Önskeinlägg 1 - Var ser jag mig själv om fem år?
Dags att kicka igång önskeinläggsveckan, jeij! Ska under denna vecka publicera inlägg om fyra av de tio önskemålen jag fick in (de övriga hade jag antingen redan skrivit om/kände att jag inte kan skriva om i nuläget), så därför börjar vi med önskeinläggen först idag. Och först ut ska vi ta en titt på hur jag tror mitt liv ser ut om fem år, mer exakt löd frågan så här; "hur mitt liv ser ut om fem år", vad tänker du om giftermål, bostadsköp, jobb, familj.. Ja du fattar :D".
Trodde jag skulle vara morsa vid det här laget, men istället för att springa omkring med barnvagn sitter jag på terrasser och dricker bubbel - så kan det gå!
Jag kan väl börja med att säga, att mitt liv inte alls ser ut som jag trodde det skulle se ut som 26-åring. Dels har det hänt en del grejer som satt käppar i hjulen för sånt som jag viljat göra/tänkt att jag ska göra vilket har resulterat i att mitt liv på många plan sett annorlunda ut än jag tänkt, dels trodde jag att jag skulle vara gift och ha barn i den här åldern, speciellt om jag tänker på hur gammalt jag tyckte 26 kändes när jag var tonåring.
Ja, det gick ju inte riktigt som tänkt - här är jag nu, 26 år, bor på hyra, utan ring på fingret och har ej lyckats få ett stadigvarande jobb trots att det är tre år sen jag blev utexaminerad. Och hur konstigt folk än må tycka att de låter, så har jag ändå aldrig tidigare trivts lika bra med mitt liv som jag gör just nu (tror jag i alla fall?). Visst får jag ryck av avundsjuka (eller på bloggspråk borde man kanske säga inspiration, lol) flera gånger per vecka när jag på sociala medier ser bilder på folk som gifter sig, köper bostad och väntar barn och tänker JAG VILL OCKSÅÅÅÅÅÅ, bara för att nästa sekund lugna ner mig och konstatera, att det vill jag ju inte alls det. Enligt samhället kanske jag borde vilja göra det nu och det är svårt att låta bli att känna press, speciellt med tanke på vilken husköps-, bröllops- och babyboom som pågår just nu, men det finns ju liksom en orsak till varför jag (vi) inte ännu ens försökt förverkliga allt det där.
Så här är det - jag är 99% säker på att jag kommer vilja köpa bostad, gifta mig och bli mamma (speciellt det sistnämnda)... sen nångång. Skulle jag (vi) starkt ha känt att det är sådant som känns rätt att göra nu skulle jag (vi) ha prioriterat väldigt annorlunda och valt bort mycket vi gjort och lagt fokus på att spara till bostadsköp, giftermål etc istället för att t.ex. resa och äta ute så ofta, men vi trivs så bra som det är nu, att det inte känns som läge att ändra på det riktigt ännu. Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb, jag trivs väldigt bra med att fritt kunna bestämma över min fritid, jag trivs väldigt bra med att inte ha några lån, jag trivs väldigt bra med att spendera mycket pengar på att resa och jag trivs väldigt bra med att inte vara bunden till någonting desto "större" - nu.
Egentligen har jag ingen aning om hur mitt liv ser ut om fem år (det går väldigt sällan som man tänkt/trott, har jag märkt), men det jag är ganska säker på, är att mycket i mina tankebanor och mina prioriteringar kommer hinna ändras på den tiden. Spekulerar jag fritt, antar (hoppas?) jag att jag då fått resa till de flesta ställen jag vill resa till, att jag och Niko fortfarande inte har tröttnat på varandra, att jag har ett stadigvarande jobb som tillåter mig att jobba med bloggen ett par vardagar i veckan, att vi äger vårt boende och att jag kanske har en mage som växer på grund av annat än chokointag, men, det kan mycket väl också hända att jag då fortfarande krigar med korta vikariat, eller att jag och Niko flyttat till olika världsdelar för att komma så långt ifrån varandra som möjligt, eller att jag jobbar på en fårfarm på Färöarna - vad vet jag. Tänker mest:
Bara att vänta och se =)
P.s. Frågade Niko hur han tror vårt liv ser ut som fem år, och svaret löd kort och koncist "ett barn och en hund". Då vet vi he!
Jättebra inlägg, gör enbart det som känns rätt för DIG, inte vad en massa människor som inte ens har med saken att göra anser du borde göra. När jag skulle fylla 30 var det någon som ansåg att jag borde köpa en bostad inom 3 år. Jag är fullständigt ointresserad i att äga och sköta en bostad just nu, och jag har inga som helst utstakade planer för de närmsta åren, så varför skulle jag? Och så är det få saker som gör mig så irriterad som människor som försöker berätta hur jag ska leva mitt liv.
Svar:
Daniela Skoglund
Viktigast är alltid att göra det som känns rätt för en själv, inte det som samhällsförväntningarna säger. Det är ju man själv som ska leva ens liv, och huvudsaken är att man själv är tillfreds och nöjd med livssituationen, hur den än ser ut och hur gammal man än är. ❤️ Barn, hus och giftermål hinner du garanterat med i framtiden - om och när det känns rätt för dig och din partner.
Svar:
Daniela Skoglund
http://www.mariasmemoarer.com