Icke-passande för vissa yrkesgrupper att blogga?
Jag håller med dig. Tycker inte att ens chef ska få bestämma om ens fritid. Däremot förstår jag att om någon har väldigt extrema åsikter och sedan skriver dessa i en blogg, kan få konsekvenser, men då tänker jag mig att den personen ändå tar ett aktivt val och vet att dennes åsikter kanske inte är superpopulära av alla. Jag tycker du har många bra poänger och förklarar dig tydligt. Jag brukar tänka såhär innan jag publicerar något: Hade jag tyckt det var jobbigt att högläsa detta inlägg åt min chef? Föräldrar? Farmor eller framtida kille och hans föräldrar? Om svaret är nej så är det lugnt. Om jag tvekar så brukar jag formulera om eller låta det gro lite :)
Sakligt och bra inlägg! Håller med dig 😊
Ett himla bra inlägg Daniela. Jag håller helt med dig! Jag håller arbetslivet utanför i bloggen och bloggen utanför arbetslivet. Precis som du skriver så har vi alla en yrkesroll men också en privat sida. Ingen är ju sin yrkesroll precis varje vaken stund av dygnet.
Jag håller verkligen med! En av mina tidigare chefer tyckte inte att man borde skriva något överhuvudtaget om sitt jobb i sin blogg eller på fb, och jag protesterade och sa att jag skriver trevliga saker, och lämnar inte ut någon. Hon menade att det ändå är tveksamt. Arbetsgivarens officiella inställning är ändå att det är tillåtet, och min personliga inställning är att den dag en arbetsgivare eller chef kräver att jag ska sluta blogga (ok ok, jag ÄR väldigt passiv på bloggen nu, men som princip...) eller facebooka så byter jag jobb!
Jag som själv är lärare tycker ABSOLUT att lärare (och andra också) ska få blogga. Det är känt sedan länge tibaks att många tycker att lärare borde vara någon slags nunnor och inte ha ett vanligt liv, bara för att man är lärare. Det är helt fel tänkt. Även om man är lärare så är man också en människa som har rätten att leva sitt och göra vad man vill på sin fritid. Och som du skriver, så är det oerhört viktigt med sekretess och man får inte läka ut sådan information på sin blogg.
Sen är det självklart att man behöver ha sunt bondförnuft och tänka på vad det är man skriver på sin blogg, man behöver redan i förväg fundera på vilka konsekvenser ett blogginlägg kan få och är man i så fall beredd att ta de konsekvenser. Jag tycker inte man skall t.ex. skriva något direkt om sin arbetsgivare eller chef eftersom det inte är professionellt. Men på en allmän- och samhällsnivå tycker jag att man nog kan skriva. Så länge man kan stå för det man skrivit och har en saklig ton, så är det ingen fara.
Är en bloggande lärare. Elever och kollegor vet inte att jag har en blogg, men jag ser till att innehållet är anpassat så att de hade kunnat läsa utan stor skada. Skriver aldrig ut ungarnas namn eller vilken skola jag jobbar på. Däremot kan jag vara ärlig med om jag haft en pissdag eller om en elev sagt en tokig grej. Så länge jag inte pratar illa om eleverna så känner jag att det är okej.
Jag håller med dig fullständigt! Men tyvärr så känner jag ibland att vissa yrken, som mitt eget som lärare, inte alltid ses som ett yrke utan mer eller mindre som en livsstil där det inte finns några gränser mellan yrkesroll och privatperson. Själv anser jag att jag har ett jobb där jag är lärare (och det är under mina arbetstimmar) och när jag kommer hem så är jag den privata personen som gör saker som vilken människa som helst. Så givetvis ska vi alla få vara bloggare, festprissar eller vad vi nu vill vara!
Ha det gott!
Jag håller med dig! Så bra skrivet.
jag håller med dig. Enligt mig så är jobb och privatliv skilt och bara ett problem om det ena påverkar det andra direkt negativt. Så länge man inte kan ifrågasätta någons moral eller att man bryter mot en tystnadsplikt är det inte något problem.
Jag håller absolut med dig! Jag jobbar som högstadielärare och är fullt medveten om att mina elever säkert skulle kunna hitta till min blogg men då får det vara så. Jag har bloggar sedan 2009.. Innan jag blev färdigutbildad vikarierade jag dock på en skola och där tyckte rektorn att det inte var passande att blogga vilket gjorde mig upprörd! Vilken rätt har hon att säga om det?
Jag tar med mig jobbat hem varje dag och har väldigt svårt att sluta tänka jobb jobb jobb men jag försöker också göra saker jag tycker är roliga, blogga är en av de :) Jag skriver om jag har haft en dålig dag eller liknande men går inte in på vad det är som hänt. Tänker INTE sluta blogga bara för att jag valt att bli lärare..:)
Mycket bra skrivet! Jag instämmer helt och fullt. Vad jag gör på min fritid påverkar inte min roll som högstadielärare. Jag behöver inte leva som en svensklärare dygnet runt, till exempel bara läsa klassiker och gå på teater, som mina elever tror att jag gör.
Åh, så jag håller med dig! Jag jobbar på ett gymnasiebibliotek och det har hänt att chefen bett mig ta bort inlägg. Till exempel när skolan var bombhotad, men det hade stått i tidningen och var ju liksom inte hemligt. Oftast gör jag bra reklam för skolan och biblioteket, tänker jag, och visar att jag är en människa även utanför jobbet!
Klart att alla ska kunna få blogga är min mening. Livet vore ju ganska enformigt om det var så och ingen skulle få veta det dom eventuellt skulle kunna behöva veta. Allas liv är ju unika och intressanta. Även mitt fast jag brukar ibland säga till mig själv att mitt liv inte är så jätte intressant. Men blir alltid motbevisad att det faktiskt är folk som tycker det är intressant med mitt liv och mina tankar/åsikter. ^^
Hej! Jag håller med dig. Jag är själv lärare på gymnasiet och här stött på elever som läst min blogg. De har dock tyckt att det bär positivt eftersom de tycker att de känner mig lite bättre. (Undervisar på gymnasiet) Dock bloggar jag förnuftigt. Jag skulle aldrig lämna ut någon, inte vara oprofessionell.
http://corinnegronholm.com