Att resa med kronisk mag- och tarmsjukdom
Dags för det tredje inlägget i kategorin "Sjukdom". I det första inlägget berättade jag om att jag är kroniskt sjuk, i det andra inlägget berättade jag om hur det var att insjukna i en "pinsam" sjukdom i ung ålder och idag tänkte jag berätta om hur det är att resa med en mag- och tarmsjukdom. För, det är en fråga jag får rätt ofta av bekanta, hur jag klarar av att resa med min sjukdom, samtidigt som jag ofta läser i forum och liknande att många andra som lider av en kronisk mag- och tarmsjukdom vill resa, men inte vågar. Så, med tanke på att jag trots min sjukdom lyckats besöka alla mina drömresemål vill jag bevisa att det nog går, även om det sällan är problemfritt. Samtidigt tänker jag också att det kan vara bra att informera alla friska om hurudana utmaningar kroniskt sjuka kan stöta på medan de reser, eftersom det knappast är något friska ens behöver reflektera kring. Så, att upplysa och uppmuntra, det är vad jag hoppas på att åstadkomma med det här inlägget - vi kör;
Vilka skeden går man som kroniskt (mag- och tarm)sjuk igenom när man reser?
1. Före avresa; Har jag med mig alla mina mediciner, har jag med mig kopior på mina recept och är min reseförsäkring i skick? Vart ska jag söka mig om jag blir dålig, hur ska medicinerna förvaras, var finns närmaste sjukhus och vad är det lokala nödnumret?
2. Vägen till flygplatsen; Oavsett om det är med flyg, buss, tåg eller båt man ska åka (väljer att skriva ur flygperspektiv i det här inlägget) har man ju en tid att passa, och det där med tider kan vara en riktig ordentlig utmaning då man är kroniskt sjuk - med god tur har man lindriga symptom då man ska åka, men eftersom nervositet ofta förvärrar symptomen, bråkar sjukdomen vanligtvis ännu mer än vanligt när det är dags för avfärd. Mina symptom är nästan alltid värst på morgonen, och tyvärr går ju flygen också ofta tidigt på morgonen, vilket gör att resans största nervositetsmoment för mig brukar bli färden till flygplatsen. Hittills har jag nog alltid klarat mig fram, men det har ofta varit med nöd och näppe och x antal wc-stopp på vägen.
3. På flygplatsen; Jag vågar påstå att ganska få människor gillar att köa, men med en kronisk mag- och tarmsjukdom kan det vara ett riktigt h*lvete. Ibland blir man nämligen tvungen att köa en god stund till säkerhetskontrollen, och från den kön är det sällan lätt att 1) snabbt slippa bort från kön för att ta sig på wc, och 2) sen smidigt ta sig tillbaka. När säkerhetskontrollen är passerad får man oroa sig över ifall det finns toaletter eller inte i närheten av gaten, och sedan väntar nästa nervositetsmoment - att få veta om det kommer vara busstransport till flyget eller inte. Busstransport är naturligtvis det icke-önskvärda scenariot i och med att bussarna saknar toaletter, och att vara fast i en situation utan toalett på obestämd tid är långt ifrån optimalt. Oftast räcker ju inte själva bussresan så länge, men man måste ju vänta inne i bussen före den åker iväg, sitta kvar i den medan den kör och sedan vänta före man slipper in i flygplanet = kan lätt bli en process på 20 minuter, och 20 minuter är en evighet om man akut behöver slippa till en toalett.
4. I flygplanet; Värst är, som ni säkert själva kan räkna ut, start och landning, i och med att toaletterna då alltid är låsta och man inte får gå på toa. Men, rätt ofta bildas det även snabbt långa köer till flygplanets toaletter under själva flygresan, och då är det inte jättelätt att snabbt slippa på toa, speciellt inte ifall man får springa av och an flera gånger. Extra obekvämt blir det om man inte sitter längst ut i kanten mot gången, utan måste be medpassagerarna stiga upp och flytta på sig varje gång man ska upp och ner.
5. Framme; När man väl landat brukar processerna på flygplatsen inte vara lika krångliga som vid avresan (förutom om någon form av visumkontroll eller liknande väntar, då brukar man oftast hamna i krångliga köer igen), men väl på plats finns det såklart en massa saker som inverkar på hur smidigt resan går. Först och främst måste man ju ta sig från flygfältet till hotellet, och då spelar det ganska stor roll om det finns toalett på tåget/bussen man ska färdas med (alternativt om taxichauffören förstår tillräckligt bra engelska för att kunna stanna vid en toalett på vägen om det behövs), och väl på plats - finns det stort utbud av allmänna toaletter i staden? Behöver man ha mynt med sig för att slippa till de allmänna toaletterna? Finns det toaletter på stranden? Finns det toaletter vid turistattraktionerna? Och är toaletterna någorlunda hygeniska, eller kommer man mötas av ett hål i marken?
