Det stora vändagsprojektet
Jag har gillat vändagen så länge jag kan minnas. Vet att många tycker att det är "onödigt" att det finns en skild dag för när man ska komma ihåg sina nära och kära extra mycket eftersom man borde göra det varje dag och så vidare, men let's face it; alltid hinner/orkar/kan man inte visa/berätta för sina nära och kära hur mycket de betyder för en och hur mycket man uppskattar dem, och då tycker jag det är helt fenomenalt att det finns en dag inspikad i kalendern som påminner en om att göra det.
Jag kan inte påstå att jag nångång varken skulle ha varit helt utan vänner eller upplevt att det skulle vara svårt att hitta nya vänner, men ändå har jag först nu under de senaste åren fått känslan av att jag har precis rätt människor i min vänskapskrets. De vänner jag har nu är liksom bara så guld, att jag inte ens vet hur jag ska kunna beskriva det eller få dem att förstå hur förbaskat tacksam jag är över att jag har just dem i mitt liv. Men, bestämde mig för att åtminstone försöka göra det nu till vändagen, och startade upp ett litet "vändagsprojekt", som sist och slutligen landade på sisådär tolv timmars hard work. Låt oss ta en titt på vad jag ägnade dessa tolv timmar åt:
Jag började med gå igenom mina bildmappar på datorn så långt bak som till typ 2009, vilket slutade med att högen jag printade ut var typ lika tjock som en bok. Sen var det bara att klippa, sprida ut bilderna på vardagsrumsbordet (mängden ni ser på bilden ovan representerar ungefär en tredjedel...) och sortera bilderna enligt person.
När alla högar var klara började jag googla efter cheesy:ga (men sanna!) vänskapscitat och gulliga hälsningar som skulle passa ihop både med själva bilden och personen som bilden skulle skickas åt. Huhhu sån SKRIVKRAMP jag hade när jag äntligen var klar, nästan värre än efter studentskrivningarna var de! Har ju blivit så van med att skriva på datorn och telefonen, att det kändes både ovant och tungt att skriva så mycket och så länge för hand. Hur som helst, klar blev jag, och några av citaten som hamnade på baksidan på några av bilderna var; "No one will ever be as entertained by us as us", "Just a brunette and a blonde, with an unbreakable bond", "A good friend knows all your best stories, a best friend has lived them with you", "You can't do epic shit with basic people", "Having a soulmate is not always about romance, you can find a soulmate in a friendship too", "When you can't see the light, I will sit with you in the dark", "Friendship is about finding your kind of crazy" och "You make me believe in me". Som sagt, cheesy:t men sant.
Seeeeeen var det dags att fara på kortjakt, och försöka hitta vändagskort som skulle passa alla de olika personerna som skulle få motta denna lilla överraskning. Det var lättare sagt än gjort kan jag säga, fick liksom sammanlagt besöka fem olika butiker (Minimani, Citymarket, S-market, K-Market och posten) förrän jag var nöjd med alla kort. Och eftersom man inte kan skicka iväg tomma kort, fick jag, surprise surprise, ÄN EN GÅNG sitta ner och skriva :D :D :D Vid det laget kan jag nog säga att det uppstod, eh, stunder, då jag tyckte att, eh, detta vändagsprojekt nog inte sen heller varit en speciellt bra idé, men, envis som jag är, så satt jag och skrev och skrev och skrev tills allas kort var fyllda med text på baksidan. Det var liksom inget "Glad vändag! Ö. Daniela", utan långa radiramsor åt allihopa om varför just de är så bra och varför jag tycker om just dem så mycket. Vilket i och för sig gick ganska snabbt att skriva pga ej särskilt svårt att komma på fina saker att skriva om dessa människor, men ändå.
Nåväl, ljuset i tunneln närmade sig, och jag trodde att jag äntligen kunde pusta ut när allas kort och allas bilder hade hittat till rätt kuvert, och jag hann redan hurra över att jag äntligen inte skulle behöva skriva mer efter att jag skrivit uppmaningen "öppnas på vändagen" på det sista kortet.... Fast vänta. Då hade jag ju inte tänkt på att kuvert behöver saker som adresser och frimärken också för att hitta fram till rätt person, så det blev ännu en sväng till S-market följt av en massa Facebookmeddelanden åt mina vänners vänner, pojkvänner och familjemedlemmar, för att få reda på de exakta adresserna kuverten skulle postas till..... Huhhu vilken rumba alltså :'D Nåväl, till slut hade jag på ett eller annat sätt fått tag på allas adresser och skrivit ner dem, och dessutom med finurlig stil (trodde jag), så att ingen skulle känna igen min handstil. Kände mig som värsta Sherlock Holmes.
Sen återstod bara själva postandet. Majoriteten av kuverten hamnade i postlådan, men vissa vänner bor så nära mig, att jag åkte och droppade kuverten genom postluckorna. Dock blev ju det också en himla process, eftersom jag fick gräva igenom x antal gamla whatsappkonversationer och så vidare för att hitta dörrkoderna - för att slippa in till en kompis hus fick jag till och med STÅ UTANFÖR OCH VÄNTA på att någon ur huset skulle komma ut, för att jag inte hittade dörrkoden någonstans -.- Då började jag nog känna att "nej, nu räcker det", och när jag äntligen slapp in och kunde stoppa in kuvertet genom postlådan, då drog jag nog en lättnadens suck och tänkte "aldrig mer". Som tur så har jag ju nu faktiskt skrivit typ allt jag känner och printat ut typ alla mina bilder från hela min dator, så lär väl som tur inte behöva upprepa denna process inom någon snar framtid :D. Och allihopa var ju nog liksom ändå lätt värda besväret, inget snack om saken.
& Det var historian om mitt vändagsprojekt, det. Idag håller jag tummarna för att alla kuvert hittat fram, och att några väldigt speciella typer får känna hur speciella de verkligen är, dagen till ära. Och ja, så är det ju kul om jag lyckats överraska någon riktigt ordentligt också =) Dock vet jag inte hur bra jag sist och slutligen lyckades med försöket att förvränga min handstil, fick nämligen för några dagar sen en snap med en bild på kuvertet med orden "Danne, de här kan int vara nån annans handstil än din" och för ett par dagar sen skickade Emppen åt mig en bild på kuvertet med texten "Blir tålamodsträning fram tills onsdagen nu då :D". Haha jaja, jag försökte i alla fall. En person borde åtminstone bli ordentligt överraskad, hon skickade nämligen typ HUNDRA oroliga snaps på det mystiska kuvertet åt mig, och ba "omg vem är det här konstiga kuvertet av, måste ju va av en pojke, kolla nu på handstilen, nääää nu öppnar jag det, herregud vem har varit inne i vårt hus", hahaha.
Nåjo, dags att avrunda - GLAD VÄNDAG PÅ ER mina favoritläsare, hoppas ni både har en fin dag och fina vänner i ert liv! ♥
Oj Daniela du vet nog hur man ska uppvakta en vän ❤️ Glad vändag finaste du!
Svar:
Daniela Skoglund
Med ååh va mysigt! :D
Svar:
Daniela Skoglund
Du va en av dom som ja gissa att kuverte kuna va av! Världens bästa uppvaktning på vändagen, jag blev så lycklig när ja öppna kuverte o innehålle trilla ut! Tusen tack! <3 Hoppas du har en fantastisk fortsättning på dagen! <3
Svar:
Daniela Skoglund
Åh, vilken fantastisk grej! :D Jag tänkte också ett tag på att skriva brev åt mina vänner, men det får nog bli en ny gång.
Svar:
Daniela Skoglund
http://nouw.com/feliciascorner