbord hade jag aldrig skådat tidigare! Visst känns det som att moster överträffar sig själv år efter år, men ja, i år var maten verkligen bäst vad den någonsin varit. Nästan så jag tycker synd om alla som inte fick vara med och äta av det här alltså.
...För att inte prata om dukningen. För ja, "här vill man ju äta", känner man ju nog mer eller mindre spontant direkt man ser den här bilden. Kombinera nu sen ännu det här bordet med utbudet på bilden ovan, så kan ni säkert tänka er hur bra vår julmiddag var. Åt så mycket att jag inte klarade av att äta någon efterrätt när kaffet serverades, och då är det nog ganska extremt, med tanke på att jag inte brukar ha något problem med att äta efterrätt ens efter Viking Lines buffé.
Efter julmiddagen åkte vi sen hem. Det var den första gången någonsin som vi inte deltog i julklappsutdelningen hos moster, och jag var liiiiiite besviken på att jag skulle missa jultomten i år (Daniela 25 år här hej hej). Men, vet ni, nästan som om pappa hade läst mina tankar, sa han strax före julklappsutdelningen skulle börja här hemma "Jag är tomte! Var är mössan?", och vips blev julklapparna utdelade av en tomte ändå. Kanske inte av en lika tomtig tomte som den i Petalax som har röda kläder, kängor och vitt skägg och allt, men ändå. Tomteluva och fula glasögon var ju nog betydligt bättre än ingenting.
I och med att vi var så få på julklappsutdelningen i år (vanligtvis är vi ju typ hela släkten som öppnar julklappar samtidigt i ett vardagsrum, men i år var det bara vi i familjen), så öppnade vi julklapparna på ett lite annorlunda sätt - "tomten" delade ut ett paket åt gången, och så öppnade personen paketet medan alla tittade på, och först när paketet var öppnat, delades nästa paket ut. Dock är bilden lite missvisande, för där blev tomten så otålig att han nappade åt sig ett paket medan det var mammas tur att öppna sitt paket :D Men annars gick det bra! Faktiskt riktigt roligt att öppna julklappar på det sättet.
Taggade jag när jag ÄNTLIGEN fick mitt paket av Niko. Visste ju vad som var i eftersom jag fick välja min present själv det här veckoslutet, men det gjorde mig minsann inte mindre excited. Och ja, den var preciiiiis lika fin och perfekt som jag kom ihåg. Tänker dock inte ännu avslöja vad det var, ni får tyvärr vänta tills mitt julklappsinlägg dyker upp :D Men, gissa får ni förstås!
Min kära bror när han öppnade julklappen jag hade skaffat åt honom. Två fina tröjor som passade perfekt, bra jobbat jag! Och ja, bra jobbat av Alexander också, för hans julklappar åt mig var också uuuuuuurbra. Som alla andra mina andra julklappar, för den delen också. Som mammas och pappas julklappar, för den delen också. Tror vi alla var riktigt, riktigt nöjda och glada med allt som gömde sig i våra paket =)
& Så en göllig familjebild på det. Förstår ni annars nu varför det känns för mig som att jag är familjens svarta (eller nå, ljusa) får och varför jag typ i tio års tid frågat av mamma om jag inte är adopterad? Ser ju typ ut som om jag skulle komma från någon annan planet än resten av familjemedlemmarna :'D
Nåja, i vilket fall som helst så har jag ju nog världens bästa familj, och så här avslutade vi kvällen igår - med glögg och godsaker. Det kan hända att jag hade hunnit återhämta mig så pass från julmiddagen, att jag åt två kokosbollar (ok, tre). Sen var dagen tyvärr slut, och det var dags att gå och lägga sig för att orka med julfirande nummer två som äger rum idag - dags att starta mot Kristinestad och farföräldrarna, före den traditionella festen som äger rum med högstadiegänget ikväll! Jess. Hoppas ni alla haft en riktigt bra jul! ♥
Så mysigt julfirande! :)
Svar:
Daniela Skoglund
heheheh tjugofem år emellan i tre generationer säger du :D du hinner ännu med en fjärde generation :D :D :D :D :D hehehe. GOD JUL ännu i efterskott hihi mys
Svar:
Daniela Skoglund
http://finachristinas.com