Att övervinna en rädsla
Duktigt att du klarade det! :) Mitt fall är inte lika illa som ditt, men jag själv fick en gång out of nowhere en panikattack när jag körde bil, och var fem före att köra ner i ett brant dike. Jag blev så rädd och hade lust att aldrig mer köra bil efter det. Men just som du skrev är man tvungen att go back on the track snabbt efter händelsen, annars blir det bara värre följande gång man sätter sig bakom ratten. Är fortfarande lite rädd och måste tänka på andningen när jag kör på det stället där jag fick attacken, men klarar bra av att köra ändå. Är glad att jag blev tvingad av min mamma att fortsätta köra efter händelsen, annars skulle jag knappast ha vågat köra på länge igen. Eller tröskeln skulle ha blivit oändligt hög för att våga göra det.
Jag förstår precis vad du menar. Superfint att du kom över det! Jag har själv hamnat i en älgolycka för några månader sedan och har sen dess känt mig obekväm på alla landsvägar. Det är en lång historia så det blir också ett inlägg på min blogg.
Va modigt att du våga far o test! Jee, va kul! :) Bra jobbat Daniela! <3<3
Stoooor kram 💗 Så modigt av dig att ta tag i de o köra förbi där! ☺️
Yey! Hurraa för dig!
Förstår vad du skriver om. Efter den dramatiska bilolyckan som skedde på min hemort i slutet av förra året har jag blivit betydligt mera rädd för döden än jag någonsin varit. Jag var inte med i olyckan själv, men mistade en vän där och många andra mistade vänner, bröder och pappor på ett ofattbart dramatiskt sätt. Efter händelsen hyperventilerade jag och fick panikattacker bara då jag satte mig i en bil. Oavsett om jag körde eller åkte bredvid på passagerarsätet. Ett halft år senare är det bättre, men kommer nog alltid vara mera rädd än tidigare. Då olyckor sker blir man liksom påmind över hur skört livet är. Och hur snabbt allting kan förändras. Fint att läsa din text!
Vilket fint och viktigt blogg inlagg! Det har blogg inlagget kommer sakert att kunna inspirera och hjalpa manga andra att vaga mota sina egna radslor. Jag har som nyarslofte att mota tva av mina storsta radslor under 2017. Det ar precis som du beskriver underbart att fa kanna gladjen och friheten som uppstar efter att vi har mott radslan och overvunnit den. Tack for en superfin och inspirerande blogg! :)
Vad modigt gjort! :) Måste vara en underbar känsla att "vinna över rädslan".
Lång väg men du lyckades.
Bra jobbat <3
Starkt jobbat! ♥