Min tid kommer?

"Sä olit meidän elämän lottovoitto", säger en förälder åt mig efter vår sista fysioterapigång. "Kiitos kaikesta mitä olet tehnyt, parempaa ei olisi voinut toivoa. Oikeasti", fortsätter hen. 
 
Och där står jag, och tänker att det nog måste vara bland det finaste man kan bli kallad. En lottovinst. Och att det nog måste vara det märkligaste man kan känna sig som. En lottovinst. Speciellt när man verkar vara en lottovinst ingen vill ha. 
 
 
Låt oss backa bandet till januari.
 
Ungefär hälften av mitt vikariat i Vasa har passerat, och jag börjar så småningom följa med jobbannonserna igen. För, var det något år 2017 lärde mig, var det att det inte är lätt att vara ung och arbetssökande i dagens samhälle, speciellt inte inom min bransch (ingen erfarenhet inget jobb, inget jobb ingen erfarenhet, osv). Och, eftersom jag under inga omständigheter vill hamna i en situation där jag A) blir arbetslös, eller B) blir tvungen att ta emot ett jobb som inte alls intresserar/passar mig, vill jag vara ute i god tid.
 
I mitten av januari skickar jag iväg min första ansökan. Det gäller visserligen ett jobb (vi kan kalla det jobb 1) som bara varar över sommaren, men känner att jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha det ändå - faktum är att jag där och då knappt kan tänka mig något jag hellre skulle göra. Så, jag lägger två hela dagar på att skriva min ansökan, och känner att jag gett mitt allt när jag trycker på "sänd". Några veckor senare får jag jubla då jag får en tid till en intervju, och ytterligare ett par veckor senare äger intervjun rum. Gör det som jag åtminstone själv tycker är min bästa arbetsintervju hittills, och känner mig 99,99% säker på att intervjuarna gillade mig. Dansar hem, och känner mig väldigt förväntansfull inför beskedet. Några dagar senare kommer ett långt, långt mejl, som till 99,99% innehåller positiv feedback. Min blick fastnar ändå direkt på den sista meningen, som börjar med orden "men tyvärr". Får en stor klump i magen, åker till gymmet, sätter mig på spinningcykeln och tänker för första gången att spinning nog är en rätt bra motionsform trots allt - svettas man tillräckligt märker ingen att man gråter samtidigt.
 
Återhämtar mig från besvikelsen angående jobb 1, och får samtidigt inse att jag tydligen inte ens kommer att få svar från några andra jobb jag sökt i samma veva som jobb 1. Men då upptäcker jag jobb 2 - inte riktigt lika lockande som jobb 1, men verkar ändå riktigt intressant och arbetsbilden låter som att den skulle passa mig bra. Ringer dem för att fråga lite mer om vad jobbet går ut på, allt låter bra och jag ägnar de kommande tre kvällarna åt att skriva min ansökan. Några veckor senare får jag ett mejl där de meddelar vem de valt till uppgiften. Det är inte mitt namn jag möts av. 
 
När jobb nummer tre dyker upp börjar jag redan bli väldigt trött på att så gott som all min lediga tid går åt att ringa potentiella blivande arbetsgivare, skicka öppna ansökningar och ägna timmar åt att fylla i blanketter som alltid kommer tillbaka som ett "tack men nej tack", eller ja, de ansökningarna jag får svar på då. Jobb nummer 3 kommer in som en frisk fläkt och fångar min blick direkt - det är väldigt  annorlunda än alla tidigare jobb jag sökt, men samtidigt känns det som att ansökan är skriven till just mig och att detta nog kunde bli mitt livs stora äventyr om jag fick det. Jobbet skulle visserligen kräva väldigt mycket mod av mig och ändra min livssituation ganska radikalt, men Niko hejar på mig och jag bestämmer mig för att söka. Bland hundratals sökanden är jag en av de tiotals som går vidare till andra skedet, allt känns bra och jag hinner redan mentalt ställa om mig inför den eventuella kommande stora förändringen. 
 
När ännu ett "tack för visat intresse, men tyvärr" kommer från jobb 3, känner jag mest att Linn Jung och hennes "Din tid kommer" kan slänga sig i väggen. 
 
 
"Nu orkar jag inte med ett enda nej till", säger jag åt en vän, när vi är några månader in 2018 och jag redan sökt tiotals jobb utan att få ett enda napp. Är HELT SLUT på att skriva jobbansökningar om kvällarna, ringa en massa samtal på mina lunchraster och gå på nålar i veckor medan jag väntar på svar, bara för att alltid få ett "tack men nej tack" till slut. Uttalar till och med orden "älskar att vara fysioterapeut, men hade jag på förhand vetat hur svårt det kommer att vara att få jobb, vet jag faktiskt inte om jag skulle ha valt den här vägen". Men, min vän påminner mig om allt jag är bra på, uppmanar mig till att använda min envisthet nu och vägra ge upp, och försöker övertyga mig om att ett huippubra jobb väntar på mig, bara jag orkar fortsätta söka.
 
Så, jag fortsätter och försöker hålla humöret uppe, men klockan tickar och vi är snart framme i maj. När det bara är några veckor kvar av mitt kontrakt i Vasa dyker jobbannonsen med stort J upp. Plötsligt står det svart på vitt, att min ultimata drömarbetsplats behöver en fysioterapeut.  Hjärtat bankar, händerna svettas och hjärnan går på övervarv - stället jag pratat om redan under studierna som mitt allra största karriärmål, söker nu fysioterapeut. En liten röst försöker viska "Daniela, du har inte fått ett enda av jobben du sökt under hela det här året, HUR tror du att du skulle kunna få det du vill ha allra mest????", men alla val jag gjort under både min studietid och under de åren jag jobbat är till fördel för just det här jobbet, och jag vägrar förminska mig själv nu. Jag vet att det är exakt det här jag är bra på, och jag vet att jag inte har pluggat och slitit alla dessa år utan syfte - jag har gjort det för att en vacker dag få jobba på exakt en sån här arbetsplats, faktiskt allra helst just den här specifika arbetsplatsen. ALLA som jobbar med den sortens fysioterapi som jag riktat mig in på känner till det här stället, det är liksom the place to be om man vill jobba med the best of the best, kan man nog säga. 
 
 
Med orden "sä olit meidän lottovoitto" i bakhuvudet traskade jag in på intervjun igår. När jag kommer ut ungefär ett par timmar senare sätter jag mig i bilen, vrider på radion på högsta volym och kör hem genom min favoritstad jag saknat så mycket. Framför mig har jag min första jobbfria sommar på över tio år, och på sätet brevid mig har jag ett påskrivet papper där det står "Aloitus 01.08.2018".
 
Och jag kan inte tänka annat, än att kanske, kanske, kanske, är det nu min tid kommer. 



Jenny


TACK för ett bra inlägg! Så skönt att någon vågar vara öppen om att söka jobb och hur många nej man kan få innan det nappar.

Och stort GRATTIS till ditt nya jobb! :)

Svar: Dubbeltack!! ❤️
Daniela Skoglund

janina kronlund

http://yae.blogg.se/


Daniela, du har inte fått ett enda av jobben du sökt under hela det här året, för ödet ville att du skulle vänta på det här ❤

Svar: Njaaa tror ju int på ödet, men vi kan säga så den här gången 😘
Daniela Skoglund

Jasmine - Mitt gröna samhälle

http://mittgronasamhalle.ratata.fi/blogg/


Vad kul att läsa! Och vilket bra inlägg! Nu menar jag inte ämnet och så utan också hela uppbyggnaden och allt, riktigt bra gjort!

Lycka till med nya jobbet :)

Svar: Tack och tack!! 😊
Daniela Skoglund

Anonym


Jag studerar fortfarande, men letade i månader efter drömsommarjobb efter drömsommarjobb, till den grad att det nästan kändes som ett jobb i sig. Fick 'nej tyvärr' igen och igen, eller inget svar alls, som nästan är värre). Ett av de mest drömmiga jobben ringde tillbaka och jag fick en intervju. Tror jag aldrig har varit lyckligare, nästan. Tyckte intervjun gick bra, precis som du, och var hoppfull. Sedan ringde de efter någon dag och överöste mig med beröm men sedan... kom ett till 'tyvärr'. Det är 'bara ett jobb' men jag blev skit ledsen. Nu sommar jobbar jag med något som bara är ok på en bra dag och som inte har någonting med mina studier att göra. Och jag känner mig rätt ut sett vilsen och som om jag inte kommer någon vart. Att läsa om din resa känns som en stor lättnad, faktiskt. Andra misslyckas. Och sedan, en dag, plötsligt, lyckas de. Kanske min tid också kommer.

STOR kram & allt gott till dig! xx

Svar: ❤️❤️❤️
Daniela Skoglund

Vad underbart! Grattis till det nya jobbet! :) Det visar att hårt jobb lönar sej alltid :D

Svar: Tusen tack! ❤️
Daniela Skoglund

Corinne Grönholm

http://corinnegronholm.com


Vilket bra inlägg! Var liksom roligt o spännande o följa med hela vägen! Så stolt över dig o grattis ännu en gång <3!!

Svar: Tack och tack! ❤️
Daniela Skoglund

Men åh vad härligt, grattis!! :) Jag var arbetslös i ett år innan jag stack till Australien, så då var mitt självförtroende inte på topp arbetsmässigt direkt. Jag hoppade ju in här och där, men till slut kändes det som att snuttjob var det enda jag dög till. Dessutom hoppade jag in mestadels inom en branch där jag verkligen ville vara mer stadigvarande. Men efter jag kom hem från Australien så föll bitarna på plats och så hamnade jag på rätt ställe där jag efter ett par månaders inhopp fick anställning :) Då var min tid äntligen inne :)

Svar: Tack! ❤️ och visst tär det på självförtroendet, något enormt. Men vad bra att det löst sig för oss båda till slut!
Daniela Skoglund

Jag känner inte ens dig men din text rörde mig till tårar. Jag är så glad för din skull, grattis och starkt jobbat! :)

Svar: Åh, TACK! ❤️
Daniela Skoglund

Ronja Strömvall

http://sevendays.fi/ronja


GRATTIS DANIELA!! Så glad för din skull! Ska bli intressant att få följa med. Stor kram <3

Svar: Tack tack taaaaack ❤️❤️
Daniela Skoglund

Vad härligt, stort grattis till nya drömjobbet! :) För mig har det alltid alltid löst sig i sista minuten. När jag slutat på ett jobb har ett nytt dykt upp som gubben i lådan, men såklart är det alltid tufft att få ett nej. Har hänt mig måånga gånger speciellt när jag sökte praktikplats!
Men jag tror verkligen på att det finns en mening med allt och när ett nej kommer emot, är det meningen att vi inte ska vara just där just nu. Men din tid kom nu woho!

Svar: Stort tack! :) Jaaa alltså känns verkligen som att min tid kommer nu, efter många om och nej. Nu i efterhand var det nog värt det att ta alla jobbiga nej!
Daniela Skoglund

Wow, grattis! Blir så glad av att läsa det här. Det ger hopp! Min anställning går ut sista augusti och jag börjar känna att jag måste hitta någon ny väg nu. Söker och söker, letar och letar. Det tar så himla mycket energi, men det måste ju lösa sig till slut. På något sätt. Stort lycka till med nya jobbet, och njut av sommaren!

Svar: Tack! Och jag blir så glad att höra att du blir glad av att läsa. Lycka till du med, det löser sig!
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Höstlovsbloggen - Dag 2
Höstlovsbloggen - Dag 1
En annorlunda bloggvecka & vinnaren av tävlingen!
Höstlovet har börjat!
Blogglista om allt och inget



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12