Så, ett och annat obekvämt skede ska man minsann ta sig igenom, men hur klarar man av dem?
1. Före avresa; Ta reda på allt du kan ha nytta av att veta och boka resan så att den blir så "sjukdomsvänlig" som möjlig. Välj ett hotell som ligger nära de platser du vill besöka, mejla turistattraktionerna och fråga hur deras toalettsituation ser ut, försök boka flygen så att tiderna passar dig så bra som möjligt, betala extra för att boka plats nära toalett vid gången ifall budgeten tillåter, kolla hurudana "fast track" alternativ det finns på flygplatserna du ska till, osv osv.
2. Vägen till flygplatsen; Här stavas mitt allra bästa tips "Drive Now" (om man inte har någon bekant som kan ställa upp och skjutsa en, förstås). Taxi känns enbart jobbigt i och med att det blir ännu en bestämd tid att passa (som också blir väldigt dyr ifall man inte är klar exakt då den kommer och/eller måste stanna på vägen) och tåg eller buss kommer inte på fråga om de inte har toaletter, åtminstone inte för mig, och speciellt inte på morgonen. Så, när jag känner mig redo brukar vi hoppa i närmaste Drive Now, så kan vi stanna när det behövs på vägen och sedan smidigt lämna den vid flygplatsen utan att behöva tänka på parkeringsavgifter eller dylikt.
3. På flygplatsen; Här gäller inget annat än att tänka att måste man gå så måste man gå. Så, måste jag på toa när jag står i en kö, då ursäktar jag mig bara och går, hur krånglig situationen än är. Gällande den eventuella busstransporten, är det smidigast att gå ombord sist - då behöver man spendera minst tid väntandes i bussen, och slipper även oftast ut först och således även direkt in i planet.
4. I flygplanet; Om möjligt, boka en plats vid gången och nära toaletten - om det inte är möjligt, fråga om personen som sitter vid gången är villig att byta plats med dig. Är det en riktigt krånglig dag kan det vara lönsamt att prata med personalen, och vid behov kan man alltid fråga personerna i kön till toaletten om man får gå förbi - nöden har ingen lag.
5. Framme; Här kan jag bara prata för mig själv, men oavsett om jag är utomlands eller inte, brukar det alltid lugna mig att jag först kollar upp var alla närmaste toaletter finns, så är det lättare att slappna av sen när man har koll. Byteskläder och wc-papper har jag också alltid med mig, just in case. Sen brukar jag också försöka ignorera alla "tänk om" tankar (tänk om jag blir riktigt sjuk och hamnar in på sjukhus, tänk om jag inte har tillgång till toa och skiter ner mig, osv) så gott det går - försöker bara intala mig själv att IFALL det nu skulle bli så att jag blir intagen på sjukhus är jag knappast den enda turisten som blivit det, och att jag knappast är den första människan på planeten som skiter ner sig heller ifall det nu skulle råka hända. När jag ändå har ett så stort intresse för att resa som jag har, tänker jag liksom inte stanna hemma på grund av sånt som kanske aldrig ens kommer hända.
Summan av kardemumman är kort och gott att varenda en resa jag åkt på innehållit ett stort antal stressmoment, men jag har lärt mig hur jag ska hantera dem och det brukar ju alltid vara värt det (vet inte om det är någon tröst, men jag upplever också att stressen minskar för varje resa jag åker på). Och, avslutningsvis, mitt allra viktigaste tips ifall du vill åka på resa trots att du är kroniskt sjuk: Res med någon som accepterar din situation till 100%. Det är nog det viktigaste av allt.
Du e en kämpe, jag har svårt att tro att jag nånsin sku klar av dedär.
Svar:
Daniela Skoglund
Håller med Karro o ja sku no heller aldri klar av dedär! <3
Svar:
Daniela Skoglund
Tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig. Jag har själv svåra problem med magen och periodvis vågar jag knappt gå hemifrån eftersom jag utan förvarning måste springa på toa och har liksom max 30 sekunder på mig innan katastrofen är ett faktum. Det begränsar ju mig så otroligt mycket, men tack & lov så har jag bättre perioder emellan där jag nästan hinner glömma bort mina problem med magen. Vi är kämpar. ❤️
Svar:
Daniela Skoglund
http://karolinaskaos.com