Fysioterapistudier vid Arcada
"Hej! Skulle vara jätte kul om du kunde skriva lite vad du tyckte om fysioterapistudierna vid arcada?"
Så löd en kommentar jag fick för ett par dagar sen, och visst kan jag det! Eftersom jag med jämna mellanrum får frågor om att studera fysioterapi och fysioterapi överlag har jag tidigare bloggat en hel del om både studierna och att jobba som fysioterapeut, men när jag gick igenom inläggen konstaterade jag att jag faktiskt aldrig har skrivit ett inlägg där jag sammanfattar vad jag tyckte om fysioterapistudierna vid Arcada. Så, känns passligt att göra det nu, när jag både fått en fråga angående ämnet och det så småningom börjar vara dags att söka in till olika utbildningar!
Jag studerade alltså fysioterapi vid Arcada 2012-2015, och vill således börja med att säga att mycket kan ha ändrats sedan dess, och att det jag skriver i det här inlägget baserar sig på mina upplevelser från de åren. När jag sökte in 2012 bestod inträdesprovet av tre delar; Skriftligt prov, konditions/rörelsetest och intervju. Klarade man sig igenom skriftliga delen fick man fortsätta till andra delen, där man först gjorde konditions/rörelsetestet med resten av de som gått vidare i en sal, innan alla hade enskilda intervjuer. Åtminstone då var konkurrensen väldigt stor, och bland väldigt många sökande, var vi ca 20 stycken som slapp in. Så, det första jag kan säga, är väl, att ifall du verkligen vill studera fysioterapi, får du verkligen se till att satsa på inträdesprovet också, för på denna utbildning glider du inte in på något bananskal.
Månaderna före inträdesprovet levde jag i symbios med anatomiboken, och när jag inte läste var jag på gymmet och förberedde mig inför konditionstestet. När inträdesprovet sedan var avklarat och jag fick veta att jag hade sluppit in har jag för mig att jag låg ca 10-15 poäng över antagningsgränsen, så var varken bland de "bästa" eller "sämsta", utan ganska i mitten, och då får man även ta i beaktande att jag hade fått högsta möjliga poäng i inträdesprovet från mina studentbetyg. Så, ifall samma ännu gäller som 2012, är väl mitt bästa råd att 1. Sök bara ifall du verkligen är intresserad av linjen, 2. Satsa på studentskrivningarna, 3. Läs de kapitlen du ska läsa i anatomiboken tills du kan minsta lilla detalj utan till, och 4. Åk inte dit otränad. Typ så.
Gällande själva utbildningen så trivdes jag alltid väldigt bra i skolan. Fick snabbt bra vänner på klassen, vi hade trevliga lärare, Arcada som byggnad är ny och fräsch och vi fysioterapistuderanden hade både plintklass, ett gym, ett testrum, en gymnastiksal och en simbassäng till sitt förfogande. Studierna var således mycket varierande på det sättet att vi ibland plaskade omkring i bassängen, ibland hade motionsgrupper i gymmet, ibland gjorde konditionstest i testrummet, ibland palperade varandra och mätte ledrörlighet och dylikt i plintklassen, ibland tränade teknik i salen och ibland satt på "helt vanliga" lektioner och lyssnade på diverse föreläsare och lärare. Åtminstone jag trivdes väldigt bra med den här typen av utbildning, det blev liksom sällan tråkigt när vi ofta också fick göra praktiska grejer istället för att varje dag bara sitta och lyssna från klockan 8-16.
