När man inte vill vara feg men inte vågar vara modig

Att kämpa mellan att vara feg och vilja stanna kvar i det trygga och göra som man alltid har gjort, och att tänka att man bara lever en gång och måste våga ta risker ibland. Känner någon av er igen sig i det?
 
 
En av mina gamla vänner sa en gång att hennes största rädsla är, att hon när hon är gammal ska bli tvungen att tänka "tänk om". Tänk om hon bara faktiskt hade sett till att fara på det där utbytet när hon hade chansen, tänk om hon hade sökt det där jobbet hon trodde att hon inte var tillräckligt bra för, tänk om hon hade vågat berätta åt den där killen att hon gillade honom och tänk om hon faktiskt hade tagit det där mellanåret och åkt och bacpackat i Asien. Tänk om, tänk om, tänk om.
 
Jag har tänkt på det där "tänk om" rätt mycket under den senaste tiden. Jag har flera gånger i år befunnit mig i situationer när jag viljat göra något, men inte riktigt vågat. 2017 har varit ett utmanande och tungt år på många sätt, och jag har flera gånger tyvärr varit fegare än jag önskat. I många sammanhang, som när det gäller att hålla en presentation framför en stor publik eller ta kontakt med en ny människa, är jag väldigt modig, men i situationer där det gäller att ta risker, är jag tyvärr ofta väldigt feg. Balanserar alltid mellan "kommer jag att bli tvungen att ångra att jag tog den risken?" "eller "kommer jag att ångra mig sen om jag inte vågade?", och sorgligt nog, är det ofta rädslan för att behöva ångra risken efteråt, som vinner.
 
Jag är den där personen som står framför en skrämmande attraktion på ett nöjesfält, och starkt känner att jag skulle vilja våga åka - men ändå alltid drar mig ur till slut. Jag kanske redan ställt mig i kön och varit på god väg att faktiskt spänna fast mig i den där bänken, men ändå alltid ångrat mig i sista sekund. Sen åker jag istället i den där samma, gamla, vanliga berg- och dalbanan jag åkt i tusen gånger förut, där jag vet exakt när man kommer att åka hårt, hur det kommer kännas i magen och var den värsta nedförsbacken kommer. Och jag skulle inte vilja vara sån längre.
 
Jag vet att jag aldrig kommer bli den som hoppar bungee jump, åker i alla attraktioner på Six Flags och kastar mig ur ett flygplan med en fallskräm - men det vill  jag inte heller. Det enda jag vill, är att jag skulle bli modigare gällande saker jag faktiskt är  nyfiken på och faktiskt skulle vilja  våga göra - oavsett om det gäller tillfälliga saker som att våga åka i den där ena lite mer skrämmande attraktionen på nöjesfältet, eller att våga göra större förändringar i sin vardag, såsom att åka iväg på en längre resa eller flytta till en ny stad. 
 
Det finns mycket jag skulle vilja göra, som jag inte riktigt vågar. Det finns så många drömmar som jag skulle vilja förverkliga, så många saker jag skulle vilja testa och så många saker jag rentav känner att jag borde  göra, men oj vad svårt det är att faktiskt våga ta steget, när man inte vet hur det faktiskt kommer att bli sen. För så är det ju när man ska göra något nytt - man kan inte veta hur det slutar på förhand. Nu har jag ändå kommit fram till att jag tror det är bättre att våga ta den där risken och sedan bli tvungen att ångra sig, istället för att aldrig testa och aldrig veta. För då har man i alla fall vågat, och då vet man i alla fall.  Då behöver man åtminstone inte fundera på det sen, utan man vet att det kanske inte blev lika bra som man hade hoppats, men att man ändå vågade. Att man vågade, och slipper tänka "tänk om" resten av livet. Det MÅSTE väl ändå vara bättre, än att alltid fundera på vad som kunde ha varit? Eller?
 
Ääähh, jag har kanske aldrig förr önskat och behövt kommentarer på ett blogginlägg lika mycket som nu. Ni brukar ju ha så bra tankar, funderingar, synpunkter och tips, så nu om någonsin är det dags att klicka på "kommentera" och låta tankarna flöda! Är det någon som känner igen sig i det jag skriver och förstår mig? Vad tycker ni, är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka "tänk om"? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig? H-e-l-p. 







HEJ! Du har hittat till Danielas Dagbok - en finlandssvensk blogg som enligt läsarna kan beskrivas som äkta, ärlig, genuin, personlig, rolig, sprudlande, omväxlande, kamratlig, väluppdaterad, mångsidig, jordnära och bäst. Du är varmt välkommen att läsa vidare för att se om du håller med - hoppas du kommer trivas!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

När man inte vill vara feg men inte vågar vara modig



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12