Strax före vi åkte hem fick jag enormt positiva nyheter gällande bostadsjakten, så efter att ha ringt Niko och sagt "vet du va, vet du va" medan jag hoppade upp och ner, satt jag och tjoade högt i båten hela hemvägen. Havet var nästan alldeles spegelblankt när vi kom till hamnen och solnedgångarna var en av de finaste jag sett i sommar. Vilken kväll. Var så ivrig, glad och uppe i varv när vi kom hem, att jag omöjligt kunde sova utan log från öra till öra och var vaken halva natten.
Igår åkte jag och mamma till GW Gallerian med målet att hitta förlovningsfest- och toastmasterklänning åt mig. Hade sånt flow att jag knappt hann gå in i en butik före jag hade hittat två perfekta kandidater. "Tänk hur bra allting ordnar sig nu", sa jag åt mamma, och just när vi satte oss i bilen för att åka och äta, fick jag samtalet om att Skrållan hade blivit påkörd.
Minuterna har nog aldrig känts lika långa, som när vi körde hem, lyfte in vår älskade och skadade Skrållboll i bilen och fortsatte till den dejourerande veterinären i Vörå. In sprang jag med en jamande och blodig katt i famnen, och ut kom vi med en avlivad katt i en låda. Oj oj om Skrållan bara visste hur många hushållsrullar som gick åt här hemma igår - visst var hon väldigt gammal, så vi alla var nog förberedda på att hon kanske inte hade hemskt mycket tid kvar, men hade ändå önskat att hon hade fått ett finare avslut på livet än att bli påkörd och spendera sin sista timme lidandes i en bil bredvid hysteriska mig.
Livets tvära kast, hörni - ena dagen hoppar man av iver, nästa dag vet man inte hur man ska få tårarna att sluta rinna. Ena natten kan man inte sova för att man är så glad, andra natten kan man inte sova för att man är så ledsen. En omtumlande helg, milt sagt. Vila i frid finaste Skrållan, hoppas katthimlen bjuder på oändligt mycket Sheba ♥
http://www.mariasmemoarer.com