Mina tankar kring smalhets

Triggervarning: inlägget berör ämnen som bantning och vikt
 
Ibland tänker jag att min blogg var bättre förr - att jag var mer personlig, vågade skriva ut fler åsikter och orkade ta fler diskussioner. Mina tankar och åsikter om saker och ting har inte försvunnit någonstans, och även om det många gånger kan vara riktigt belönande att skriva om aktuella ämnen som väcker känslor, är det utan undantag alltid mer eller mindre energikrävande - det är helt enkelt betydligt lättare att bara skriva om den där filmen man sett och det där cafét man besökt. Men, vi alla vet ju att den lätta vägen inte alltid är den rätta, så idag tänkte jag försöka skriva om ett känsligt ämne som känns tusans svårt att skriva om, bara för att det känns desto viktigare att skriva om. Smalhets.
 
Bildkälla: Pixabay
 
Jag tänkte börja med att berätta om några saker jag mötts av i mitt Instagramflöde på sistone: 1) En bild på en bulle följt av en bild på en cykel, med en bildtext i stil med "först njuta, sedan förbränna". 2) En vinklad bild på en smal kropp med en bildtext om hur personen redan upplever sig vara smalare efter några dagar in i sitt nya kostschema. 3) En bild där en person uppmanar folk att lista fördelar med att vara överviktig i kommentarerna, i och med att hen inte kommer på någon annan fördel än att det är svårare att bli kidnappad (ja, ni läste rätt). 4) En person som klappar på sin ytterst platta mage och skämtar om mängden "semesterkilon" hen samlat på sig.
 
Redan här började det bubbla inom mig och klia i mina bloggfingrar, men istället för att logga in och avreagera mig på bloggen, tänkte jag att jag tar några djupa andetag och försöker hitta passligare typer att följa istället. Hittade en tjej som var i ungefär samma storlek som jag själv är (som btw såg helt jäkla härlig och URNSYGG ut) med en kontobeskrivning som handlade om kroppspositivitet. "Perfekt - här har jag någon att inspireras av!", tänkte jag, och började följa.
 
Nå, efter att ha följt personen i några dagar insåg jag att hennes konto egentligen var ett bantningskonto inlindat i silkespapper - bland alla texter om att acceptera sig själv och hur ens värde inte sitter i vad man väger, smög personen smidigt in lite självförakt, allmänt fettförakt och strävan efter att gå ner i vikt. I ganska samma veva öppnade en vän upp sig om hur hon var övertygad om att hon vore lyckligare ifall hon bara var lite smalare, medan en annan vän skickade ett meddelande om hur hon hört en förälder gnälla på hur tjock och ful hen var framför sina barn, medan en tredje vän berättade att hon är så van med att dra in magen, att hon till och med gör det när hon är ensam hemma. 
 
Och det var väl ungefär här någonstans bägaren rann över. 
 
Jag ska försöka sammanfatta precis allt jag vill säga i följande stycke: För en tid sen bekantade jag mig med en arbetsplats som krävde så fysiskt god kondition att jag tror att varken Niko eller min pappa, som båda är i väldigt bra skick, skulle klara jobbet - personen som jobbade där var tjock. När Alexandra Bring och Victoria Törnegren, två smala influencers, tipsar om "veckans götte" (= ohälsosamma saker de ätit) i sin podd, anses de "sköna", medan responsen helt säkert hade varit en annan, om det istället var Linda-Marie Nilsson, en tjock influencer, som gjorde samma sak. Jag, som tränar regelbundet, har ett fysiskt jobb, inte röker/snusar/dricker och äter mångsidigt, har ibland fått pikar om att jag kanske borde tänka mer på vad jag stoppar i mig, medan jag har en smal person i min närhet vars livsstil aldrig blivit ifrågasatt, trots att hen röker, snusar och dricker, inte tränar, äter ensidigt och i princip lever på halvfabrikat och snabbmat.
 
Smal är inte automatiskt synonymt med stark, frisk och hälsosam, precis tjock inte automatiskt är synonymt med ohälsosam, lat och svag. Är så himla trött på hur mycket som kretsar kring olika skönhetsideal och att försöka gå ner i vikt eller åtminstone försöka undvika att bli större, som om det inte fanns viktigare saker här i livet - take it from someone som har varit betydligt smalare, utan att vara ett dugg nöjdare med varken sig själv eller tillvaron. TÄNK hur mycket tid vi människor ägnar åt att fundera på om vi är tillräckligt smala, om vi borde bli smalare och hur vi kunde bli smalare, när fokus egentligen borde ligga på att bara... må bra. Liksom må bra på riktigt. Vara tillfreds. 
 
Och snälla, bespara mig från kommentarerna där ni rabblar upp riskerna med övervikt - vi alla är medvetna om dem. Tänk om vi istället kunde fokusera på riskerna med tankemönster som att man måste fara ut och cykla efter att man ätit en bulle? Att man upplever att det är så viktigt att se så smal ut som möjligt att man alltid automatiskt drar in sin mage? Att man anser sitt eget värde stiga i takt med att vågens siffror minskar? Att föräldrar lär sina barn att redan från ung ålder att tänka att det är fult att vara tjock? Ja gud nåde om du väger mer än BMI-tabellen rekommenderardu kan ju få diabetes! Högt blodtryck! Problem med lederna! Det är ju INGET jämfört med när folk till följd av all smalhets drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, får rubbad självbild för resten av livet och i värsta fall blir drabbade av livshotande ätstörningar, eller hur?
 
Jag brukar försöka tänka att var och en med sitt och var och en på sitt sätt, men när jag ser (ofta färdigt smala) människor skriva om hur mycket de gått ner i vikt med hjälp av sitt nya kostschema och (ofta färdigt smala) människor ladda upp före- och efterbilder med antalet minskade kilogram, bara för att få tonvis med klappande händer, hjärtögon och eldemojis i kommentarsfältet, så kan jag ibland inte låta bli att önska att folk tänkte steget längre - både de som laddar upp bilderna och de som indirekt uppmuntrar beteendet genom att trycka på gilla och slänga iväg tre hjärtögon. Bara fråga dig själv vad det är du vill vara med och bidra till, egentligen.
 
P.s. Läs också: "Man kan inte alltid inkludera alla"



Anonym


Exakt, är så trött på att det ska vara sådär. Minns när jag var i tonåren och min mamma (som är 180cm) beklagade sig då hon vägde 70-nånting kg, för kvinnor ska ju inte väga så mycket 🤦‍♀️ Eller när jag slutade röka och gick upp 4-5kg och fick kommentarer av en kollega om hur jag har blivit tjock och jag äter säkert mycket och rör inte på mig. Och då tränade jag ändå 3ggr i veckan för jag var rädd att gå upp mer 🤪

Svar: Såna där kommentarer kan verkligen lämna spår, fast det kanske inte känns så ”stort” i stunden - så onödigt!!
Daniela Skoglund

Karolina


Du klädde precis mina tankar som jag har funderat i sommar på med ord. Allt som du skriver är helt sant och håller med dig till 100%. Tack ❤

Svar: ❤️
Daniela Skoglund

Mycket kloka ord - tänk om vi bara kunde acceptera att vi är olika! Ha en trevlig torsdag ! kram

Svar: Eller hur - känns så jäkla ologiskt att alla typ strävar efter att vara lika fast alla har helt olika bakgrund, gener, ämnesomsättning, möjligheter osv?!
Och tack det samma ❤️
Daniela Skoglund

Matilda


TACK Daniela för detta inlägg! ❤ Så himla bra skrivet!

Svar: Tack snälla ❤️
Daniela Skoglund

DU E BÄST DANIELA ❤️ Skitbra inlägg!

Svar: ❤️❤️❤️
Daniela Skoglund

Bra skrivet Daniela och håller med dig! Tycker det är jättesynd att kvinnoidealet ska vara så snävt. Smala kvinnor får höra hur vackra de är, medan kurviga och tjocka kvinnor får höra att de är vackra på insidan. Så jävla fräckt egentligen! Och precis som du skriver, bara för att man är större betyder det inte att man inte skulle träna eller äta mångsidigt och bra.

Svar: Tack Jeanette! 🙏🏻
Daniela Skoglund

Anonym


Bra inlägg. Har hela livet kämpat med vikten, hatar att shoppa kläder då de större storlekarna endast fanns några exemplar av. Kan inte köpa från plussidan heller för att då blir kläderna för stora så L för "normal-viktiga" är inte samma som L för Plussidan. Väldigt jäkligt confusing. Har spelat fotboll hela mitt liv, spelade i division 2 för något år sen, alltid blivit mött med skepsis pga min vikt. När jag spelade i div 2 kommenterade min tränare hela tiden min vikt och sa att jag måste träna mera. Jag tränade som en galning, fotboll 5-6 ggr/vecka plus simning 2 ggr per vecka plus att jag var ute och sprang och gick på gym, det hela fick ett slut när jag bröt benet under en träning. Jag har jobbat hårt med att försöka vara okej med mig själv, men är så svårt pga gliringar osm fortsättningsvis kommer och då det. Ännu är svårt att hitta kläder man kan känna sig snygg i. Hursomhelst, tack för att du tar upp detta ämne. Tack.

