Danielas Dagbok

30 oktober 2017, kl. 09:45

#MeToo

Något "Me too" inlägg kom aldrig av mig den veckan kampanjen var som störst, på grund av att jag befann mig på Madeira utan dator då. Hade ändå väldigt gärna deltagit i kampanjen genom att skriva ett inlägg i och med att det handlar om en så himla viktig sak, men när jag väl kom hem tänkte jag att det nog var för sent att börja delta nu. Sen tänkte jag om, och kom fram till att det aldrig är för sent att prata om sådana här saker, så länge som samhället ser ut som det gör. Så, visst kan (tyvärr) även jag säga me too, och det är bland annat på grund av:

● De tre männen som för några år sedan förstörde mitt nyår genom att på krogen i ett avskilt utrymme trycka upp mig mot väggen och börja ta på mig. Tack vare att jag lyckades sparka till en av dem så hårt att han tappade greppet om mig kunde jag börja vifta och ropa på hjälp, och det räckte inte många sekunder före både en vakt och flera andra ingrep i situationen. Trots att det inte handlade om mer än några sekunder är detta utan tvekan bland det obehagligaste som hänt mig, och det är efter den händelsen jag börjat gå med nycklarna i handen när jag går ute ensam när det är mörkt.

● Den vidriga mannen som tyckte det var en bra idé att dra ner byxorna och runka lite framför mig och min kompis en kväll mitt i Helsingfors centrum.

● Spårvagnsmannen som satt på sätet bakom mig, och kom fram till att det visst var ett passligt tillfälle att att tafsa på mig bakifrån. Första gången drog jag mig bara undan, andra gången sa jag med klar, tydlig och hög röst "lopeta" (= sluta) och tredje gången slog jag bort händerna, vände mig ilsket om och hotade med att ringa polisen. "Saatanan sairas huora" (= satans sjuka hora), var svaret jag fick.

● Gubben på krogen (som för övrigt måste ha varit äldre än min pappa) som plötsligt lade sig arm runt mina axlar vid bardisken och med ett stort flin och nöjd röst talade om för mig att jag nog var "ihan vitun nussittava tapaus" (= jävligt knullbar). Jag skakar av mig armen och ber honom dra dit pepparn växer, men han närmar sig på nytt med ett ännu större flin och säger "heiiii muru, älähän nyt" (= men sötnos, ids nu inte vara sån). Nu hänger hela han över mig och jag har ingen chans att skaka av honom den här gången i och med att han är ungefär dubbelt större än mig, så jag sänder en nödblick åt min kompis (som råkar vara en man), och det räcker med att kompisen ställer sig bredvid oss och ger en nick åt gubben, för att han ska ge sig av.

● Alla de män som under tiotals gånger (om inte mer) tagit sig friheten att röra mig emot min vilja. Lite gnid på dansgolvet här, en hand på baken där, ett kläm på bröstet här, en klapp på rumpan där.

& Nu sitter jag här och ser på texten jag skrivit, och tvekar på om jag kan publicera ett inlägg som innehåller så här fula ord. Jag funderar på om jag borde censurera texten eller ens varna för starkt språk i början av inlägget, men konstaterar sedan, att nej, jag vägrar, för det här är verkligheten. Det här är sådant som har hänt mig, som har hänt miljontals andra tjejer och som kommer hända ytterligare miljontals tjejer om vi inte får ett stopp på saken, och jag vägrar vara en av dem som hjälper till med att sopa verkligheten under mattan och försköna det som hänt. Vägrar.

Att jag av skam känner att jag borde censurera något som vidrida män sagt/gjort MOT MIG är nästan lika sjukt som att jag samtidigt som jag skrev märkte att jag kände mig lättad över att inget värre än så här hänt mig. Fatta att sexuella trakasserier och våldtäkter är en så vanligt förekommande sak i tjejers liv, att jag känner mig LÄTTAD över att det värsta jag blivit tvungen att utstå är det som hände på krogen det där nyåret. Kan du, som man, ens försöka sätta dig in i den tanken? Att du skulle vara lättad över att flera personer som är både större och starkare än dig trycker upp dig mot en vägg där ingen ser och börjar ta på dig medan de håller handen för din mun så du inte kan ropa på hjälp? Tänkte väl det. Så kom inte och säg att "det inte är så farligt", att "man inte ska ta det så hårt" eller att "det bara är så killar är". Me Too kampanjen har exploderat, och ingen kan längre blunda för det faktum, att bakom varenda Me Too, finns en man som gick för långt. "Boys will be boys"? Nä.

