Min inre journalist
Wohoo, så kul! :D Dina åsiktstexter är alltid on point, så jag förstår att stora nyhetssidor vill återpublicera dem. De borde ju ta och anställa dig som krönikör!
Kanske du någon dag kan kombinera dina intressen och till exempel driva en träningssajt - eller jobba som sportjournalist? Det behövs alltid folk med ngn specialkunskap :) för det lönar det sig att läsa in sig på journalistetik pressjuridik och hur man ska ta betalt och sånt.
Du skulle säkert vara jätteduktig som journalist, du skriver ju så bra! :D hälsningar från journaliststudenten :)
Det är rätt så roande, när du i samma inlägg där du berättar om dina journalist drömmar hänvisar till ett tidigare inlägg, som i grund och botten handlar om något som just journalister en gång i tiden satte igång, nämligen näthatet, eller ska vi kalla det för mobbning som döljer sig bakom anonyma IP adresser.
Onödiga livsformer som Blondinbella är en subkultur ursprungen ur nätbaserad kloak journalism, som i Sverige hade sin bas hos Aftonbladet när det begav sig. När papperstidningen tappade läsare blev AB ledningen lite smått desperat, och satsade på nättidningen istället, allt var tillåtet, ju fler klickar man kunde redovisa för annonsörer desto bättre.
Fredrik Virtanen sköt startskottet för bloggvarianten av förnedrings TV, och lämnade sedan över stafettpinnen till Alex Schulman, som tog smädandet och smutskastandet till en helt ny nivå ivrigt påhejad av sin dåvarande fru Katrin Zytomierska.
Marcus Birro ville inte vara sämre, utan publicerade tårdrypande berättelser om döda barn för att gömma undan sina ljusskygga nazist sympatier för sina arbetsgivare, dock fick han ändå sparken både från Norrköpings Tidning, Aftonbladet och Expressen som krampaktigt försökte ställa sig in i leden av PK media källor.
Ur det av riksmedia födda nät hat kulturen blommade sedan ut subkulturen med diverse självutnämnda "journalister" och "författare", småtjejer med psykiska problem utrustade med ett gränslös bekräftelsebehov, utvik som titulerades som konstnärer, höger och vänsterradikala som vädrade morgonluft när de kunde gömma sig bakom tangentbordet osv.
Allt det ovannämnda har format den beteendet hos allmänheten som du tog upp i ditt tidigare inlägg om avundsjuka, hat och liknande, den kloak journalismen som media har gett sin välsignelse för har satt standarden för nät beteendet, så allt som behövs för att bli uppmärksammad är ett namn som väcker allmänhetens klick begär, en modern nätvariant av Pavlovs hundar.
Jag personligen blir mycket road av alla dessa självutnämnda "författare", "journalister" och "konstnärer" för att inte nämna alla "media entreprenörer" och "experter" av diverse slag, titeln journalist har hamnat i reakorgen med röda prislappar, där vem som helst kan plocka upp den och använda sig av efter tycke och smak, det räcker att skriva ett namn som förekommer i internet copy cat sfären för att kicka igång allmänhetens klick begär.
Så Daniela, tillåt den lilla journalisten leva vidare i dig men lita på fysioterapeuten i snålblåsten genom livet,
för min del är frilansandet mer ett sätt att leva än ett yrke, men det kommer med ett pris som få är beredda att betala. Ha det bra.
Ok, inga problem, jag orkar inte heller att diskutera med människor vars agenda går ut på att "tycker du inte som jag så tycker du fel",.apropå "bekräftelsesjuka småtjejer" med klen psyke, Kissie är ett praktexempel ur den kategorin. Lev väl. PS. Vad vet du om andra människors framgångar? DS.
http://tidstjuven.com/