Att få känna sig omtyckt
Jag har för länge sen accepterat att alla inte kommer att tycka om mig, men ändå är det ju såklart alltid trevligt när man får känna sig omtyckt. Och det fick jag minsann igår, känna mig omtyckt alltså. Jättejätteomtyckt, och jättejätteuppskattad.
Som jag redan nämnde hade jag min sista jobbdag igår, och jag hade då aldrig kunnat föreställa mig mängden fina ord och presenter jag skulle bli överöst med. Hann bara jobba där i ett halvår, men tydligen hann jag göra ett avtryck ändå, och det känns väl ändå som bland en av de största komplimanger man kan få, när föräldrar är nöjda med sättet man tagit hand om det dyrbaraste de har - det vill säga deras barn. Fick nog ett så fint avslut igår, och stor bekräftelse på att jag är påväg i rätt riktning. Har ju nog alltid mer eller mindre vetat att jag vill jobba med barn, men efter det här känns det mer rätt än någonsin att jag ska börja jobba heltid med barnfysioterapi, och jag ser fram emot starten på nya jobbet massor! Men, före nya jobbet kickar igång, har jag ju faktiskt en ledig vecka här emellan - en vecka som jag förutspår kommer bli sjukt intensiv, otroligt rolig och galet ledsam. Sista veckan i Helsingfors börjar ett, två, tre, NU!
Visst är det härligt med alla avslutningar på förskolan. Då de små presenterna ofta kommer som ett bevis på uppskattning.
Så spännande med din nya utmaning på barnfysioterapin.
All lycka till.
Kram Kamilla
Svar:
Daniela Skoglund
http://kamillaskamera.blogspot.se/