Teatteri & Ilosaarirock
Ni vet vad söndag betyder va? Japp, veckoslutssammanfattningggggg;
Fredag kväll spenderades på Teatteris terrass, ett ytterst trevligt ställe i Esplanadparken. Mitt sällskap bestod av Emppu, Maria, Nina och Victoria, och jag och ma soulmate Emp lyckades tydligen matcha våra viner med varandras hårfärger på ett väldigt snyggt sätt. Mitt vin smakade dock vatten utblandat med lite diskmedel, men som tur är både Emppu och Nina vinexperter, så tack vare att de smakade lite och meddelade att vinet smakade diskvatten för att det stått framme för länge, vågade jag gå och kräva nytt glas - annars hade jag nog lidit i tystnad och bara tänkt att jag inte förstår mig på hur fina viner smakar. Har annars tänkt att skriva ett inlägg om att våga kräva inom snar framtid, har nämligen lärt mig ett och annat om det på sistone. Håll utkik!
På lördag morgon ringde väckarklockan tidigt, och efter en mindre kamp lyckades jag både stiga upp ur sängen och släpa upp morgonmonstret bredvid mig (= Niko) också. Sen packade vi snabbt väskorna, dubbelkollade att vi hade med oss festivalbiljetterna, hoppade i bilen och började köra mot Joensuu. Jag var jättetaggad på roadtrip:en eftersom jag knappt varit i östra Finland förut, men blev nog lite besviken :D :D Vet inte vad jag hade väntat mig, men östra Finland såg ju nog liksom ut som resten av Finland också, bara med lite tråkigare städer och lite fler sjöar. Nåja, nu har man sett det också, och så hade jag ju faktiskt åtminstoine snygg utsikt varje gång jag kollade åt vänster =)
Väl framme vid vårt boende tog vi en powernap, och sen började vi göra oss festivalklara och tog ett par drinkar på balkongen och så. Bodde annars på en gammal herrgård mitt ute i skogen (fanns inte så mycket att annat att välja på om man inte ville betala typ 500 euro per natt), och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tyckte det var mer charmigt eller obehagligt. Gillar vanligtvis inte alls gamla hus, men det var något som gjorde att det här ändå kändes rätt mysigt.
Nåjo, till festivalen - vi anlände till Ilosaarirock mot kvällskvisten, och blev lite... eh, förfärade. Det här var den sjätte festivalen jag besökte i Finland (tidigare hade jag varit på Weekend Festival, Summerburst, Flow Festival, Summer Up och Rockoff), och jag måste tyvärr säga att Ilosaarirock av ovannämnda visade sig vara den fulaste festivalen med de fullaste människorna. Visst förstår man att inte förvänta sig världens fräschaste fest om man klämmer in tiotusentals människor och en massa alkohol på ett ganska litet område, men alltså... Det var faktiskt riktigt grisigt, och folk betedde sig faktiskt riktigt grisigt (kan ju som exempel säga att vi båda, ytterst ofrivilligt, fick se fler könsorgan under kvällen än man kan räkna på två händer). Men, vi konstaterade att Zara Larsson, som inte bara var kvällens huvudartist utan även en av våra favoritartister, hoppeligen skulle vara värd det, så vi stannade kvar.
Festivaloutfit och festivalsällskap. Outfit: grön klänning från Ivyrevel, leopardmönstrade tossor från Nelly och solbrillor från Ray-Ban. Sällskap: 172 cm, brunhårig, väldigt snygg man från Sibbo.
Första bandet vi såg under kvällen var Apulanta. Skulle jag beskriva dem med ett ord, skulle jag faktiskt säga gulliga. Känns kanske som ett lite otippat ord att beskriva några tatuerade, långhåriga/skalliga skrikande karar med, men alltså, ja. De var på något sätt så sympatiska och genuint glada över att vara där och verkade ha en fin relation till varandra osv. Som sagt, gulliga, helt enkelt. Och keikkan, den var nog också riktigt bra, även om Apulantas musik inte hör till sådant någon av oss aktivt brukar lyssna på.
Efter Apulantas keikka kollade/lyssnade vi på Töölön Ketterä och var en sväng och kikade på Olavi Uusivirta, innan vi satte oss på en gräsplätt vid stranden och drack rosé. Jag hade tidigare varit och fixat lite glitter på kinden och körde omröstning på min Instastory där jag undrade om ni tyckte jag påminde mer om en fab 25-åring eller en pinsam 14-åring. 86% röstade på det förstnämnda, tack och bock för det!
Klockan tolv var det äntligen dags för det vi väntat på, och Zara tog över scenen. Både Nikos och mina förväntningar hade varit väldigt höga, men hon överträffade dem ändå med hästlängder. Alltså VILKEN kvinna, vilken röst, vilken talang, vilka låtar, vilken show. Kan inte säga annat än wow och hatten av, för senast nu är det nog helt tydligt att hon är en riktig världsstjärna. Tvekar inte en sekund på att hon kommer bli en lika stor legend som Beyoncé, fanns liksom inget som tydde på att hon skulle låta något stoppa henne. Girlpower på allra, allra högsta nivå. Blev liksom en ganska stor kontrast, att se det bästa festivaluppträdandet man någonsin sett på det värsta festivalområdet man någonsin varit på :D Till och med Niko, som btw är typ världens mest svårimponerade människa, var helt mållös efteråt.
& Nu sitter vi i bilen någonstans i Mikkeli-trakten, och vi båda längtar hem något ENORMT. Igår efter festivalen då vi äntligen fick lämna det grisiga området, sa Niko "jag är glad över att vi for men allra gladast över att det är över och att vi snart får fara hem", och jag sa "min allra högsta önskan just nu är att jag hade en knapp som kunde förflytta mig hem på en sekund". Visst har allt fart och fläng på sistone varit kul (Helsingfors-Stockholm-Vasa-Helsingfors-Slovenien-Österrike-Helsingfors-Joensuu), men jisses vad vi längtar efter att bara. få. vara. hemma. nu. Hem hem hem hem - snaaaaart är vi där ♥
P.s. Förutom hem längtar jag också som en tok till vm-finalen ikväll! Inte för att jag skulle kolla matchen (skulle aldrig hända), utan för att SEN ÄR DET FREAKING ÄNTLIGEN ÖVER. Att efter en månad av bara fotboll hit och fotboll dit och fotboll här och fotboll där, kunna återgå till att leva normalt utan att bli tvungen att planera dagarna enligt när de "viktiga" matcherna kommer - aaaaaaah.
Alltså så mysigt!
Svar:
Daniela Skoglund
http://nouw.com/torres