Dock är det också en hel del info som ska tas in i och med att man ska lära sig kroppens varenda en liten muskel och varenda ett litet ben (inte bara location utan även latinska namn och funktion), varenda en led och varenda en rörelse. Så, visst består också utbildningen av en hel del pluggande, läsande och att sitta och lyssna. Att lära sig kroppens anatomi och fysiologi är väldigt intressant, men också väldigt svårt, påfrestande och tungt, så visst får man förbereda sig på en hel del jobbigt plugg om man vill studera till fysioterapeut (jag mår liksom fortfarande lite illa när jag tänker på våra tenter i rörelseapparatens anatomi). Men, det är ju liksom något man bara måste kunna om man vill bli fysioterapeut, så bara att bita i det sura äpplet och plugga plugga plugga. När man väl en gång kommer in i det blir det snabbt fullt normalt att man går omkring och tänker "oj vilken kyfos vi har här, månne th-kotornas rörelser är inskränkta och undrar om personens scapulan bilateralt är riktigt protraherade och rhomboideerna är uttöjda".
Sen skulle jag väl också vilja nämna att rätt mycket hänger på tur. Praktikplatserna är väldigt begränsade och också väldigt "breda", så med god tur kan det hända att du får testa på det du är mest intresserad av, med sämre tur kan det hända att du hamnar på fyra praktikplatser där inget riktigt känns så där "Jess, detta är min juttu!". Ifall du råkar hamna på de "sämre" praktikplatserna, vill jag bara påminna dig om att fysioterapi är så otroligt brett, att du omöjligt kan hinna testa på allt under dessa 28 veckor på fältet. T.ex. jag blev jätteorolig över att jag valt helt fel bransch då jag varit på tre praktiker och alla endast kändes "helt okej", men sen på fjärde praktiken hittade jag verkligen min grej, och blev ännu till erbjuden jobb där när jag blev utexaminerad. Så, ifall ni får praktikplatser på t.ex. en inremedicinavdelning, ett ålderdomshem, en neurologisk enhet och en hälsovårdscentral och inget känns riktigt rätt, måste ni hålla i minnet att det fortfarande finns t.ex. idrottsfysioterapi, postoperativ fysioterapi, barnfysioterapi, ergonomiskt inriktad fysioterapi osv som ni inte ännu testat på.
Nu när det är lite över två år sedan jag blev utexaminerad och jag har hunnit ha två olika heltidsjobb som fysioterapeut, kan jag säga att jag nu i efterhand ser mycket i utbildningen som kunde förbättras. På många plan känns utbildningen lite föråldrad och det känns som att man inte lade ner tillräckligt med tid på det mest väsentliga i skolan, i och med att man nu på fältet märkt att mycket av det som vi gick igenom i skolan inte längre används/finns i praktiken, och att mycket av det som vi lade ner mycket tid på i skolan, var sådant man i princip inte har så stor nytta av i arbetslivet. Så, ifall utbildningen fortfarande ser ut som den gjorde när jag studerade, skulle jag ha en hel del förbättringsförslag efter att i arbetslivet ha fått lära mig hur en fysioterapeuts arbetsbild ser ut nu för tiden och vad som krävs av en fysioterapeut idag, och jag tror inte jag är ensam med att tycka så.
I det stora hela är jag ändå nöjd med utbildningen, och glad över att jag gick den - det ÄR en väldigt intressant och rolig utbildning det handlar om! Dock är det synd att fysioterapeuternas arbetsmarknad idag är helt urusel, så ifall du inte är intresserad av att starta eget företag eller inte är villig att sedan flytta efter jobb (som jag nu blivit tvungen att göra), så skulle jag rekommendera att du tänker efter en eller två gånger före du börjar studera fysioterapi (speciellt om arbetsmarknaden fortsätter se ut så här). Men, är du verkligen intresserad av att studera fysioterapi, så låt inte något hindra dig, utan sök, satsa och se vad som händer - den här utbildningen har inte bara gett mig vänner för livet och studieår jag ser tillbaka på med glädje, utan även två stycken jobb som känts till 100% rätt. Så, ifall du verkligen vill detta - kör! Tror inte du kommer ångra dig. Och ifall du skulle ångra dig, så är ju det fina här i livet att man får ångra sig, och sen vid behov får man ångra sig igen.
P.s. Ni kan också bektanta er med följande inlägg jag skrivit om fysioterapi tidigare:
