Vill du helst inte höra vad du är dålig på? Tycker du det är jobbigt när någon berättar åt dig vad du kunde göra bättre? Anser du konstruktiv kritik vara något sårande eller till och med attackerande? Börjar du försvara dig om feedbacken inte enbart är positiv? Vill du helt enkelt inte ta emot konstruktiv kritik över hudutaget?
Då är det dags att tänka om.
Samtidigt som folk ofta säger "jag vet att jag inte är perfekt", så är det ju nog ändå det man vill vara - för antyder någon något annat, ja då börjar man försvara sig. Känns det inte lite typiskt, att t.ex. folk som bloggar skriver i bloggen "jag vet att jag inte skriver perfekt", men sen när någon ger en kommentar med förslag på hur texten kunde förbättras, då upplever bloggaren kommentaren som attackerande? Och t.ex. folk som går på gymmet, de brukar ju ofta säga att de strävar efter att bli bättre och kunna lyfta tyngre, men sedan när någon påpekar ett teknikfel och erbjuder sig ge tips hur personen kunde fixa felet och således få bättre teknik, då vill personen inte ha hjälp.
Och jag förstår, jag förstår till 100%. Jag förstår att jag inte är perfekt, men ändå vill jag ju nog vara det. Minns hur tufft (liksom tungt tufft, inte häftigt tufft) jag kunde tycka det var i skolan, när jag hade kämpat länge med en text, och läraren gav mig feedbacken att själva texten är bra, men att mina stycken är för långa. Där hade jag ju liksom suttit och filat på texten hur länge som helst, och sen borde jag börja ändra om hela textens uppbyggnad?! Eller när jag studerade till fysioterapeut, var på praktik och fick feedbacken att jag pratar för snabbt när jag leder jumppor. Jag som hade sett just det som min styrka, att dra jumppor - och sen fick jag höra att jag inte alls var så bra som jag trodde. Eller när jag bad er läsare komma med feedback på vad jag kunde förbättra, och flera av er påpekade att innehållet var bra, men att designen kändes föråldrad. Jag som var supernöjd med designen själv, och så fick jag plötsligt veta att ni inte alls var det.
Det kanske inte alltid känns sådär jättekul att få höra om sina svagheter, speciellt inte om det gäller något man själv trodde man var bra på, men vet ni, stänger man öronen för konstruktiv kritik, då finns risken att man slutar utvecklas. Man blir så lätt blind för sig själv och sitt beteende, att det ibland kan vara riktigt nyttigt att be om någon annans synpunkt på saken, och med öppet sinne lyssna på vad personen har att säga. Tack vare att jag valde att lyssna på vad man lärare sa, insåg jag att jag faktiskt skrev rätt långa stycken, och när jag i studentskrivningarna sedan skrev kortare stycken, fick jag skolans bästa resultat i det ämnet. Efter att min handledare påpekat att jag pratade för snabbt när jag ledde mina jumppor började jag prata lite långsammare, och plötsligt märkte jag att folk började hänga med betydligt bättre. Och tack vare att ni öppnade mina ögon gällande min gamla design, har jag nu en jäkligt snygg och proffsig design som klart och tydligt ökat både läsarantalet och företagens intressen för denna blogg.
Jag menar inte att ni ska börja ta åt er av precis allting alla säger åt er och försöka "ändra er" enligt all kritik ni får, utan jag vill bara uppmana er till att bli öppnare för att ta emot konstruktiv kritik, och de gånger ni får konstruktiv kritik, faktiskt fundera om det månne ligger något i vad personen säger, istället för att försöka försvara er och skylla ifrån er. Sen beror det förstås också mycket på hur personen som ger feedbacken uttrycker sig, får man höra "du är en skitdålig föreläsare" är det inget man behöver ta emot med öppna armar. Men, meningar som "jag tror du skulle lyckas fånga publiken bättre genom att ha mer ögonkontakt med lyssnarna" är ett riktigt bra exempel på ett stycke konstruktiv kritik som kan hjälpa en till att utvecklas till en bättre föreläsare, så länge man faktiskt har viljan att utvecklas.
Mvh en som vet att hon inte är perfekt, men blivit bättre på många plan tack vare att hon lärt sig ta emot konstruktiv kritik
http://emeliejonasson.webblogg.se/