Danielas Dagbok

01 maj 2018, kl. 13:57

Vappenveckoslutet

Hej hopp! Har ni saknat mig? Jag har åtminstone saknat både er och bloggen, i alla fall lite =) Men, nu behöver vi som tur ej sakna varandra längre, för här kommer det utlovade utförliga inlägget om vad jag sysslat med den senaste dagarna!

På fredag kom jag som sagt hem till en tom lägenhet, i och med att Niko var på fiskeresa med sina kompisar. Det kändes både konstigt och ledsamt att öppna dörren och mötas av ett mörkt och tyst hem, meeeeen som tur hann jag inte vara ensam i mer än ungefär tio minuter före Emppen och Ira knackade på ♥ Det var så fint för man märkte verkligen på oss alla tre att vi hade saknat varandra lika mycket och var genuint glada över att ses, och jag vet inte hur många gånger under kvällens lopp någon av oss utbrast "de e så KIVA att se er igen!". Vi satt kvar runt vårt köksbord långt in på natten, och när de sedan åkte hem kände jag en enorm lättnad över att få det jag egentligen vetat hela tiden bekräftat - det spelar ingen roll var i världen vi befinner oss och hur länge vi är ifrån varandra, det ändrar ändå ingenting mellan oss.

På lördag morgon hade jag väckning helt för tidigt, speciellt med tanke på hur sent jag gick och la mig kvällen innan (och helt i allmänhet bara för att det var lördag, lördagarna är ju liksom till för att sova). Men, steg tappert upp, tvättade håret, packade med mig lite grejer från kylskåpet och åkte hem till Corinne där det vankades bloggbrunch blogg-inomhus-picnic med Ellen, Jennifer N, Jennifer S (haha tb till lågstadiet då alla med samma namn blev kallade förnamn + efternamnets första bokstav) och Melina. Vi körde knytkalas och alla hade med sig lite olika grejer, vilket slutade med att det dukades fram allt från bananplättar och bär till sallader och croissanter (jag som ej spenderar mer tid än nödvändigt i köket ansvarade för avokado och grönsaker, och kände mig sååååå stolt när jag hade lyckats välja ut fyra alldeles perfekta avokadon. Det låg mycket research, tid och beslutsångest bakom det valet, kan jag tala om!). Sedan när allt var framdukat gick munnarna i ett i sisådär två timmar, både för att allt var så gött och för att vi lyckats samla ett gäng pratkvarnar på några kvadratmeter. Helt klart värt att missa en sovmorgon för.

Efter brunchen traskade jag omkring på stan en stund, och sen gick jag ut till havet och satt på en sten och, öh, typ kollade på utsikten. Väldigt otypiskt mig, men hade faktiskt för en gångs skull inte bråttom någonstans, så kände mest att varför inte liksom. Kunde efteråt konstatera att jag borde göra det oftare, både se till att inte ha bråttom, och sitta på stenar och kolla på utsikten. Bra grejer ju. (En liten skrytparentes: Medan jag satt där på stenen meddelade Niko att han dragit upp en förbaskat stor fisk, som senare visade sig räcka till att knipa andra plats i fisketävlingen. Det ni!)

Kom hem och förvånades över hur jag riktigt njöt av att vara helt ensam. Men, konstaterade sen att det nog inte var så konstigt egentligen - hade knappt varit ensam i mer än en timme på typ nio månader. Hemma i Vasa är ju någon från familjen nästan alltid hemma, och alltid när jag varit i Helsingfors har jag ju varit med Niko/vänner hela tiden. Så, att ha lägenheten för mig själv i ett par dagar var faktiskt inget annat än helt förbaskat skönt. Låg i sängen och lyssnade igenom Molly Sandéns nya album på högsta volym typ tre gånger, gick på toa med öppen dörr, sjöng högt (och fult) osv. Sånt som man nu gör när man är ensam.

Mot kvällen blev jag sen lite sällskapssjuk, så tur för mig att jag och Ira hade bokat in en biodejt. Det har ju blivit tradition för oss att kolla Fifty Shades filmerna på bio tillsammans, och denna gång slog vi till på stort och gick på pre-Fifty-Shades-Freed-skumppa före bion började. Gick randomly in på Kaira, ett ställe strax bredvid bion vi inte sett tidigare men tyckte såg mysigt ut, och när vi kom in och beställde varsitt glas skumppa fick vi höra orden "det här är första skumppan som korkas i Kaira". Visade sig att stället öppnat samma kväll, haha. Verkligen jättepassligt att det råkade öppna just den dagen dock, för vi trivdes jättebra här. Mysigt och annorlunda ställe med levande brasa, härlig stämning, trevlig personal och urgod skumppa. Hit återvänder jag mer än gärna.

