Simply complicated

Jag är överlag rätt dålig på att kolla film (ser mycket hellre på serier), men dokumentärer ser jag så gott som aldrig. Av någon anledning förknippar jag liksom ordet dokumentär med "tråkig", tror det kan ha att göra med alla dokumentärer vi såg i högstadiet, som faktiskt var rätt tråkiga... Hur som helst är det här ett tankesätt jag verkligen skulle vilja slippa ifrån, och jag önskar att jag skulle ta mig tiden att börja se dokumentärer oftare, för de få jag sett de senaste åren har alla varit både bra, intressanta och ögonöppnande! Den senaste dokumentären jag såg, Simply Complicated, var inget undantag, och idag tänkte jag berätta lite om hurudana tankar den väckte hos mig.
 
 
Dokumentären handlar alltså om en av mina favoritartister, det vill säga Demi Lovato, och orsaken till att jag valde att se den var faktiskt tack vare ett tips jag fick av en läsare, så tack för det! I och med att dokumentären finns att se för alla på Youtube och inte är längre än en timme och 18 minuter, knäppte jag på den en kväll förra veckan efter jobbet. Visst var förväntningarna rätt höga i och med att jag länge beundrat Demi Lovato, men hade nog aldrig kunnat föreställa mig vilken tankeställare den skulle ge mig.
 
Så här är det: Precis som andra stora kvinnliga artister, såsom t.ex. Beyoncé, Rihanna och Katy Perry, har jag inte endast beundrat Demi Lovato för att hon sjunger bra och har bra låtar, utan också för att hon varit lite som någon superkvinna i mina ögon - framgångsrik, vågar ta för sig och följer sina drömmar. Och visst ser jag henne fortfarande som en framgångsrik kvinna som vågar ta för sig och följa sina drömmar efter dokumentären också, men istället för att se henne som en nästan övernaturlig superkvinna, insåg jag att hon egentligen bara är en helt vanlig människa, hon också
 
I dokumentären hade jag förväntat mig att få följa med på Demis framgångsresa, antagligen med inslag av de lite tuffare sidorna av kändisskapet också - kanske överentusiastiska fans, kanske sena nätter, kanske falska vänner som försöker utnyttja henne och kanske lite för sena festnätter. Men nej. Istället fick jag höra om pappan som inte fanns där. Om drogproblemen som blev så allvarliga att de tänkte kosta hennes karriär. Om nervositeten att skaffa sitt första hem. Om ett hjärta som krossas i tusen bitar. Om att försöka klara sig själv och stå på egna ben. Om att våga vara sig själv. Om att försöka hålla skenet uppe när allt egentligen är riktigt skit.
 
Och samtidigt som jag verkligen led med henne och stundvis nästan började gråta under dokumentären, kändes det ändå så jäkla hälsosamt att inse just det; att alla dessa kändisar som alltid är så himla coola, snygga och framgångsrika, också kan ligga hemma och gråta när ett förhållande inte fungerar. Också påverkas av grupptryck och mår dåligt ibland. Också har problem de håller för sig själva på grund av skam. Också har dagar då de inte är så himla coola, snygga och framgångsrika.
 
I dagens samhälle där det är lättare än någonsin att följa med sina idolers liv via sociala medier (bloggar, Instagram, Snapchat, Twitter, Youtube, osv osv) tror jag det är extra viktigt att påminna sig själv om att de också är människor som värnar om sitt privatliv och väljer vad de delar med sig av, precis som du nödvändigtvis inte heller tutar ut det åt alla du känner att ditt hjärta har blivit krossat, att du dricker lite för ofta eller att du egentligen har rätt dålig självkänsla. Den där artisten som står på scen i en timme i sina snygga kläder och perfekta hår och smink, bjuder på en sjukt bra show och självsäkert tar sig igenom låt efter låt och koreografi efter koreografi, kanske efteråt bryter ihop bakom scen för att personen hen vill ha inte vill ha kanske inte vill ha hen tillbaka. Och samtidigt som det känns sorgligt att tänka på, känns det också som en ganska stor lättnad. Att vi alla bara är människor.
 
& Med de orden vill jag varmt rekommendera att ni ägnar den där ena timmen och de där aderton minuterna av ert liv åt att se den här dokumentären, och att ni också gärna får ägna någon minut av era liv åt att tipsa om bra dokumentärer här i kommentarsfältet, ifall ni har sådana på lager. 



Anonym




Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Världens bästa 25-års dag
Födelsedagsklänningen
25
Bloggbusiness & frilansdrömmar
Simply complicated



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar