Stunder från vecka 22
Fyra dagar efter det lilla tacktalet bryter jag tystnaden. Flyttlasset har gått, och jag sitter som bäst i bilen (en väldigt fullproppad sådan) någonstans i närheten av Björneborg. Medan Niko kör tänkte jag passa på och utnyttja dessa timmar som återstår åt att blogga om mina sista Vasadagar, så låt oss ta en titt på några stunder från denna vecka;
Före jag skulle åka överraskade jag kollegorna med inhemska jordgubbar och lite godsaker från Arnolds. Kan berätta att det ALDRIG tidigare har varit lika svårt att lämna en arbetsplats som det var i torsdags - allt med det här jobbet har gått rakt in i hjärtat. Men, hur ledsen jag än var den där sista dagen, så var jag ändå mest glad och tacksam - blev nämligen överöst med så mycket pepp, så många tack och så fin feedback, att jag åkte därifrån med känslan att jag både gjort något riktigt bra och kommer göra mycket bra i framtiden också. "Sä tulet pärjäämään aivan loistavasti minne ikinä menetkään, ja onnekas on se työpaikka joka sut saa", var det sista jag fick höra före jag åkte, så finare avslut får man ju nog ändå leta efter.
"Uttorkad", är nog ordet som beskrev mig bäst på torsdagen. Efter att jag gråtit slut på alla mina tårar på jobbet åkte jag nämligen ännu till WSC på dubbelpass sista träningsdagen till ära, och efter både 30 min Zumba och 60 min Bodypump fanns det nog varken en enda tår eller svettdroppe kvar att klämma ur mig. Men, kände ändå att jag fick bästa möjliga avslut på WSC också - båda mina favoritpass under en och samma kväll, bästa möjliga sällskapet och bra energi på båda passen. Har på känn att träningsvärken kommer påminna mig om det här ljuvliga gymmet i minst ett par dagar till.
På fredag morgon skippade jag sovmorgon för att stiga upp tidigt och åka och säga hejdå åt Karro. På ett tak. Snacka om att sluta på topp, haha. Nä, men taket hade att göra med lite bloggfotografering, hejdå:t sa vi nog sen helt på marken. Dock var vi väldigt noga med att det inte var något hejdå, utan ett "vi ses snart", så inga ledsna miner över det!
Efter fotograferingen åkte jag och Niko till Kristinestad, med det huvudsakliga syftet att äta. För, om ni inte redan visste det, så får man världens godaste mat på Kristinestads restaurang Crazy Cat, och världens största glassar på Kristinestads camping Pukinsaari. Ovan ser ni alltså vad man får när man beställer "en glassboll" (som dessutom är billigare än glassbollar är i de allra flesta glasskioskerna) på campingen, och på fredagen råkade det ännu till vara schnitzelbuffé, vilket innebar att vi fick äta hur mycket vi ville av vår favoritmat (bernaiseschnitzel) för tio euro. Typen som en gång sa till mig "Daniela, när något verkar vara för bra för att vara sant, beror det på att det oftast är för bra för att vara sant" hade helt klart aldrig besökt Kristinestad för att äta =)
Befinner man sig i Kristinestad lönar det sig också att passa på och fota lite, mer fotovänliga väggar får man nämligen leta efter (jösses, låter nästan som att jag gör smygreklam för Kstad här :D :D :D). Så, ovan har ni mig i mina nya favoritbrallor, som kommer från, hör och häpna..... TOKMANNI. Japp, ni läste rätt! Sen jag köpte dem för några veckor sedan har jag nog använt dem minst tio gånger, och fått minst tio frågor av folk som undrat varifrån mina snygga byxor är. Så nu vet ni he - vill ni ha förbaskat snygga, bekväma och prisvärda byxor, så är det Tokmanni som gäller! Måste nog åka tillbaka snarast och ta mig en bättre titt på deras klädutbud, dessa nappade jag nämligen bara åt mig i all hast då jag råkat spilla på mina andra byxor, så kan bara tänka mig hur många andra snygga och bra plagg där måste finnas!
På lördagen, aka min sista dag i Vasa, ordnade mina kära föräldrar en hejdå-middag åt mig på villan. All grillmat jag älskar mest slängdes på grillen, till efterrätt serverades det chokladkaka från Saluhallen och efter det chillade vi på bryggan i timmar medan solen sken från molnfri himmel. Perfekt dag.
På lördag kväll åkte jag och Niko sen in till stan för att gå på YleXPOP på Vasa torg. Vi anlände passligt till Evelinas konsert, och efter det hoppade Mikael Gabriel upp på scenen. Jag gillar hans musik jättemycket (helt klart en av mina favoriter bland finska artister), och medan han sjöng rådde det verkligen en så himla fin stämning i publiken. Åh vad jag älskar att lyssna på bra livemusik alltså - när han sjöng "Älä herätä mua unesta", publikens händer var uppe i luften och Niko höll om mig, var det nästan så jag önskade att den stunden aldrig skulle ta slut. Men, allt har ju ett slut, så när Miklu hoppade av scen gick vi via Venn för att hämta varsin platta, bara för att konstatera att de också tog slut helt för snabbt. Så kan det gå när man är hungrig och serveras god mat.
Avslutningsvis en bild på min kära katt. Har under dessa sista dagar i Vasa försökt mysa med Skrållanbollan extra mycket, och när jag sent igår kväll gick ut på gården för att klia henne på magen medan hon chillade på gräsmattan tänkte jag nog att OJ om man kunde vara lika nöjd med livet och ha lika lite kroppskomplex som Skrållan. Där låg hon liksom på rygg med tassarna i vädret och surrade på, och brydde sig inte ett skvatt fast jag stod där och fotade henne ur hennes, eh, inte-direkt-mest-smickrande-vinkel. Nästan så man borde göra en meme av henne??? :D "This is Skrållan. Skrållan doesn't look like society wants her to, but she doesn't care and is happy and satisfied anyway. Skrållan is smart. Be like Skrållan ". Typ så.
& Då var det dags att stänga datorn, har ej mer att tillägga till det här inlägget, och vi ska strax byta kusk. Håll tummarna för oss att vi kommer tryggt hem ikväll (HEM HEM HEEEEEEM ♥) och var gärna gulliga och håll tummarna för att allt går bra för mig imorgon också - har en väldigt viktig dag framför mig då, nämligen. Jess, he va allt - hoppas ni haft ett fint veckoslut, grattis till alla studenter, tack Vasa för dessa nio månader, och så vidare, och så vidare. Mama I'm coming home!