Svar: Blev så ledsen av att läsa det här. Kram och tack själv för att du delade med dig av dina erfarenheter!
Daniela Skoglund

JA! Tack Daniela!

Svar: 🙏🏻
Daniela Skoglund

Anonym


Håller fullständigt med dig gällande detta men vill oxå poängtera en sak.” En person som e smal aldrig blir ifrågasatt om hens livstil.”
Det händer och t.o.m att folk fysiskt tar i en. Jag har alltid varit smal, de ligger i mina gener, min bror (42) e likadann även då han aldrig har tränat eller ätit hälsosamt. Så länge jag minns har jag konstant fått höra ”äter du inte?!” ”Härreguuud så du e smal” ”du måst nog äta mera, du har ju inga former”. Folk har även tagit tag i min midja klämt på den o sagt att jag måste äta lite. Har alltid ätit, ätit så mycke jag bara kan, massa ohälsosamt men min ämnesomsättning är på övervarv, jag går inte upp! Folk tar förgivet att e man smal så e man hyper med all träning o diet eller så har man en ätstörning. Håller med om att kropshetsen har gått förlångt, o att vissa som förespråkar body positivity ändå klämmer in dieter etc. Men smala männsikor blir också ifrågasatta gällande livsstil. Ville bara ge en kommentar ur de perspektivet. Vi borde bara alla få vara som vi e utan att påverkas av omgivningen. Bra skrivet Daniela ! ♥️

Svar: Jo, jättebra och viktig input - tycker man kunde skita i att kommentera folks kroppar helt, oavsett storlek. Och tack ❤️
Daniela Skoglund

Matilda


Tack för att du sätter ord på det hätär ämnet! Så viktigt! I min familj har det alltid pratats om vikt (och speciellt viktuppgång) i en något negativ ton. Därför har vikten blivit väldigt ångestladdat för mig, även om jag aldrig lidit av en ätstörning. Fick en gång en kommentar i familjen om att "du nog skulle hitta en kille lättare om du skulle vara smalare". Suck 😩 Som om det bara skulle vara utsidan som räknas i en relation. Det här med vikt är ju så mycket mer än att vara smal/tjock och hälsosam/ohälsosam. Tack igen för dina kloka ord.

Svar: 😔😔😔 blev så ledsen av att läsa detta också, men tack ändå att du delade med dig ❤️
Daniela Skoglund

E


Hej, håller med kommentaren: Så länge jag minns har jag konstant fått höra ”äter du inte?!” ”Härreguuud så du e smal” ”du måst nog äta mera, du har ju inga former”. Folk har även tagit tag i min midja klämt på den o sagt att jag måste äta lite. Vilket är HEMSKT för har kommit ut ur någon form av beteende/ätstörning (berodde aldrig på vilt utseende utan kontrollbehov) för ett par år sedan och det jag älskar mest av allt i livet nu är träning/hälsosam mat i kombo med ibland lyxa till det. Men nejdå, avstår du en kakbit kl.10 på jobbet en måndag är du ”sjuk” igen. Tar du en länk en somig tisdag morgon före jobbet är du i dåliga spår igen. Tar du ugnsgrönsaker istället för spagetti för du är halvtkeliaki men samtidigt har en älskad relation till grönsaker är du konstig och undviker kolhydrater vilket inte är ok. Medan jag med säkerhet kan säga str ifall en överviktig person kulle syssla med samma, skulle inte få höra något. Jobbigt/stressande/stöttande. LEver ju enligt hur JAG mår bra och är inte huvudsaken en individ är LYCKLIG i sin vardag/liv känner sig STARK och mår bra både PSYKISKT OCH FYSISKT. Är det inte det man borde fokusera på... ditt inlägg var annars klockrent. Tack.

Svar: Som jag skrev i inlägget, tycker jag det viktigaste är att må bra och vara lycklig, inte hur man ser ut 😊 Tack!
Daniela Skoglund

Anonym


Tänker inte komma med hela långa texten, men håller fullständigt med i alla punkter. Bra inlägg!

Kan även inflika, under hela min lågstadietid fram till yrkesskolan så har jag haft bmi som tydligt varit undervikt och jag vet själv av att jag var smal, nu nästan 8 år senare så är jag i normalvikt och ser helt normalviktig ut, men jag är van att se mej som smal och vågen visa mindre, vilket gör att jag ser mig som stor nu, fast jag vet innerst inne att det bara tvistar i hjärnan, men upplever e ganska svårt nuförtiden ti upplev mig normal då man halva sitt liv varit för smal och ubde4vik000000

Svar: Ååh alltså bmi kan ställa till med så mycket problem och hjärnspöken 😩 tack för komplimangen!
Daniela Skoglund

Det är ett för stort fokus på hur ens kropp ser ut. Det viktiga är ju hur man mår på insidan.

Det jag kan reagera på är att många äter för stora portioner mat. Det är på tok för stora portioner man får när man äter på restauranger. Alla äter inte så stora portioner. Jag är en av dem som inte gör det.
Där tycker jag att man kan tänka till och inte bara lägga fokus på hur kroppen ser ut. På grund av detta slängs onödigt mycket mat.

Jag tycker att man ska kunna äta allt men med normalstora portioner. och med måtta.

Tack för ett bra och viktigt inlägg.

Svar: ”Det är ett för stort fokus på hur ens kropp ser ut. Det viktiga är ju hur man mår på insidan.” - precis så. Tack!
Daniela Skoglund

Det här är så superviktigt ämne och så bra att du skriver om det. Jag har alltid varit en väldigt kortväxt normsmal liten tjej och därför väldigt skonad från tjockhat, snarare fått komplimanger för hur smal, liten och söt jag är. Som om det skulle vara nån slags bedrift? Så stor del av den tiden jag fått höra det har jag egentligen sovit helt för lite, ätit jättedåligt, aldrig tränat och min "fina smala" kropp har egentligen varit marinerad med ångest och värk. Men man kan ju inte vara sjuk om man är smal right? de var inte oroade för min hälsa på samma sätt som de verkar vara för exakt alla tjocka människor i deras liv...

Blir så otroligt trött på det här med att folk är så enkla och bedömer andras välmående enligt utseende, och också tror att de har rätt att kommentera och prata om andra människor som om de inte var vuxna och kunde ta hand om sig själva? det är så otroligt förminskande. Den här synen och dessa kommentarer är enligt min observation främst (men inte bara, förstås) förekommande hos äldre generationen, och kring släktmiddagar el. liknande ser jag det som min främsta uppgift att läxa upp folk som följer upp bullätande med kommentaren "jag måst nog banta efter det här" - dessutom framför barn. Sen kliar dom sig i håret över varför ungdomar får ätstörningar.

Att leva med väldigt fysisk ångest gör, iaf för mig, att mitt fokus ligger mycket på hur kroppen känns. Ibland far jag ut och springer, även om jag hatar det, för det är det enda som kan få kroppen att kännas lite mjukare och gladare just då. Jag tror att fokus behöver lyftas från utseende till känsla. Det är iallafall det som fått mig att faktiskt uppskatta träning. Faktum är att jag undvek träning en lång tid eftersom det kändes som att det bara handlade om att bli smal, och jag var ju redan smal? well well. Turns out att träning faktiskt handlar om att må bra men jag på något sätt fått en så skruvad bild av det.

Att följa många olika konton på instagram och se alla sorters människor och former är verkligen en bra grej och om jag haft nåt inlärt tjockhat i mig nånstans är det nog bortlärt efter en tid av att bli exponerad till annat än normsmala influencers. En annan sak som jag gillar är att gå till simhallen och bara finnas bland alla människor och former, långsamt luckra upp all skit man lärt sig.

Svar: Jätteviktig poäng, tack för att du delar med dig!
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













HEJ! Du har hittat till Danielas Dagbok - en finlandssvensk blogg som enligt läsarna kan beskrivas som äkta, ärlig, genuin, personlig, rolig, sprudlande, omväxlande, kamratlig, väluppdaterad, mångsidig, jordnära och bäst. Du är varmt välkommen att läsa vidare för att se om du håller med - hoppas du kommer trivas!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Randoms vecka 39
Weekend i Ruka, Kuusamo
Att tänka på när man köper bostad
Svar på era Instagramfrågor
Första biobesöket, förlovningsbrunch och magisk nationalpark



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Filmer & serier · Frågor & listor · Fysioterapi · Kärlek · Mat . Musik · Randoms · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Sjukdom · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2020
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12