Veckan då jag löste ekvationen
Nu har jag haft semester i en vecka, och jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte vet när jag haft en så här bra vecka senast. Det känns som att jag äntligen lyckats lösa ekvationen med att ordna en exakt passlig mängd program åt mig - har liksom inte haft tråkigt en enda gång, men har inte heller haft bråttom en enda gång. Vet inte om jag någonsin lyckats med att ha det så förut en hel vecka i sträck? Tror inte det. Speciellt inte då jag varit i Vasa.
Oftast när jag är här brukar det sluta med att jag känner mig som en andfådd travhäst som springer från ställe till ställe för att hinna träffa så många som möjligt, och samtidigt som jag är medveten om att det är ett riktigt lyxproblem, att det finns så många jag vill träffa, så blir det ofta ett val mellan stress eller dåligt samvete. Men, lovade mig själv att strunta i alla känslor av borden och måsten under denna vecka och slänga både stressen och det dåliga samvetet till skogs, och det löftet har jag verkligen hållit. Hade exakt fyra grejer inplanerade i kalendern då jag kom till Vasa och resten har jag hållit tomt för att kunna vila och göra det jag känner för i stunden, och det har som sagt lett till att jag haft den bästa veckan på länge. Så här har den sett ut;
När jag har träffat vänner har jag känt att jag verkligen kunnat njuta av att vara där utan att behöva tänka på nästa ställe jag ska till, och jag har genuint sett fram emot varenda en träff. En kväll satt jag och Josefina på Pub Niskas terrass (eeeeh HELLO stans godaste pizzor?!?!) och en eftermiddag satt jag på Sweet Vaasas utservering och drack iste med mina före detta kollegor. En kväll åkte jag och pappa ut med båten och bara körde omkring i ett par timmar utan någon tydlig plan vart vi skulle, och en kväll hängde jag spontant med Sari på Bodypump till WSC. Behöver väl knappast ens berätta hur bra det kändes att vara tillbaka på favoritgymmet, SOM jag hade saknat det stället.
En dag bestämde jag mig för att äta lunch på terrassen, och eftersom jag inte hade bråttom någonstans, lyssnade jag igenom ett par poddavsnitt och började sedan läsa Sandra Beijers bok "Det handlar om dig". Slutade med att jag läste ut hela boken i ett sträck. Sen gick jag ut på promenad, traskade omkring i ett par timmar och kom hem och stretchade på terrassen. På kvällarna före jag gått och lagt mig har jag kollat på Divorce, en serie jag hittade på HBO. Den är egentligen inget extra, men har känts som en alldeles utmärkt semesterserie att slötitta på om kvällarna då man väntat på att det ska bli tillräckligt mörkt och svalt för att man ska kunna somna. På tal om sömn har jag inte ens stressat över det under den här veckan, utan har skippat melatoninet med tanken att jag somnar när jag somnar och sover så länge jag behöver tills jag vaknar av mig själv. Har somnat elva vissa kvällar och sedan vaknat sju på morgonen, och andra kvällar varit vaken betydligt längre och sedan också sovit betydligt längre.
Skrållan har förföljt mig som en skugga sen jag kom hem, så tror hon har saknat mig. Har dock under hela veckan haft svårt att avgöra om hon njuter eller lider av värmen då hon legat bredvid mig på terrassen och spunnit samtidigt som hon flämtat. För ja, vädergudarna valde ju att ge mig riktigt bra väder under denna vecka också, som om det inte redan var tillräckligt bra som det var. Igår var det så varmt och vindstilla att jag och pappa fick vända om efter några meter på Iskmo-Jungsund vandringsled pga blev attackerade av en miljon myggor, men kvällens plan att hänga på Bock's terrass med Jenna och Miili passade vädret utmärkt. Tror det var första gången jag fick se Bockis-getterna också. Något jag däremot inte kommer få se är min bloggstatistik från veckan, vilket känns lite meant to be. Liksom, tänk att blogg.se's statistiksystem la ner precis den veckan då jag bloggat sämre än sämst? Nu kan jag varken stressa över statistiken som antagligen sjunkit till följd av sämre uppdatering, eller ha dåligt samvete över er som antagligen kikat in trots dålig uppdatering men inte mötts av något nytt. Snacka om bra tajming.
Idag ska jag plocka upp Niko från tågstationen, han ansluter sig passligt till midsommarfirandet. Har saknat honom precis passligt mycket. Inte så mycket att det blivit jobbigt och tagit över helt, men inte så lite att jag skulle ha varit helt obrydd. Ni vet, så där att det varit helt skönt att få vara lite för sig själv, men att det också ska bli väldigt skönt att få ha honom vid min sida igen. Två veckors gemensam semester har vi framför oss - återstår att se om vi lyckas lösa ekvationen lika bra under de två veckorna också.
