Hur vänskaper förändras med åren
För en tid sen satt jag på en tjejkväll med några av mina närmaste tjejkompisar från Helsingfors, och vi halkade in på ämnet vänskap. Kom fram till att hur man ser på vänskap och hur ens vänskaper har sett ut har förändrats ganska mycket med åren, och något vi alla hade gemensamt var att man förr ofta hängde i ett stort gäng, medan man nu för tiden har färre, men närmare vänner.
Mycket hade säkert att göra med skolan - när man gick i skolan såg man ju många av sina kompisar varje dag, och således var det naturligt att hänga i större gäng. Men, sen när man går ut skolan och blir utsparkad i "det verkliga livet", ja då sätts det verkligen på prov vilka man vänskaper som håller. Vilka man orkar, och fram för allt vill, hålla kontakten med, vid sidan om alla stora förändringar som sker. Vilka vänskaper som håller eventuella avstånd om man flyttar iväg för att studera, och vilka som rinner ut i sanden. Vilka vänner man fortfarande hålls nära med när man hittar sig själv, och vilka man helt enkelt växer ifrån.
Jag tror att trygghet för många när man var yngre var att se till att ha så många vänner att man alltid hade någon att hänga med och att man kände tillräckligt många för att aldrig vara ensam, medan jag tror trygghet när man blir äldre mer handlar om att komma folk nära och veta att man har någon som ställer upp när det verkligen gäller. Har man få men nära vänner gör det liksom inget om man är ensam ibland, för man känner sig ändå inte ensam. Är det annars inte knäppt det där, hur man kan känna sig mycket mer ensam i ett gäng med tjugo personer, än med endast en riktigt bra vän?
Den där kvällen vi satt där runt det där bordet med mina tjejkompisar och pratade, slog det mig än en gång hur himla bra jag trivs med vännerna jag har i mitt liv nu. Har så stort förtroende för dem, kan vara precis den jag är med dem, vet var jag har dem och bara uppskattar dem så otroligt mycket. Vet att det inte är något att ta för givet, så känner mig verkligen lyckligt lottad som får ha så fina människor i mitt liv.
Är också väldigt glad och nöjd över att jag alltid gillat att bekanta mig med nya människor och varit öppen för att träffa nya vänner, för det har gett mig så mycket bra, och kommer hoppeligen att ge mig mycket bra i framtiden också. Märker dock också att jag har blivit allt mer "kräsen" gällande vänner, för de nära vänner jag har i mitt liv nu är liksom SÅ BRA, att det krävs att jag verkligen ska trivas med en person om jag ska börja investera tid och energi på en ny vänskapsrelation. Och jag inser att det där kanske lät lite snorkigt, men grejen är att jag liksom bara inte längre orkar hänga med människor jag inte trivs med. Har noll intresse av att upprätthålla halvdana "åååh vi måste ses snart!" relationer, där båda vet att man egentligen inte klickar och att det egentligen inte alls spelar någon roll om man ses snart igen eller inte. Det är bara tidsslöseri och gynnar ingendera. Är det något man får vara kräsen med är det väl ändå vilka människor man vill spendera sin tid med?
Vänner man skrattar med tills man får ont i magen, vänner som erbjuder sig att gå och köpa jaffa åt en när man har magsjukan, vänner som berättar åt en hur fin man är när man känner sig som allra fulast, vänner som accepterar en precis som man är, vänner man inte behöver fundera på om de månne snackar skit om en bakom ryggen, vänner som bär flyttlådor med en genom värsta snöstormen, vänner man kan prata bort timmar med, vänner som ser när allting inte är som det ska, vänner som skickar så fina meddelanden åt en att man börjar böla, vänner som kan utmana en och lära en nya saker, vänner som följer en hem till dörren när det är mörkt för att de vet att man är rädd för att gå ensam och vänner man helt enkelt vet var man har - sådana vänner är keepers, och sådana vänner har jag turen att ha.
& Nu har jag babblat på hur länge som helst, när allt jag egentligen skulle säga var att jag ska få spendera flera dagar med två viktiga vänner den här veckan. Emilia sover över här inatt, och på veckoslutet får jag besök av Josefina. Jaja, så kan det bli ibland (att man babblar på alltså :D). Glad onsdag på er och håll hårt i era vänner! ♥
Så bra skrivet!! Vi pratade faktiskt om dehär med en kompis senast igår. Det är på något sätt så intressant att tänka på och jämföra med när man var yngre! Ha en fin dag vännen 💗
Svar:
Daniela Skoglund
<3<3<3
Svar:
Daniela Skoglund
kan så relatera till detta!! :)
Svar:
Daniela Skoglund
http://corinnegronholm.com