Ledsen men lugn

- Detta är ett av de tidsinställda inläggen som borde dyka upp medan jag är i Paris -
 
Bonjour, bonjour. Idag är inte bara vår sista hela dag i Paris, utan idag är också dagen då det är ynka fyra dagar kvar till flytten. Idag är det också ungefär en månad sen jag bestämde mig för att flytta, och ungefär tre veckor sen jag gick ut med flytten på mina sociala medier. Även om dessa veckor har gått rekordsnabbt, så känner jag också att dessa veckor har lärt mig otroligt mycket, och idag tänkte jag att ni skulle få läsa lite om vad som rört sig i mina tankar under dessa veckor. 
 
Många frågar mig hur det känns. Hur det känns att ha blivit tvungen att ta ett så stort och jobbigt beslut, hur det känns att lämna Helsingfors, hur det känns att flytta ifrån Niko och mina vänner och hur det känns att hela vardagen kommer att förändras inom kort. Och som svar på det, kan jag säga att denna känslomässiga berg- och dalbana jag gått igenom under de senaste veckorna, bäst kan sammanfattas med orden att jag känt mig ledsen men lugn. Så kände jag mig när jag tog beslutet att flytta, och så känner jag fortfarande några dagar före flytten. Ledsen, men lugn.
 
En bild som får representera lugnet i det här inlägget, trots att jag egentligen var mer livrädd än lugn när bilden togs
 
Så här är det: Oavsett hur jobbiga dessa veckor än har känts, så har jag lärt mig två viktiga saker. Jag har lärt mig att livet inte går att förutspå och planera i punkt och pricka eftersom det ändå inte alltid går som man vill/tänkt sig, och jag har lärt mig att det är en del av livets gång att fatta både stora och svåra beslut. Och jag har inte bara lärt mig dessa två saker, utan jag har accepterat dem också. Och den insikten och den acceptansen, har bara under några veckor, gjort mig till en betydligt lugnare människa. 
 
Jag har, så länge jag kan minnas, tyckt att stora förändringar är jobbiga och undvikit dem till varje pris. De flesta beslut jag gjort har det alltid legat stor omtanke bakom, en omtanke som jag nu i efterhand förstår att ofta varit för  stor. Det att jag ofta övertänkt och överplanerat har inte bara lett till att jag inte vågat ta risker och göra stora förändringar, utan det har också lett till att det känts som en mindre katastrof varje gång något inte gått som planerat eller tänkt. Och jag som alltid trott, att det att jag övervägt alla mina beslut så mycket och planerat allt jag ska göra så noga, skulle minska min stress, har plötsligt insett, att det i själva verket kan ha ökat min stress.
 
Så, när poletten plötsligt föll ner, så släppte jag allt det där. Så där bara. Det kanske låter för enkelt för att vara sant, men när man under så gott som hela året varit olycklig och stressad för att saker varken gått som man tänkt eller viljat, så var det så otroligt skönt att bara, ja, acceptera läget. Och inte bara acceptera läget, utan även försöka gilla läget. Liksom komma fram till att det inte alls gick som tänkt, men att istället för att tänka att det är skit för att det inte gick som tänkt, tänka att det kanske blir riktigt bra fast det inte gick som tänkt (och där i samma veva boka en spontan resa till Paris, för att, ja, man tydligen inte behöver planera allt. Inte ens resor. Tydligen kan man bara åka iväg utan att ha alla metrokartor och sånt på klart på förhand, och bara se vad det blir till). 
 
Hade någon i början av året sagt åt mig att jag i september både kommer att flytta till Vasa och spontant åka till Paris hade jag bara skrattat, och hade någon i början av året sagt åt mig att jag i september både kommer att flytta till Vasa och spontant åka till Paris och dessutom känna mig lugn över det hela, hade jag nog skrattat ihjäl mig. Men, det var faktiskt exakt så det gick. Det är september, jag befinner mig för tillfället på en spontan resa i Paris, jag ska flytta till Vasa om fyra dagar, och jag känner mig lugn. Och det viktigaste av allt, så känner jag att det kanske inte gick som jag tänkt mig, men att det kanske blir riktigt bra ändå. Tänk, hur det kan gå. 



TIDSTJUVEN

<3 <3 <3

Svar: <3
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Höstgarderoben påfylld
10 bästa chokladsorterna
Att få (och ge) komplimanger för annat än utseende
Målsättningar för tiden i Vasa
Minikräftis på villan



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar