Danielas Dagbok

13 oktober 2019, kl. 17:34

Bloggfotografering, Amarillomiddag och skogspromenad

V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g

I fredags hoppade jag på tåget till Vasa. Eller, "hoppade" är kanske lite missvisande, i och med att jag satt dubbelvikt i bilen på vägen till tågstationen för att jag hade så ont i magen. Det var med andra ord än en gång ganska med nöd och näppe som jag klarade av att stiga på tåget, men hade som tur en ensamplats, så fick sitta ostört hela tågresan. Ytterst välbehövligt den fredagen, må jag säga.

Anlände till Vasa ganska passligt till Idol, så mamma och pappa bäddade ner sig i varsin fåtölj, och jag bäddade ner mig i soffan med min laxsallad (ni som lyssnat på vårt poddavsnitt om skönhetsoperationer vet att en laxsallad alltid väntar på mig i kylskåpet då jag kommer hemhem ♥). Vet ej om det berodde på att jag hade haft en så tung dag eller om fredagens framträdanden faktiskt var sämre än vanligt, men tyckte majoriteten av deltagarna var rätt dåliga i fredags - till och med de juryn hyllade.

När jag öppnade ögonen på lördag morgon visade klockan 8:03, men eftersom jag inte skulle iväg på någon lördagsspinning, somnade jag om och vaknade klockan tio nästa gång. Sov med andra ord tio timmar natten mellan fredag och lördag, och fortsatte i samma stil natten mellan lördag och söndag. Tjugo timmars sömn på ett veckoslut känns minsann inte som något dåligt saldo - nästan så jag inte vet vart jag ska ta vägen med all denna överloppsenergi jag har just nu, hehe (ok ok liten överdrift).

Sen var det dags för bloggfotografering. Har försökt mig på att fota en ny headerbild några gånger i höst men inget har känts helt hundra, förrän igår! Visst såg majoriteten av bilderna även denna gång ut som dessa två ovan, MEN på något mirakulöst sätt hittade jag både en ny headerbild OCH en ny presentationsbild när jag gick igenom bilderna i kamerarullen efteråt. Nu återstår bara att redigera bilderna, lägga in texten "Danielas Dagbok" och få in dem på bloggen, och eftersom att pyssla med sånt är ungefär både det värsta jag vet och det jag är allra sämst på, tänkte jag vända mig till er nu - ifall någon av er är duktiga på bildredigering och html-koder och känner er manade för att ta er an detta projekt, kan ni mejla mig på daniela.skoglund@gmail.com eller dm:a mig på Instagram @danielaskoglund. Betalar mer än gärna en slant bara jag slipper göra detta själv och får ett bra slutresultat! (obs - vågar ej överlåta bloggen åt någon helt okänd, så du får gärna antingen vara någon jag är bekant med, alternativt har gemensamma bekanta med)

Igår kväll åt jag middag på Amarillo med saknade Chevelle. Egentligen var det meningen att Karro också skulle vara med, men hon blev tyvärr sjuk samma dag (så himla synd), så vi fick klara oss på tumis - vilket vi nog också gjorde riktigt bra :) Jag åt en chicken pocket och Chevvan åt en hamburgare (vad skulle man annars äta på Amarillo, liksom), och jag drack ett glas vin och Chevvan drack en mystisk drink ut en kopp (intresseklubben antecknar!). Gött och trevligt var det, även om vi såklart saknade Karro.

Efter middagen kliade jag Skrållisen i över en timme före jag tog natten. Man märker att hon börjar bli gammal och grå (grå har hon visserligen alltid varit, men ni fattar), så känns som att man får ta vara på den tiden hon har kvar nu. Hon har varit med oss i över 13 år så det är kanske inte så konstigt att hon börjar vara en gamling, men känns ändå så konstigt att hon nu är nästan helt döv och börjar få svårare att röra sig, när man är van med att hon kommer genast man ropar och jagar möss och klättrar i träd på gården. Dock verkar det inte gå någon nöd på henne nu heller, utan hon njuter säkert av pensionärslivet för fullt - ligger i soffan och spinner dagarna i ända.

Idag begav jag och Josefina oss till Iskmo-Jungsunds vandringsled för att gå Björnhällsrundan och beundra alla vackra höstfärger. Det började mindre bra i och med att det började regna i samma sekund vi steg ur bilen, det första vi möttes av var en varningsskylt för pågående älgjakt (bara några sekunder senare hörde vi flera skott, huuu) och vi gick fel genast från början. Men, sen ringde jag Ronja som förklarade hur vi skulle gå, och när vi väl kom på rätt väg slutade det regna + att vi stötte på en älgjägare som försäkrade oss om att vi inte behövde vara rädda. Så, resten av rutten kunde vi njuta av de vackra färgerna enligt plan, och visst var leden (åtminstone största delen av tiden) både mångsidig och väldigt mysig och vacker. Dock kändes den stundvis lite ologiskt planerad och dåligt utmärkt, så den kritiken får jag slänga in, men annars var vi nöjda och det blev ett fint avslut på denna Vasavistelse.

& Nu sitter jag i tåget och väntar SÅ på att komma hem - Niko har utlovat mäkki- och temppismys (= vi äter mat från McDonald's framför Temptation Island :D), så det låter som en kväll precis i min smak. Tack för denna gång Vasa & på återseende!

3 kommentarer