Secret Santa, Backstreet Boys och söndagslunch
Dags för veckans helgsammanfattning!
På fredag kväll rullade tåget in på järnvägsstationen halv åtta på kvällen, och jag traskade raka vägen till Mechelingatan genom snöslasket släpandes på min väska. Var ju lite jobbigt eftersom jag var färdigt trött efter jobbveckan och så, men när jag väl kom fram och möttes av mina älskade Helsingforstjejer (= Empu, Ira, Maria, Nina, Victoria) så fick jag ju nog konstatera att det var värt allt slit. Orsaken till varför vi samlades var vår årliga Secret Santa tradition, en av mina absoluta favorittraditioner någonsin! I fem år i rad har vi nu samlats hemma hos någon av oss, och först haft julknytkalas med glögg och en massa annat gott, för att sedan sätta oss i en ring och dela ut julklapparna. Verkligen fint att vi håller fast vid den här traditionen år efter år, trots allas flytter hit och dit och allas olika livsstilar - alltid lika mysigt och härligt att ägna en kväll per år åt att bara samlas och umgås. Och även om julklapparna naturligtvis inte är huvudsaken med dessa kvällar, är det ju nog alltid lika spännande när vi öppnar julklapparna en efter en och ska försöka gissa vem den är av (vi bestämmer alltid prisklass på förhand och lottar ut vem som köper åt vem). I år gav jag en julklapp åt Emppu och jag fick en julklapp av Ira, och jag tror vi allihopa var riktigt nöjda med innehållet i våra presenter =) Väntar redan på nästa år! ♥
Ett par timmar senare skuttade jag ut för att hoppa i famnen på den här mannen (okej nå kanske inte helt i famnen, hade jag gjort det hade vi nämligen nog fallit omkull båda två :'D), och sedan körde vi till vår kära lägenhet. "Nog känns det här väl ännu som hem för dig?" frågade Niko oroligt när vi steg in, och visst gör den det. Varje gång jag kliver in genom den dörren, då känner jag att jag kommit hem. Är nog så himla glad över att vi fick det ordnat så att Niko kan bo kvar fast jag flyttade bort, och jag väntar redan på jullovet då jag ska få bo där med honom igen i en hel vecka! (P.s. Kolla mina rynkor på bilden?! Söta öde, får väl ännu tillägga någon rynk-kräm på julklappsönskelistan... Visste ju att ålderdomen skulle anlända i samma sekund som man fyller 25!!)
På lördag begav vi oss sedan till Jumbo för lite "mysig julklappsshopping". Joo morjens säger jag bara, för voi *tillägg valfri svordom* vad mycket folk det var där. Kändes på riktigt som att man var i någon gälin myrstack och bara krigade för att ta sig fram millimeter för millimeter. Har nog romantiserat julklappsshopping i mitt huvud alla tidigare år, för det finns på riktigt inget mysigt med att trängas och armbågas med en miljon människor bara för att sedan vänta en miljon minuter i kön till kassan för att betala. Nästa år får jag nog börja med julklappsköpen ännu tidigare eller så bara beställa allt via nätet, så inte julfiilisen blir förstörd. Hur som haver fick jag de sista julklapparna köpta, så nu återstår bara paketeringen, vilket ju faktiskt är mysigt på riktigt. Tur det.
Efter "den mysiga julklappsshoppingen" var det dags för middag, så vi styrde stegen mot Amarillo. Alla jobbiga julshoppande människor glömdes bort exakt i samma sekund som jag fick min chicken pocket med BATAT (♥♥♥) serverad framför mig, ai että vad gott det var! Dock fick jag av någon anledning väldigt ont i magen efteråt, men nåja, totally worth it ändå. Jag menar, batat, kyckling och getost på en och samma tallrik?! Mat när det är som bäst. Och nu fick jag annars just en idé till ett matrelaterat blogginlägg, jess! Blir nog kul att skriva =)
På lördag kväll var det sedan dags för reunion med fysgänget, och jag måste nog ännu en gång nämna hur glad jag är över att vi lyckats hålla kontakten och fortsatt träffas, trots att det nu snart är ett år sedan vi slutade jobba tillsammans (till gänget hör alltså jag, Ira, Markus, Oona och Oskari, och vi alla jobbade tillsammans typ hela 2016). Precis som ifjol började vi med bowling, innan vi fortsatte hem till Oskari. Efter några timmar och några glas vin började vi på något märkligt sätt plötsligt berätta spökhistorier (eller nå, resten berättade medan jag satt i soffan och kramade sönder en kudde), och när alla var passligt rädda tyckte vi det var en bra idé att muntra upp stämningen genom att ha lägga på Backstreet Boys karaoke från Youtube och ha allsång. Grannarna tyckte dessvärre inte att det var en lika bra idé som vi hade tyckt, så vi fick illa kvickt ringa en taxi och fortsätta till stan istället. Och när jag säger "stan" betyder det alltid (alltså verkligen alltid) Kalle när man är med det här gänget, så ja, kvällen avslutades som vanligt på Kalle med de två huvudingredienserna för en bra utekväll, det vill säga deep talk och dans. Best of both worlds.
Nu: Använda resten av tågresan åt att tidsintälla blogginlägg till nästa vecka. Det lutar mot att jag kickar igång bloggveckan imorgon med att berätta om mina irriterande medpassagerare här på tåget, såååå glöm inte att kika in då! Vem vill nu inte läsa om störande typer på tåget, liksom?
Alltså chicken pocket! :D <3 Om de nånsin tar bort den från menyn så äter jag inte längre på Amarillo, inte för att jag äter där speciellt ofta från tidigare heller men..
Svar:
Daniela Skoglund
Vilken rolig tradition!
Svar:
Daniela Skoglund
http://finachristinas.com