Boys will be held accountable for their actions.

4 kommentarer

· Text & Åsikter ·

janina

http://yae.blogg.se

BRA TEXT, tack för att du delar med dig! allas röst behövs!

Svar: Tack!! Håller absolut med!

Daniela Skoglund

Karro

http://karolinaskaos.com

Jag had precis samma känsla när jag skrev min text, att JAG skäms o att JAG vill censurera DEM... Så fel att man spontant tänker så!

Svar: Ja, alltså visst e de!

Daniela Skoglund

SandraEmilia

http://sandraemilia.com

Så viktigt att du tar upp detta och valde att inte censurera!

Svar: Tack!!

Daniela Skoglund

GeorgVanHalen

http://georg.blogg.se

Censur tycker jag sällan är rätt. Efter terroristattacken på Drottninggatan var det en väktare som lade över sin jacka (eller tröja) över den stackars lilla flickan som blev dödad i attacken. Detta i respekt för flickan, närstående och allmänheten. Det var en typ av "censur" som jag stödjer. Det var rätt 1000 %. Ingen, speciellt föräldrarna och syskonen, ska behöva se den bilden i sociala medier.

I flesta andra fall tycker jag censur inte är bra. Folk måste lära sig att hantera verkligheten. Höra verkligen och se verkligheten. Nu har en rad olika män och killar betett sig illa mot dig. En del vidrigt. Om du "tonar ner" inläggen så skyddar du mest gärningsmännen och berättar faktiskt inte sanningen. Ett övergrepp handlar både om fysisk aktion och om orden. Jag tycker "gubben som runkade i parken" är många steg värre än någon idiot som skrikit "snygg röv" när du passerat (eget exempel som jag kan tänka mig har hänt), men ingen ska försvaras. Båda agerar fel och andra som läser detta ska förstå det!

Har du sett "Män Som Hatar Kvinnor"? Jag var överraskad över hur bra dom filmerna var. Speciellt den första och mycket var för att den inte var censurerad. Det är en hemsk film och det hemska visas, vilket ger filmen en helt annan tyngd än om man bara "hoppat över" dom värsta scenerna. Då hade handlingen blev mer abstrakt och inte alls fått samma genomslag.

Jag har hört något konstigt som hände för många år sedan. Grabbarna i en låg/mellanstadieklass brukade spana in tjejerna i deras omklädningsrum. När tjejerna nämnde detta så fick dom mest repliken "det är en del av att växa upp" eller "sånt är naturligt". Vid ett tillfälle bestämde sig tjejerna för att spana in killarna. DÅ blev det ett jäkla liv. Några killar hade börjat gråta och föräldrarna rycktes in i diskussionen... Jag tänker bara: Va? Antingen så är det bara "så som unga gör" eller så är det "kränkning". Men vad spelar det för roll vilket kön det gäller? Skolan får väl bestämma sig - Skoj eller kränkning?

Jag var själv för blyg när killarna i min klass spanade in tjejerna (eller försökte). Hade tjejerna gjort samma sak mot oss killar och sett mig naken hade jag nog mest blivit generad. Kanske kränkt om dom varit aktivt elaka mot mig. Tyvärr tror jag dagens unga är värre än vad vi var då. Hade säkert tagits bilder med kamera och folk blivit mobbade för att ha små bröst eller snoppar... men dom är kanske 10 år gamla. 10 åringar HAR små bröst och små snoppar!

Haha. Nu blev det lite off-topic. Hur som helst tycker jag du skrivit ett bra "#metoo"-inlägg. Gott Nytt År :)

Svar: Hej och tack för din kommentar, uppskattar verkligen att du tagit dig tiden att sitta ner och skriva! Och alltså jag håller HELT med dig om "Män som hatar kvinnor", verkligen! Hoppas verkligen censuren kring sexuella trakasserier och övergrepp minskar drastiskt i framtiden.

Daniela Skoglund

30 oktober 2017, kl. 09:45

#MeToo

· Text & Åsikter ·

http://yae.blogg.se

http://karolinaskaos.com

http://sandraemilia.com

http://georg.blogg.se

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Bröllop · Böcker . Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Sheldon · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut