Vårt bästa Vasaveckoslut hittills
I fredags konstaterade jag att detta kunde bli vårt bästa Vasaveckoslut hittills under denna distansperiod, och rätt hade jag (inget nytt under solen där va ;)). Faktiskt så blev det ännu bättre än väntat! Låt oss ta en titt på vad det riktigt var som var så bra:
På fredag kväll styrde jag, Niko och pappa kosan mot gymmet, jag hade nämligen lyckats lura med båda på bodypump (GOALS att gå på bodypump tillsammans med sin pojkvän och pappa!). Jag var jättejättetaggad på detta, främst för att jag visste jag skulle vara bäst, hehe. Nä men alltså jag råkar ha en pojkvän som typ varit en av finlands snabbaste ungdomar och som varit på fotbollslandslagsläger osv, och en pappa som fortfarande spelar hockey och innebandy och bara är allmänt begåvad på ungefär allt som har med sport att göra, så även om jag tycker om att träna och tränar mycket, är jag ändå alltid sämst när jag tränar med någon av dem. Men, när det gäller att lyfta tyngder och framför allt att lyfta tyngder med bra teknik, då är det jag som är bäst av oss tre, och på fredag var det my time to shine, medan jag fick se på hur dessa två kämpade på för glatta livet. Kändes bra. Skitbra, faktiskt =)
Efter bodypumpen kollade vi sedan Talangfinalen med mamma, och jag tycker absolut att rätt människa (operasångerskan) vann. Sifferkillen var ju den som (enligt oss alla) hade mest talang, men jag måste säga att hans talang var på gränsen till... creepy. Alltså, min enda teori på hur det där kunde vara möjligt, var att han måste vara någon form av alien som klätt ut sig till människa. Det kändes verkligen som det mest logiska, annars är det helt jävla obegripligt. Liksom, FEMTIOTUSEN SIFFROR????? Näääe, alien it is.
På lördag morgon höll vi varandra i handen hela morgonen och pratade om hur mycket vi saknat varandra.... not. Sanningen är den att vi typ hela morgonen låg i sängen och tävlade om vem som kunde härma Sheldon Coopers skratt bättre, bilden tog jag bara snabbt före tävlingen satte igång. Kom ihåg det hörni, att oavsett hur romantiska, fina och underbara "kärleksfulla stunder" kan se ut på sociala medier, så är det nog oftast för bilden som det ser ut som det gör. Och även om vi hade legat och hållit handen hela morgonen på riktigt, så hade ju någon av oss ändå tagit bilden. Hur himla romantiskt och fint är det då, "Älskling, låt mig bara ta fram kameran och ta en bild medan vi ligger här och håller handen"? Nä, just det. Brukar själv tänka på det när jag ser t.ex. Victoria Törnegrens och Eric Forsgrens bilder på Instagram och min första spontana tanke är COUPLEGOALSSSS, före jag sedan kommer på att hela bilden antagligen är iscensatt endast för bildens skull. Ofta de annars bara skulle sitta i jäkligt obekväma ställningar på en kritvit strand och kolla varandra i ögonen medan en känguru bara råkar hoppa förbi, liksom. Bara en liten påminnelse. Men ja, låt oss gå vidare:
En av veckoslutets härligaste stunder, var utan tvekan då jag, Niko och pappa på lördagen åkte ut på isen med snöskotern (och den hemgjorda kälken, då :D). Det var heeeelt strålande väder men ändå var det förvånansvärt lite folk ute på isen, så vi fick köra omkring nästan ostört. Vi turades om med att köra, sitta på och sitta i kälken, och överlägset roligast var naturligtvis att köra. På bilden ser ni mig köra och Niko sitta på, som jag skrev på min Instagram, "Nainen ratissa så vi nu får upp farten ordentligt". Ifall ni annars inte ännu följer mig på Instagram (@danielaskoglund) är det hög tid att börja göra det nu, känns som jag äntligen börjar hitta mitt, öh, Instagram-jag :D Eller något.
Väl hemma bestämde vi oss för att baka kaka, eftersom vi var sugna på kaka men Niko ätit upp det sista som fanns kvar av kakan jag bakade i onsdags. Den här gången fick det dock bli chokokaka, pga färre ingredienser som behövde inhandlas då. På bilden ovan ser ni det lilla som fanns kvar av kakan ungefär fem minuter efter att den blev klar. Måste väl ändå vara helt ok betyg.
Mitt i vår sugar rush efter kakätandet, råkade vi visst boka en resa??? Eh, nog vår mest spontana bokning någonsin, och vår mest otippade resa någonsin, för den delen också :'D Om mindre än två månader åker vi, och destinationen är ett land vi aldrig ens tänkt på att besöka, och en stad vi aldrig ens hört talas om. Hur gick det så här, kan man ju fråga sig. Tänker mig att vi tar den historian i ett annat inlägg senare - tills dess är det naturligtvis fritt fram att gissa! Känns dock aaaaningen osannolikt att någon faktiskt skulle gissa rätt, med endast detta stycke som ledtråd :D
På lördag kväll var det dubbeldejtdags. Jag, Niko, Josefina och Nicke hade bokat en och en halv timmes bowling vid Cinemabowling, och det var kul för alla utom Niko som blev kvällens förlorare :)) Har annars kommit fram till att bowling är en av mina otippade talanger, så där som pingis. Annars är jag urusel på alla bollsporter, men pingis och bowling hörni!!! Då är jag svår att slå. En grej jag själv älskar, som Niko hatar. Orsaken är väl helt enkelt den, att jag är en dålig vinnare och Niko är en dålig förlorare. Braaaa kombination!
Efteråt traskade vi över till Venn, Där Niko fick lite tröstmat och tröstdrinkar, så han blev glad igen. Gillar Venn som ställe starkt, och gillade Josefina och Nicke som sällskap starkt. Vet att "trevlig" kanske är det tråkigaste ordet man kan använda, men det var verkligen en trevlig kväll. Repris önskas!
Idag före Niko åkte hem, for jag och kollade på när Niko och pappa spelade innebandymatch (jösses, inser nu att jag hängt med Niko och pappa både fredag, lördag, söndag :'D har ett annat liv också, lovar!). Matchen var, som de allra allra flesta sportmatcher är, ganska ointressant, men vad som däremot var väldigt intressant, är Nikos vader. Alltså, jag har varit tillsammans med den här mannen i sju år nu, och ändå blir jag varje gång han visar upp benen (haha) lika förvånad och imponerad över hans vader??? En äkta fröjd för en fysioterapeut att få se gastrocnemicusarna så tydligt! När matchen tog slut blev jag tvungen att efteråt fråga vem det var som vunnit, eftersom jag så fascinerat kollat på Nikos vader hela matchen, lol. Men alltså KOLLA NU, värsta skulpturbenen ju. Amazingggg.
Efter matchen hoppade Niko och hans vader i sin bil för att påbörja färden tillbaka mot Helsingfors, och jag hoppade i min bil för att påbörja färden mot Åbo Akademi. Där hade jag stämt träffis med mitt gudbarn Ronja (så coolt ändå att hon valt att ha mig som gudmor), och vi gick ut på promenad på isen. Vägen var dock ej plogad och jag tyckte det var så tungt att stega fram där i snön, att det slutade med att vi bara gick över till Sandö och fortsatte promenaden längs en väg där :D Men nåja, tanken på en ispromenad, var ju fin, ändå. Och själva promenaden blev ju också fin, ändå. Bra diskussioner och frisk luft sitter aldrig fel på en söndag.
& Det var det veckoslutet, det. Blir nog svårslaget, må jag säga. & Nästa veckoslut är det det här som gället. Huhhu.
P.s. Eftersom jag nu hållit på med dessa veckoslutssammanfattningar regelbundet i flera månader och ni dessutom verkar dem gilla dem jättemycket, har jag nu skapat en egen kategori för dessa inlägg. Så, hädan efter, hittar ni alla mina veckoslutssammanfattningar samlade i kategorin " Veckoslut "!
Anonym
Gissar på Gdansk
Svar:
Daniela Skoglund
Kanske ni ska till Split? Jag är så sugen på att åka till Debrovnik så tänker direkt på Kroatien då jag tänker resa 😅
Svar:
Daniela Skoglund
