Long distance life á la Danne & Niko
Ifall ni nångång funderat på 1) Varför Niko tycker att jag är den konstigaste människan han vet, och/eller 2) Hur det är att leva i ett distansförhållande med mig, tänkte jag ge er ett litet smakprov idag.
Jag kommer hem från gymmet på kvällen, saknar Niko och bestämmer mig för att ringa honom. Han svarar inte.
Jag väntar en stund, men han ringer inte upp.
Jag skickar iväg ett ljudmeddelande på whatsapp där jag nynnar "oooh-ooooh ring ring, why don't you give me a call"
Sitter och ler en stund för mig själv för tycker det var ett lite fyndigt påhitt.
Ytterligare några minuter går, men Niko ringer inte upp. Inte är han online på Whatsapp heller.
Skickar iväg ännu ett ljudmeddelande där jag tappert sjunger "So call me maybeee"
Ytterligare några minuter går, och jag börjar bli otålig.
Skickar iväg ett tredje ljudmeddelande där jag med lite butter röst sjunger "I call you but you never even answeeer"
Ytterligare några minuter går och jag kommer på att Niko brukar vara på fotbollsträningar just den tiden. Vet ju att jag nu snällt bara kunde vänta till 22.30 då träningarna tar slut och han antagligen ringer upp, men tyvärr har min inre drama queen hunnit vakna till liv, och jag bestämmer mig för att skicka iväg ett sista ljudmeddelande som grande finale. Klämmer till med min allra sorgligaste, ynkligaste och mest dramatiska röst och ylar:
"We don't talk anymore, we don't talk anymore, we don't talk anymoooore like we useeeeed to doooo"
Klockan blir 22.30 och jag vet att Nikos fotbollsträningar nu tagit slut.
Ser att han loggar in på whatsapp och jag vet att han inom ett par minuter kommer att ringa mig och skrattande säga att jag är den konstigaste han vet.
Ett par minuter senare ringer telefonen, och jag svarar och får höra en skrattande Niko säga att jag är den konstigaste han vet.
Jag svarar: Mm, men jag e ju också den bästa du vet.
Niko svarar: True story bro.
& Så säger vi god natt, och jag somnar i vetskapen om att jag både får vara den konstigaste och den bästa människan någon vet. Egentligen inte så tokigt. Inte tokigt alls, faktiskt.
