Danielas Dagbok

20 november 2019, kl. 08:21

Historian om min tjugosjunde födelsedag

Visst brukar födelsedagar alltid kännas speciella, men jag trodde verkligen inte att min tjugosjunde födelsedag skulle bli speciellt speciell. Vi hade firat mig de två föregående helgerna och jag skulle fara på jobb för första gången efter en flera veckors sjukledighet, så tänkte att dagen säkert mest skulle gå ut på att vara trött och vila efter jobbet. Med god tur skulle Niko sjunga ett ja må hon leva. Och så skulle jag antagligen få några meddelanden. Mamma, pappa, farmor och farfar skulle säkert ringa. Några presenter hade jag att öppna. Och kanske några tappra individer fortfarande skulle skriva grattis på Facebook? Förr var det ju det man såg fram emot mest, att se vilka alla & hur många som grattar en på FB :D Nu för tiden kollar man knappt, för att man tänker att ingen ändå skriver där längre.

Hur som helst var jag inställd på att min tjugosjunde födelsedag knappast skulle kännas så där pirrig, kiva och speciell som födelsedagar oftast känns - huvudfokuset låg som sagt på att få jobbdagen att fungera, och sen åka hem och pusta ut. Och när jag väl satt i bilen påväg hem, då kändes det nog inte alls som födelsedag. Bara som en ganska tråkig, grå och slö måndag. Gick upp för trapporna och vred om nyckeln i hålet med planen att gå och lägga mig och dra täcket över huvudet i väntan på att Niko skulle komma hem senare, men, så blev det inte riktigt. För...

...när jag klev in i hallen stod Niko där och började sjunga. Jag fattade ingenting (trodde ju han skulle vara på jobb till kvällen), och ännu mindre fattade jag när han överräckte mig några paket han paketerat in i hjärtpapper (!!) - jag hade ju fått välja min present redan i Stockholm. "Öppna det lilla paketet först", sa han ivrigt, och jag lydde snällt och möttes av...

...en papperslapp där det stod att han bokat massage åt mig. Tänkte på riktigt börja böla - har haft så tusans ont både i ryggen och nacken till följd av axelskadan och mitellan, att han nog inte hade kunnat ge mig en bättre överraskning. Så, istället för att gå till sängen och dra täcket över huvudet fick jag plötsligt vända om i dörren och gå på en HÄRLIG 45 minuters massage här i närheten av oss, och hem kom jag ungefär en timme senare som en ny människa. "Nu ska du få mat och kaka och sen ska vi öppna mera presenter" sa Niko, och det var ju inte som att jag protesterade - vem tackar liksom nej till mat, kaka och presenter?

Och alltså, att skriva blogginlägget "27 saker en blivande 27-åring önskar sig 27 dagar före sin födelsedag" visade sig vara typ världens bästa idé, FÖR KOLLA NU PÅ DET HÄR:

Vår Jukkapalm har äntligen fått en kruka att bo i!!!!

Jag ska få leva life med både tekalender och chokokalender i december!!!!

Jag har två nya böcker att läsa!!!!

Jag får skämma bort mina fötter med både skosked och en massa nya strumpor!!!!

Jag ska få träna i nya, fina, blåa träningskläder!!!!

Min trötta minijulgran ska äntligen få gå i pension efter att ha tjänat mig i över tjugo år, för nu har jag en sprillans ny plastgran att ställa fram!!!! Och nya julgransbollar som typ är de finaste julgransbollarna jag någonsin sett!!!!

Jag har nya Dermosilprodukter för typ en miljon år framåt!!!!

Jag fick inte bara en, utan FEM, plattor av min favoritchoko!!!!

Och vessarullar!!!!

Och läppglans!!!!

Och värmeljus!!!!

Och underlakan!!!!

OCH jag fick torka tårarna både en och annan gång då jag läste korten 😭❤️

Dessutom ringde inte bara mamma, pappa, farmor och farfar utan även min bror och min morbror, telefonen plingade med fina meddelanden hela dagen lång och hela 28 (det vill säga typ tjugo mer än tänkt!) personer dök fortfarande upp med grattisar på min tidslinje på Facebook. När vi avslutade kvällen med att se film och Niko kliade mig på ryggen (= bästa som finns) under hela filmen kunde jag minsann lyckligt svara "jaaaaaaaaa" när han sen frågade om jag hade haft en bra dag. & Det var historian om min tjugosjunde födelsedag, det =)

4 kommentarer