Danielas Dagbok

07 september 2017, kl. 14:02

Ett vykort från Paris

Bonjour svenskfinlands bästa läsare!

Jag är hemkommen efter två dagar i Paris tillsammans med min andra hälft. Efter att ha stigit upp omänskligt tidigt efter omänskligt få timmar sömn på natten mellan måndag och tisdag, landade vi efter två korta flygresor i staden jag så länge drömt om att besöka. Vi möttes av ett 20-gradigt, fantastisk vackert och mysigt Paris, och ett litet gulligt hotell med ett litet gulligt hotellrum med en liten gullig fransk balkong. Vi sov i ett par timmar, och åt sedan vår första Parislunch i form av baguetter, jordgubbar och croissanter i vår hotellsäng, och därefter begav vi oss ner till metrostationen med Google Maps i största hugg, redo att utforska staden.

Först ut hade vi naturligtvis det mäktiga Eiffeltornet, som vi beundrade från Trocadero. Efter att ha lyckats knäppa några bilder bland alla folk och tackat nej till ungefär hundra försäljare som försökte få oss att köpa miniatyrmodeller av Eiffeltornet, promenerade vi ner till parken hand i hand, för att beundra den här imponerande byggnaden på närmare håll. Vi nöjde oss dock med just det, att beundra tornet på närmare håll, för köerna upp till tornet var verkligen inte att leka med. Med tanke på att vi endast hade två dagar på oss i staden, valde vi att spendera den tiden på annat, och fortsatte vår promenad längs floden Seine.

När man går över 20 000 steg på en dag, är det viktigt att tanka med jämna mellanrum, så det blev några besök till olika uteserveringar längs vägen. Om drinkarna och ölen smakade extra gott för att vi var törstiga eller för att de faktiskt var extra goda i Paris har jag ingen aning om, men ja, de smakade verkligen jättejättegott. Fantastiskt gott vin, fantastisk god Aperol Spritz och fantastiskt god Sex on the beach, hann jag dricka under våra två dagar där. Mums! När törsten var släckt och magarna mätta fortsatte vi promendera längs Champs-Élysées, och sen blev det lite shopping på Rue de Rivoli. Därefter fortsatte vi till berömda Notre Dame, och passade på att vika in via Amorino för att äta en rosformad glass med samma.

På kvällen beundrade vi ett upplyst Tour Eiffel, och satt, surprise surprise, på en uteservering. Mitt sällskap må se hur gulligt, snällt och snyggt ut som helst på bilden ovan, men låt ej skenet bedra, för sanningen är att jag vid det laget var så irriterad på skapelsen, att jag nästan tog min väska för att promenera iväg. Orsak? Jag hade lärt honom hur man säger "Jag heter Daniela" på franska i flyget. Han kopplade snabbt "Je m'appelle Daniela" till "Je m'appelle Claude" (ni vet, scenen från Friends där Joey ska lära sig franska), och sedan upprepade han meningen Je m'appele Claude hela dagen lång. Det var roligt kanske de tio första gångerna jag fick höra det som svar när jag frågade något, men hundra gånger senare var det inte lika kul längre... Tänkte smälla av helt när vi satte oss ner och jag frågade Niko vad han skulle dricka, och hans svar var Je ,m'appelle Claude :'D Det gick till och med så långt, att när Niko skulle duscha på kvällen, så tog han en paus mitt i duschandet bara för att sticka ut huvudet genom dörren och meddela att han heter Claude (det kan jag ändå erkänna att var lite roligt :D).Så, när vi ÄNTLIGEN skulle sova, 22 000 steg och 22 000 "Je m'appelle Claudes" senare, var jag mest lättad över att det skulle vara tyst en stund. Det är fasen ett under att Niko inte upprepade Je m'appele Claude i sömnen också.

Dag två vaknade vi upp till ett ännu soligare och vackrare Paris, och Claude hade äntligen insett att han heter Niko igen. Efter att vi hittat en person som på engelska kunde förklara hur man postar vykort till Finland, tog vi metron till berömda Musée du Louvre, som överraskade precis lika positivt som Eiffeltornet. Vanligtvis kan såna här grejer lätt bli överhypade och när man har sett dem hundratals gånger på bild kanske man blir besviken när de inte lever upp till förväntningarna i verkligheten, men både Eiffeltornet och Louvre var verkligen imponerande. Huruvida Mona Lisa hade varit en besvikelse eller också en positiv överraskning kan vi inte kommentera, för köerna in till Louvre var ännu mer dramatiska än de utanför Eiffeltornet, så vi traskade iväg för att köpa lite macarons istället.

Ett besök till Ladurée och Ralph Lauren senare, kände vi oss redo för att hämta väskorna från hotellet och åka till flygfältet. Väl på flyget fick vi bevittna en av de vackraste solnedgångar vi någonsin sett, och jag konstaterade att jag för första gången på länge inte kände mig rädd i flyget. Tvärtom kände jag mig mest bara lugn och nöjd. Lugn på grund av orsakerna jag skrev om i det här inlägget, och nöjd för att vi haft en bra resa och för att jag äntligen besökt Paris. Vi kände dock båda två att den här korta tiden i Paris räckte gott och väl för oss, och att även om staden var jättefin och stämningsfull, känner ingen av oss ett större behov av att åka tillbaka. Nu har vi sett det, och bra så - ungefär så. Så, merci beaucoup för två fina dagar Paris, nu väntar mina två sista dagar i Helsingfors! Over and out.

Med bästa hälsningar, Daniela (och Claude)