Från studier till arbetsliv - hur känns det?

Igår var det första maj, vilket betyder att parkerna kryllade av halarklädda halvfulla människor som var på picnic, högst antagligen med ett skumppaglas i handen. Jag var inte en av dem. Istället satte jag mig fullt nykter och i helt vanliga kläder på tåget till Vasa, för att kunna stiga upp klockan sex och åka till jobbet nästa morgon. När tåget rullade iväg, kom jag på att jag faktiskt för inte alls så länge sen fick ett önskemål här i bloggen om att skriva om hur övergången från studier till arbetsliv kändes, och kom fram till att detta var ett ganska perfekt tillfälle att förverkliga det inlägget Så - att gå från studier till arbetsliv, hur känns det egentligen?  Det ska vi prata om idag!
 
Snabb bakgrundsfakta: Jag studerade till hälsovårdare på Novia i Vasa 2011-2012, och bytte sedan till Arcada i Helsingfors där jag studerade fysioterapi 2012-2015. Efter det började jag direkt jobba heltid 2015, och sen dess har jag haft tre olika heltidsjobb. På mitt första jobb stannade jag i ett år, på mitt andra jobb var jag i ett halvår och på mitt nuvarande jobb har jag snart jobbat i ett år. Har med andra ord i skrivande stund ca 4,5 års studier och 2,5 års arbetserfarenhet i bakfickan. 
 
Från mörka dansgolv mitt i veckan till jumppamattor och terapibollar klockan 8-16 varje vardag
 
Jag hade verkligen ENORM ångest då jag skulle bli utexaminerad från skolan. Har aldrig varit ett stort fan av stora förändringar, och att efter att ha gått i skolan i mer eller mindre hela livet veta att jag plötsligt inte skulle göra det längre, kändes helt ärligt som en mindre katastrof. Jag hade ju vetat att dagen skulle komma, men det kändes ändå som en chock. Att det var nu jag skulle bli vuxen på riktigt. Inga fler läxor. Inga fler tenter. Inga fler inlämningsuppgifter. Inga fler lärare. Inga fler föreläsningar. Inga fler serverade luncher varje dag. Inga fler raster med studiekompisar. Inga fler festnätter mitt i veckan. Inga fler studiestöd. Inga fler skolscheman att följa. Nix. Bara jag och eget ansvar, eget ansvar och jag. Eget ansvar att hitta ett jobb. Eget ansvar att tjäna pengar. Eget ansvar att nu börja tillämpa allt det jag lärt mig i skolan i praktiken. Nej huhhu, HUR skulle jag klara av det här? Och fram för allt, hur skulle jag någonsin mera kunna ha roligt och vara lycklig, om jag blev tvungen att binda mig till ett HELTIDSJOBB? Vad skulle hända med mig? Hur skulle detta sluta? Frågorna var många, oron var stor och svaren var få.
 
Men, vet ni vad? Efter den där dagen jag blev utexaminerad, har jag verkligen lärt mig att försöka sluta ta ut sorger i förskott. Jag hann nämligen knappt vara på mitt nya jobb i en månad, förrän jag kom på mig själv med att tänka att jag inte skulle byta ut mitt "nya liv" åt att gå tillbaka till studierna för något i världen.  Mycket hade naturligtvis att göra med att jag råkade få en helt fantastisk första arbetsplats med jättebra kollegor, men det där med att jobba 8-16 och sedan ha veckosluten helt lediga var inte alls så tokigt. Liksom, visst, jag "offrade" åtta timmar av mitt liv varje dag åt att vara på jobb, men efter det var jag helt fri - inga tenter att läsa till, inga inlämningsuppgifter att skriva och inget kvällsjobb att sköta. Det där med ordentliga rutiner var heller inte alls så dumt - började både sova mycket bättre och äta mycket mer regelbundet när jag hade samma tider att följa varje dag. Jag var heller aldrig längre rastlös och uttråkad (som jag lätt blev av att sitta på långa föreläsningar) och tiden gick så mycket snabbare när jag plötsligt fick göra  något hela dagarna, plus att den fina fiilisen jag fick av ett uppriktigt "tack" av en patient var hundra gånger mer motiverande än ett bra vitsord på en tent. Och ja, för att inte prata om pengarna. Att en ordentlig lön  trillade in varje månad var ju rena rama himmelriket  jämfört med studiestödet + den lilla lönen jag fick av mitt jobb vid sidan om studierna. 
 
 Från skitiga halare i vitt och grönt till tränings- och fysioterapikläder
 
Allt har naturligtvis sina för- och nackdelar, och jag kan inte påstå att livet som heltidsjobbande är en enda dans på rosor, för det är det inte. Det blir inga spontana sovmorgnar mitt i veckan, pressen och kraven är större än då man studerar och inom min bransch är det lite av en ständig stressfaktor att faktiskt hitta ett jobb - för att inte tala om ett jobb man verkligen trivs på. Jobben är få och konkurransen är stor, och några fasta tjänster ser man knappt skynten av, vilket leder till att man får ta emot vikariat och sedan vara beredd på att byta jobb ofta och varje gång på nytt sätta sig in i nya arbetsplatsens system, kollegor och patienter, vilket självklart kan vara ganska tungt. Men, under dessa år jag nu befunnit mig i arbetslivet är det ändå väldigt  sällan jag saknat studielivet, och jag kan helt ärligt, åtminstone just nu, inte tänka mig att sätta mig i skolbänken igen. Jag har verkligen hittat min grej som fysioterapeut, och att ännu till vid sidan om kunna jobba med bloggen och sociala medier, är en ganska oslagbar kombination.
 
Så, åt alla er som kanske är på slutrakan av era studier och oroar er över hur det kommer att bli, vill jag bara säga: ta inte ut sorger i förskottJag tror att en väldigt stor del av att hitta nyckeln till lycka och en bra vardag är att trivas på sitt jobb, och det enda sättet du kan ta reda på om det du studerat verkligen är din grej, är att jobba med det. Det kan hända att du har lika bra tur som mig på din första arbetsplats och direkt känner att du hittat hem, det kan hända att det räcker ett tag före du hittar ett jobb du trivs med och det kan hända att du konstaterar att det du studerat egentligen är helt fel för dig, men i vilket fall som helst är det enda sättet att få svar på dina frågor, att testa. Visar det sig sedan att du studerat fel grej är det ju liksom inte heller världens undergång, utan då är det ju bara att byta och prova på nytt. If a plan a doesn't work out the alphabet has 25 more letters, osv, kan hon som först skulle bli hälsovårdare men blev fysioterapeut och bloggare, intyga =) 
 
Mvh person som idag är genuint glad över att istället för att sitta i skolbänken och ha baksmälla efter första maj, vara tillbaka på jobbet efter några dagars ledighet



Caroline


Jag prata om samma sak med en studiekompis häromdagen. Hon blev klar för 1 år sedan och jag blir klart till julen. Vi klassar oss som ”evighetsstuderande” fast vi är 25 😅 men vi båda har haft sån ångest över att bli klar med studierna. Vem är man då man inte studerar längre och vad ska man bli ( vi studerat olika ämnen inom samhällsvetenskaper men man får ju inget yrke) Man hör om hur svårt det är att få jobb etc och då spänner man sig ännu mera. Fast jag tex har jobbat de senaste åren inom min egen bransch, vikariat, men ändå. Så håller med om att man ska sluta oroa sig i onödan!

Svar: Ja men det ÄR ju en stor förändring, så nog får man väl vara lite nervös. Men, det brukar ju ändå ordna sig - på ett eller annat sätt 😊
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Jag skulle aldrig-listan
Vinnaren + en rabattkod till Dermosil!
Morotsdrinkar, översvämningar och lyxiga pizzor
Tankar kring smink + tävling med Dermosil
Våga kräva



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12