En äcklig torsdagshistoria med ett lyckligt slut

Idag har jag en äcklig torsdagshistoria att berätta åt er. Så pass äcklig att jag avråder er som är känsliga för äckliga saker att sluta läsa här (T.ex. Corinne och Emppu, ni kan skippa det här inlägget, och kanske du också Karro, för att vara på säkra sidan). Och nu kommer väl åtminstone hälften av alla känsliga att fortsätta läsa ändå, för att, nå, det är sånt man gör när någon säger "LÄS INTE DET HÄR", men don't say I didn't warn you. Försökte i alla fall hindra er. Så här var det: 
 
 
Jag vaknade upp igår på morgonen till samma syn som typ resten av Finland också - snö. Mycket snö. Och, som typ säkert resten av Finland också, ville jag helst krypa tillbaka ner under täcket. Att komma hem från en södernresa brukar alltid kännas lite jobbigt, men att komma hem från en södernresa till ett plötsligt snökaos kändes knappt hanterbart. Att mina uggs dessutom var kvar i Helsingfors gjorde saken ännu värre, men eftersom jag har ett jobb att gå till, var det bara att tappert göra sig i ordning ändå. I och med avsaknaden av vinterskor nappade jag snabbt åt mig mammas bruna fluffiga vinterskor och ropade "mamma jag lånar dina vinterskor!" i farten före jag begav mig ut i det kalla snökaoset. Redan då kändes morgonen allt annat än trevlig, men OJ om jag hade vetat vad som skulle hända endast någon minut senare...
 
Nå, jag halvrusade till bilen, halkade i "en snöhög", muttrade några tysta svordomar för mig själv, satte mig i bilen, startade och körde iväg. Ganska snabbt märkte jag att det luktade konstigt i bilen, och kändes det inte lite konstigt under fötterna också? Jo, det gjorde det definitivt. Så, jag stannade bilen, lyste ner mot fötterna med ficklampan och konstaterade det sista man vill konstatera på en redan färdigt dålig morgon: Jag hade stigit i kattskit. I mycket kattskit. Alla som har träffat vår Skrållan vet att den är stor som ett berg och äter som en häst, och ja, tyvärr skiter den som en häst också. Och tyvärr hade den bestämt sig för att uträtta sina behov rakt utanför min bildörr. Jag hade såklart trampat rakt i högen, och tack vare att det hade snöat och att det hade hunnit bli varmt i bilen hade snön från skorna hunnit smälta också, så synen jag möttes av var en soppa blandad av snö och kattskit som mammas skor flöt omkring i. Klockan var inte ens åtta, jag hade redan hunnit förstöra mammas skor och smeta ner alla pedaler och bilmattan med kattskit och jag skulle ta emot dagens första patient en halv timme senare. Visste inte om behovet av att gråta eller spy var större i den stunden. 
 
 
Klev ut ur bilen, tog några djupa andetag och försökte putsa bort det värsta. Sen kontaktade jag mamma, både för att få tröst och för att meddela att hennes bruna, mysiga vinterskor inte var värst mysiga längre, varpå hon svarade att hon inte har några bruna vinterskor. Jahapp, inte nog med att hela bilen luktade skit (no shit) (tyvärr much shit) och att det var iskallt ute, jag hade tydligen lånat min brors flickväns skor utan att varken jag eller hon hade en aning om saken, och bara lyckats dränka dem i lite kattskit. Fint Daniela, jättefint. Kände mig allt annat än nöjd och fräsch när det var dags att hoppa tillbaka in i bilen, men tänkte att lite bra musik kanske kan pigga upp mig, och vred beslutsamt upp volymen på radion. Istället för musik fick jag höra nyheterna, och när orden "Olycka.... Raseborg.... Nylands brigad... Militärfordon krockat med tåg... Beväringar döda" nådde mina öron, glömdes nog  lukten och kölden bort direkt, och hela min värld stannade upp.
 
Fan. Alexander.
 
Stannade bilen än en gång för att riva fram telefonen, och tryckte med darrande händer på Alexanders namn. Signaler går fram. Inget svar. Loggar in på whatsapp, bara för att se att han inte varit online på flera timmar. Fan, fan, fan. Inte Alexander. Jag kan sitta i en bil full av snöslask och kattskit resten av livet, bara inte Alexander. Skickar iväg ett "är du okej?". Ringer mamma igen och berättar vad jag hört på radion. Och sen är det bara att vänta. När evighetsminuterna släpat sig fram och ett "jo, jag är okej" uppenbarade sig på skrämen var det inte långt till tårarna, och jag kunde inte annat än konstatera att jag hade det rätt bra där bland all kattskit och allt snöslask.
 
 
När jag kom hem efter jobbdagen var jag fortfarande så lättad och glad över att Alexander var helskinnad, att Skrållan inte ens behövde flytta in i garaget som min ursprungliga plan på morgonen varit. Tvärtom, när hon glatt kom springande mot mig, strök sig mot den skitiga skon och jamade efter mat, bjöd jag henne på en riktig festmåltid i form av både torrfoder och fisk. Och vet ni, även om skitgrisen imorse bestämt sig för att upprepa exakt samma sak som igår och lämna en trevlig hög strax utanför min bil IGEN, så gör det faktiskt ingenting, för idag på eftermiddagen kommer Alexander hoppeligen hem. Så, nu ska jag jobba några timmar till, fara och träna och sen ta veckoslut och åka hem och ge brorsan en riktigt stor kram ♥ Och ett par nya skor borde jag väl ge åt hans flickvän också... Nåväl, det är en värdslig sak, som Karlsson på taket skulle säga.
 
Trevligt veckoslut på er & ta hand om varandra!



Lina Johansson

Haha åh, vilken jobbig dag du verkar ha haft. Skönt att den slutade bra i alla fall :)

Svar: Ja, början var jobbig, men det jobbiga kändes minst sagt som ett litet bekymmer sen.
Daniela Skoglund

Jenn - forever abroad

Berörande text - först skrattade jag lite åt din skohistoria (det var ett himla oflyt där... herregud!) men sen fick det plötsligt mer tyngd när du återberättar den tragiska nyheten. Omtumlande dag!

Svar: Omtumlande var nog ordet! Otroligt lättad över hur dagen slutade, dock.
Daniela Skoglund

Emelie

Åh, fy, värsta ju!! Så himla tur att din bror e okej!!

Svar: Säg int annat!!
Daniela Skoglund

Jarina

Usch, hela min dag blev förstörd när jag läste om det som hänt. Inte för att jag egentligen känner någon i Drakan just nu, men ändå. Fy. Speciellt när det händer på ett ställe där jag själv kört väldigt ofta så blir det ännu mer påtagligt, usch usch. Tur att din bror är okej i alla fall!

Svar: Ja, det var verkligen hemskt! Och ja verkligen <3
Daniela Skoglund

Nina
Heidi

Fyy, så äckligt me kattskit på skorna och i bilen! O så hemskt me olyckan :(

Svar: Äckligt och hemskt är ganska passande ord, jo.
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Världens bästa 25-års dag
Födelsedagsklänningen
25
Bloggbusiness & frilansdrömmar
Simply complicated



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar