Vår mest romantiska konversation någonsin

Ni har knappast missat att vi åker till Marocko på lördag. Planen för resan är typ att inte ha några planer, men av ren nyfikenhet kikade jag ändå igår omkring lite på vad man kan  göra i Agadir, bara ifall något extra bra som man bara inte får missa, skulle råka dyka upp. Och vad jag möts av på Tripadvisor? Ett företag (som fått helt fantastiska betyg) som erbjuder romantiska ridturer på stranden. Alltså, att en vacker dag få galoppera på stranden har alltid varit en av sakerna jag nångång drömt om att få göra, och att ännu till få uppleva det med sin kärlek i solnedgången i Afrika... Nej huhhu, detta kunde vi bara inte missa!
 
Dessvärre är ju Niko inte lika förtjust i hästar som jag (läs: han är livrädd för hästar och har aldrig ens suttit på en), så det krävdes inget snille för att räkna ut att han inte skulle tycka idén var lika fantastisk som jag tyckte. Men, jag tänkte att jag ändå måste försöka (och dessutom har jag ju faktiskt också följt med honom och kollat på astråkiga fotbolls- och hockeymatcher på tidigare resor), och förberedde således ett låååångt övertalningstal, före jag tog tag i telefonen och ringde igår kväll. Hade inte speciellt höga förhoppningar på att lyckas och var till 90% säker på att svaret skulle bli "aldrig i livet" och att jag skulle bli tvungen att fara och rida själv ifall jag ville uppleva detta, så dröm om min förvåning när samtalet lät så här: 
 
En romantisk bild på det (Belek -13)
 
Jag: Äääääälskling.....
 
Niko: ....Va vill du nu ha
 
Jag: Eeeh.... Ja... Snälla, säg int nej direkt, utan lyssna först....
 
Niko: *Suckar*, okej
 
Jag: Jag såg att dom ordnar romantiska ridturer på stranden i Marocko... Blablabla... Vet att du e rädd för hästar.... Blablabla.... De e inget farligt, dom kommer hjälpa dig och många andra oerfarna har också testat.... Blablabla..... Jag sku bli så glad..... Blablabla..... De e int ens dyrt....... Blablabla..... Vem vet när chansen kommer på nytt..... Blablabla...... Snälla?
 
*Jag håller andan och väntar på svar*
 
Niko: Okej då
 
Jag: ....Va?
 
Niko: Ja
 
Jag: ....Ska du sätta dig på en häst för min skull?
 
Niko: Om det gör dig glad
 
(Alltså ♥♥♥♥♥♥)
 
Jag: Ååååååh du e bäst!!! Ska mejla och fråga när dom sku ha passligt direkt!
 
Niko: Gör de
 
Niko: ...Och Danne?
 
Jag: Ja?
 
Niko: Om de finns någo fält dit man får fylla i specialönskemål, så skriv "Niko would prefer a pensionerad ponny"
:D :D :D
 
& Så var det samtalet slut (måste ju nog vara en av våra mest romantiska konversationer någonsin!), och jag skickade ivrigt iväg ett mejl åt företaget. Nu inväntar jag svar och håller alla tummar och tår att de skulle ha lediga tider att ordna detta åt oss medan vi är där, plz håll tummarna ni också! Det skulle verkligen vara en dröm som går i uppfyllelse - kan redan se framför mig hur jag galopperar iväg i vattenbrynet medan solen går ner, och Niko kommer trippande efter sittandes på sin lilla, pensionerade ponny ♥ P-e-r-f-e-k-t-i-o-n.




En synundersökning vid Wasaborg Syncenter - så går det till

- Inlägget är i samarbete med Wasaborg Syncenter -
 
Förra veckan presenterade jag min nya samarbetspartner, Wasaborg Syncenter. I samband med presentationen visade jag upp vårens solglasögontrender samt ordnade en tävling där ni kan vinna ett 100 euros presentkort till dem (ännu är det inte för sent att vara med och delta, klick klick!), och idag ska ni få bekanta er med Wasaborg Syncenter ytterligare, jag ska nämligen berätta om hur en synundersökning hos dem går till. Orsak? Jag kan tänka mig att många går och lider med dålig syn i onödan, bara för att det kan kännas övermäktigt att ta tag i processen att kolla upp sin syn och skaffa glasögon, speciellt om man aldrig gjort det förr (så var det i alla fall för mig, när jag för första gången lade märke till att jag hade dålig syn drog jag ut på alltihopa i flera månader, trots att jag dagligen hade besvär av huvudvärk och att jag inte såg till tavlan i skolan ordentligt). Så, idag ska jag, steg för steg, visa för er hur en synundersökning går till, så känns tröskeln att sedan faktiskt boka den där tiden hoppeligen lägre.
 
 
Det första steget är naturligtvis att boka en tid. Är du osäker på om du verkligen behöver en tid är det bara att kontakta Wasaborg Syncenter, alla där kan sin sak väl och kommer helt säkert att kunna avgöra om du behöver kolla upp synen eller inte. Oavsett om du vill konsultera dem gällande behovet av tidsbokning eller bara vill boka en tid, så kan du svänga in till dem på Vasaesplanaden 14, ringa dem på 063199702 eller mejla adressen vaasa.wasaborg@silmaasema.fi, så får du hjälp med hur du ska gå till väga. Vet du att du är i behov av en specifik tjänst kan du också smidigt boka tid till både optiker och ögonläkare via deras hemsida här
 
 
När du sedan har din tid bokad, är det bara att dyka upp avtalad dag och tid. Du kommer mötas av stora, fräscha, ljusa utrymmen och glad och välkomnande personal, och är du ute i god tid kanske du hinner hänga vid sofforna en stund. Bläddra i lite tidningar, dricka lite te eller kaffe, eller så gå omkring och beundra deras sortiment. Alla enligt mig helt klart godkända alternativ. Förutom det där kaffedrickandet då, men det att jag inte ens rör i en kaffekopp, det vet ni alla säkert vid det här laget.
 
 
Sedan börjar det intressanta! Först kommer du att få göra en sorts "preliminär synundersökning", som bästa Beatrice genomförde på mig (hon är alltid på så gott humör att det smittar av sig!). Hon började med att ställa in apparaten så den var i höjd med mig, och sedan hjälpte hon mig att placera ansiktet rätt. 
 
 
När allt var på plats satte vi igång, och Beatrice berättade naturligtvis hela tiden vad hon gjorde och vad som skulle hända. Hela processen räckte inte mer än några minuter, och när hon förvarnat mig och jag känt ett par små vindpustar mot ögonen (tar ej ont, känns mest lite lustigt och roligt) konstaterade Beatrice att ögontrycket var mätt, att maskinen uppskattat mina brytningsfel och mina ögons storlek, och att allt således var klappat och klart.
 
 
Förresten, så här såg det ut från Beatrices sida. På skärmen ser ni alltså en förstorad bild av mitt öga, HUR coolt?!
 
En lapp från den preliminära synundersökningen, som ger optikern viktig info och fungerar som stöd för resten av synundersökningen
 
Efter den preliminära synundersökningen fick jag sedan följa med Maarit, som inte bara är butikschef utan även en av Wasaborg Syncenters optiker, för den andra delen av synundersökningsprocessen. Vi satte ner oss i ett rum som ganska långt påminde om ett läkarrum, och Maarit började med en kort intervju där hon samlade in den nödvändiga informationen (såkallade anamnesen ) om min syn. Frågor du kan förvänta dig att få svara på är bland annat ifall du har glasögon/kontaktlinser från förr, hur du upplever att du ser nu, om du haft ögoninflammation eller övriga problem med ögonen på sistone, och så vidare. Så, min anamnes såg kort sagt ut på följande sätt: Daniela, 25 år, glasögon sedan 15-års ålder som främst använts i skolan och bakom ratten, ej kollat synen på ca 10 år, upplever att synen försämrats speciellt i höger öga, minns ej styrkorna, inga ögoninflammationer eller övriga problem med ögonen på sistone. 
 
 
Ifall man, som jag, har glasögon från förr, men inte kommer ihåg styrkan från dem, så är det inget problem, eftersom de har en apparat som då kan mäta de gamla glasögonens styrka. Hur smidigt och bra som helst, ju! (Råkar man inte ha med sina gamla glasögon och inte veta styrkan är det heller ingen fara, synundersökningen går bra att genomföra ändå)
 
 
Sedan satte vi igång! Eftersom Maarit visste mina styrkor ställde hon in apparaten enligt dem, har man inte glasögon från förr eller informationen om de gamla styrkorna ej går att få tag på, utgår man från noll då man ställer in apparaten. Maarit var väldigt mån om att jag skulle ha det bekvämt som jag satt, och jag, som utbildad fysioterapeut, uppskattar sannerligen alltid när någon tar ergonomin i beaktande. Här får man räkna med att sitta pikulite längre än i den preliminära undersökningen, så det gäller att säga till om man upplever att man sitter i en obekväm ställning!
 
 
Sen kommer rummet att mörkas ner en aning (har ej blivit gjort då bilden togs, på grund av att ni inte skulle se vad vi håller på med ifall vi satt i mörker :D), och de traditionella bokstäverna uppenbarar sig i en liten upplyst ruta på väggen. Tror vi ALLA nångång i skolan hos hälsovårdaren fått sitta och försöka räkna upp vilka bokstäver man ser på väggen, och enda skillnaden i en synundersökning hos en optiker är typ att man har robotmasken (som jag så fint kallar den, hehe) framför ansiktet.
 
 
Betydligt lättare att se bokstäverna så här, än vad jag såg med mina ögon före styrkorna ställts in, kan jag säga.... Förresten, sen i slutet fick jag se skillnaden på hur suddiga bokstäverna såg ut när jag kollade utan mina styrkor jämfört med när jag hade rätta styrkor i, och kan säga att skillnaden var enorm, trots att jag inte ens har så  dålig syn. Verkligen så värt att gå och skaffa glasögon/linser om man ser dåligt, man ser (bokstavligen) världen med nya ögon efter det. 
 
 
När Maarit via "robotmasken" kollat upp mina styrkor, brytningsfel samt eventuell skelning, tog hon ännu fram ett mikroskop för att checka hur mina ögon mår överlag, och att allt var bra med dem. Mina ögon fick godkänt (jeij!), men hade Maarit sett något avvikande, hade hon lätt kunnat gå till rummet bredvid för att konsultera en ögonläkare, och vid behov ordna så att även en ögonläkare skulle kolla upp ögonen. Känns ju tryggt och bra att veta!
 
 
Sedan är synundersökningen färdig (hela processen räckte uppskattningsvis 20 minuter för mig), och det roligaste återstår - att välja glasögonbågar/ä eller solglasögonbågar bland Wasaborg Syncenters gigantiska utbud (ifall det visar sig att du behöver styrkor, såklart) (ifall du inte behöver styrkor men ändå skulle vilja ha glasögon, går det bra att köpa glasögon utan styrka ändå) (ifall du föredrar kontaktlinser, är det naturligtvis också ett alternativ). Ifall optikern råkar ha passligt ställer hen säkert gladeligen upp och kommer och hjälper dig att välja bågar, om inte, så får du helt säkert också proffsig hjälp av någon av deras försäljare. Och ja, kollar du helst för dig själv, kommer det önskemålet naturligtvis också att respekteras. Som jag konstaterade i mitt förra inlägg, så tycker jag verkligen kundservicen vid Wasaborg Syncenter är något alldeles extra, och att god kundservice också för mig innebär att försäljaren kan läsa av ifall man vill kolla ifred eller inte. & Oavsett om du vill ha smakråd eller kolla själv, kommer du helt säkert hitta något du gillar bland deras sortiment, och sedan gör de en beställning, och du får hämta dina nya glasögonbågar med rätt styrka ca 1-2 veckor senare. Smidigt, tidseffektivt (okej, det kanske beror lite på hur stor beslutsångest du har när du ska välja bågar :D), tryggt, proffsigt, smärtfritt och framför allt: inte det minst övermäktigt.
 
P.s. Glöm nu inte att delta i den där tävlingen, den chansen vill du INTE missa!
 
P.p.s. Tack till bästa Karro som ställde upp som fotograf under min synundersökning 




Icke-passande för vissa yrkesgrupper att blogga?

Finns det en problematik i att vissa läkare, lärare och psykologer väljer att blogga? Borde vissa yrkesgrupper helt enkelt hålla sig borta från bloggvärlden helt och hållet, eller åtminstone modifiera bloggens innehåll enligt sin yrkesroll? Och hur ska man reagera om ens arbetsgivare nångång kräver att man ska sluta blogga? Bland annat dessa frågor tänkte jag fundera kring idag.
 
 Bildkälla: Pixabay
 
Jag vet inte hur  många gånger jag fått höra eller läsa folk kommentera saker som "men hon är faktiskt lärare, borde hon inte tänka på att inte lägga ut festbilder på bloggen", "men tänk nu om föräldrarna från daghemmet skulle gå in och läsa om hur deras barns barnträdgårdslärare tänker kring att låta sina barn äta socker", "men ÄR det faktiskt passande för en läkare att blogga", "om du både tänker vara psykolog och bloggare får du räkna med att din trovärdighet sänks drastiskt" och "min arbetsgivare tyckte det vore bättre att jag inte hade en blogg/slutade blogga med tanke på jobbet". Och ja, jag som själv jobbar inom vården, har ju funderat kring dessa frågor både en och annan gång. Har dock efter allt funderande kommit fram till, att min åsikt i den här frågan är rätt klar. Riktigt klar, faktiskt.
 
Visst kan jag förstå att det kan finnas en viss problematik i att en lärares elever på fritiden går in och läser om lärarens hårda festkväll, att en läkare som skriver ut i bloggen att hen är för att skolsvenskan ska slopas sedan tar emot en svenskspråkig patient på sin mottagning, eller att kunder som går till banken plötsligt ska diskutera lån med en person som driver humorblogg på fritiden. Jag kan förstå  att det inte är helt enkelt, absolut. Visst skulle det kännas konstigt om jag t.ex. skulle gå på operation och kirurgen visade sig vara någon vars blogg jag läst i åratal (t.ex. Kissie), visst skulle det vara knepigt om någon av mina patienter nångång skulle tagit illa upp av något jag skrivit i bloggen men ändå borde lita på vad jag säger på mottagningen, och visst skulle det vara obekvämt om jag visste att kunderna på det viktiga mötet råkat se mig ta shots på bilderna i bloggen ett par dagar före. Fattar dilemmat, absolut.
 
Men, så tänker jag så här: Det att jag har valt att bli fysioterapeut, det betyder inte att jag bundit mig till att vara fysioterapeut 24/7. Liksom, jag ägnar redan 40 timmar per vecka åt att vara fysioterapeut Daniela Skoglund - borde jag då verkligen också utanför  de där 40 timmarna ägna min fritid åt att också vara i min jobbroll? Så KLART ser jag till att vara professionell och fysioterapeut till 100% då jag är på jobbet och då ligger all min fokus där, men borde jag faktiskt när jag slutar jobbdagen fortsätta modifiera hur jag beter mig, vad jag gör och vem jag umgås med enligt mitt jobb-Daniela? Tycker faktiskt inte det. De timmarna jag inte är på jobb vill jag inte vara fysioterapeut Daniela Skoglund, då vill jag bara vara Daniela. Och vet ni, Daniela älskar att blogga. Borde jag då ändå sluta blogga, ifall någon patient skulle råka läsa? Och borde jag i samma veva sluta gå ut och dansa, ifall jag i misstag skulle råka springa in i en patient ute i onyktert tillstånd? Och borde jag också sluta köpa pizza på helgerna, ifall en patient skulle råka se att jag köper något ohälsosamt? Och borde jag sluta tala om mitt kärleksliv med mina vänner när vi är på café, ifall någon av mina patienter skulle råka vara där och höra? Liksom, börjar man tänka på det sättet, så kan man ju dra det hur. långt. som. helst. Skulle bli tokig av att gå omkring och tänka så.
 
Jag har alltid varit jättejättenoga med att skilja på jobb och fritid. När jag är på jobb är jag på jobb, men när jag slutar för dagen slutar jag för dagen, och tar inte med mig jobbet hem. Det betyder inte att jag inte skulle älska mitt jobb, och det betyder inte att jag inte skulle vara bra på mitt jobb. Det betyder bara, att jag, precis som de flesta människor, har ett jobb-jag som inte är exakt likadant som mitt "vanliga" jag, och på min fritid vill jag ha rätten att vara exakt som jag är och göra precis som jag vill,  utan att få höjande finger från varken chefer, patienter eller kunder (vilket jag som tur åtminstone ännu aldrig fått). Så länge jag i min blogg inte t.ex. läcker ut patientinformation eller dylikt, läraren i sin blogg inte skriver ut elevernas namn, kirurgen i sin blogg inte meddelar att hen visst råkade vara alkoholpåverkad igår medan hen opererade, barnträdgårdsläraren i sin blogg inte skriver att hen tycker barnmisshandel är ok eller dylikt, så tycker jag faktiskt varken chefer, patienter eller kunder har med blogginnehållet att göra. Ifall jag nångång skulle råka ut för en chef som skulle kräva att jag slutade blogga, skulle jag nog starkt överväga ifall det är rätt arbetsplats för mig, eller om det är dags att söka ett nytt jobb. Att chefen långt kan bestämma över vad jag ska göra på jobbet säger ju sig självt, men ifall chefen också vill bestämma vad jag ska göra på min fritid, tycker jag det gått för långt. (Däremot skulle jag vara helt öppen för att diskutera hur vi ska gå till väga ifall det nångång uppstod en situation där en patient/kund t.ex. skulle kommentera något som har med bloggen att göra på min arbetstid!)
 
Vi människor ägnar en så himla stor del av vårt liv åt att jobba, att jag tror det är jätteviktigt att kunna släppa jobbet när man inte är på jobb. Och med handen på hjärtat, är jag själv 100% okej med tanken att piloten som flyger flygplanet jag sitter i, vill gå ut och ta några drinkar efter att den långa flygningen är över. Jag är 100% okej med tanken att kirurgen som ska operera mina tänder, strippar på kvällarna. Jag är 100% okej med tanken att barnträdgårdsläraren som ska ta hand om mina (hoppeligen) framtida barn, driver modeblogg och går omkring i leopardkappa och stilettklackar på fritiden. Och jag tänker till 100%, att om jag inte vore okej med att piloten tar några drinkar efter flygningen och istället skulle tänka att en duktig, ordentlig, pålitlig pilot minsann inte dricker drinkar på sin fritid, skulle det vara jag som skulle ha större problem med mitt beteende, än piloten.
 
Så länge piloten inte sörplar drinkar medan hen flyger planet jag sitter i, kirurgen inte tänker operera mig klädd endast i underkläder och barnträdgårdsläraren skippar stilettklackarna på jobbet, är det inget som påverkar mig (eller mina hoppeligen framtida barn, då), inget som har att göra med hur duktig piloten/kirurgen/barnträdgårdsläraren är på sitt jobb och inget som jag ska lägga näsan i blöt i. Så tänker jag. Hur tänker ni? Skulle vara jätteintressant att höra!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Vår mest romantiska konversation någonsin
En synundersökning vid Wasaborg Syncenter - så går det till
Icke-passande för vissa yrkesgrupper att blogga?



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12