& Här står vi då redo för bio klockan 22.55. Ja, ni läste rätt, tjugotvå femtiofem. Kanske inte den mest optimala tiden att gå på bio, men filmen gick inga andra tider, och vi ville under inga omständigheter bryta vår tradition, så det var bara att lägga pensionärssjälarna åt sidan för en kväll och hållas vakna till klockan ett på natten. Filmen då? Tja, ganska lik de två tidigare filmerna. Pratade efteråt om att vi båda nog har en sorts hatkärlek till filmerna, för egentligen fattar vi båda att det finns en viss problematik i dem och att man kanske inte borde stöda sånt, men sen å andra sidan tycker vi båda ändå att filmerna faktiskt är helt okej och helt bra underhållning. Äh, knepigt det där. Nå, hur som haver - glad över att vi höll traditionen vid liv genom alla tre filmer, men nu är då den sista filmen kollad och det är dags att skapa nya traditioner. Bra så.

På söndagen sov jag jättelänge, och sen steg jag upp och konstaterade att jag hade en dag helt utan planer framför mig. Det slutade med att jag städade i flera timmar, och med stor glädje dessutom. Tog nämligen tag i sånt som alltid lämnar då man "perusstädar", så började med att städa badrumsskåpet och hatthyllan, sedan fick jag fiilis och fortsatte med skafferiet och övriga kökslådor, och när jag nu en gång var igång rensade jag ur gamla lådor och städade balkongen också. Vilken fantastisk känsla efteråt! Belönade mig själv med att hämta pizza och smoothie efteråt, because balance is key osv.

Sen märkte jag att det duggregnade, och eftersom jag älskar att promera i duggregn nästan mer än att promenera då det är vackert väder (man blir ju så pigg av att gå i duggregn då luften känns mycket fräschare), så drog jag på mig mina lenkkare och gick ut. Slutade med att jag gick i två timmar med min "Kvällspromenad" lista på Spotify i lurarna. Veri nais.

Kom passligt nog hem ganska samtidigt som Niko, och då var jag nog så glad över att se honom att jag klängde fast i honom som en igel trots att han luktade en blandning av typ skog, rök och fisk. Skickade dock honom i duschen sedan medan jag ställde i ordning tortillakväll, och sen åt vi typ tre tortillor var medan vi kollade ikapp två avsnitt av Temptation Island. Alltså man KAN ju inte annat än ÄLSKA den här säsongen av Temptation Island - den som påstår något annat ljuger.

Måndag och vappen kickade vi igång med att äta vapplunch (ok egentligen var det en helt vanlig lunch, men vapplunch låter bättre) på fantastiska Trattoria il Faro i Hertonäs. Alltså maten där är helt freaking g-u-d-o-m-l-i-g, så jäkla värt att åka ända till Hertonäs bara för att äta deras mat! Jag beställde biff med scampi, svamp och rödvinssås och Niko beställde pasta med lamm och svamp, och sedan delade vi rätterna. Huhhu, kan inte säga annat än 10 points åt båda portionerna. Sinnessjukt gott.

Efteråt åt vi munkar till efterrätt på bryggan i solskenet. Kan ju lugnt säga att vi hade god tur med vappenvädret här i hufvudstaden. Och kan också lugnt säga att Niko hade lyckats välja ut väldigt goda munkar från butiken (fattar förresten ej hur folk orkar stå och laga/baka egna munkar när man får tre stycken skitgoda munkar för en euro från Lidl????? Var är logiken????? :D :D :D)

Nåjo, så avslutar vi med några bilder från vappenfirandet. Havis Amanda, skumppa, fest hos Ira, studentmössor och hela köret. Var tyvärr inte helt på topp under kvällen pga både huvudvärk och magont, men kunde ha roligt i några timmar i alla fall. Bättre än ingenting =)

& Det var mitt förlängda veckoslut i Helsingfors, det. Och nu när jag sitter här i tåget, inser jag att detta kanske är sista gången som jag nu för en tid framåt behöver åka den här tågresan fram och tillbaka - nio månader har verkligen gått rekordsnabbt. Fyra veckor kvar, sen är maj slut och framtiden får utvisa vad som händer till näst. Spännande tider hörni, spännande tider.

2 kommentarer