Folk uppdaterar sina bloggar allt mer sällan. Många väljer att sluta blogga helt. Bloggportalerna känns inte lika häftiga och spännande längre. Man får läsa om hur bloggläsandet minskar. Bloggarnas kommentarsfält ekar allt tommare. Få nya bloggar startas upp medan Youtube, Instagram och Tiktok blir allt populärare. Många pratar om att bloggarnas tid är förbi. Och man kan ju inte, speciellt inte som bloggare själv, låta bli att ställa sig frågan hur bloggarnas framtid ser ut? Finns den ens?
Före Galan 2016 - nominerad till "Årets blogg" och "Årets personliga blogg"
Jag har bloggat i över tio års tid, och ju längre jag bloggat, desto mer har jag satsat och desto större har min bloggiver blivit. Det känns som att det borde ha varit tvärtom, att jag så småningom borde ha börjat tröttna vartefter, men jag har faktiskt aldrig haft längre perioder då jag gått omkring och tänkt "det är nog inte så kul att blogga längre", eller övervägt att sluta blogga helt. När jag tänker på framtiden ser jag liksom bloggen som en ännu större del av mitt liv än den är nu, och det går ju inte riktigt ihop med det där som de flesta andra verkar tycka och tänka. Att bloggarnas tid är förbi.
Så här: Det är kanske inte lika poppis med bloggar nu som 2016. Ni vet, då när folk tyckte det var störande att man bara fick dela ett blogginlägg per dag i FB-gruppen Finlandssvenska bloggare, när blogg-galan fortfarande ordnades i Vasa stadshus och när det kändes som att vi var fler som hade än blogg än inte hade en blogg. Och visst känns det ibland lite tråkigt (speciellt när man själv inte är ett dugg intresserad av Youtube, Instagram och Tiktok), men samtidigt vet man ju nu att de som fortfarande är med in the game bloggar för att de verkligen vill göra det, och inte bara för att "det nu är sånt som hör till och sånt som alla gör". Jag själv läser nog mer än hälften mindre bloggar idag än jag gjorde 2016, inte för att jag skulle vilja, utan för att de flesta bloggar jag läste förr inte finns längre eller uppdateras så sällan att jag inte längre orkar kika in. Å ena sidan känns det som sagt tråkigt, men å andra sidan är det ganska skönt att veta att de bloggar jag fortfarande läser är värda att läsa också. Inget onödigt slösurf, som förr när jag kunde scrolla igenom 50 helt-okej:iga bloggar "bara för att". Nu är det kvalitet över kvantitet, och det brukar ju vara det bästa gällande det mesta.
Vinnare av "Årets blivande stjärnskott" 2017
Inget i min bloggstatistik tyder på att jag borde vara orolig. Visst, det är säkert ganska svårt att få nya läsare år 2020 (och nu menar jag läsare-läsare, inte besökare som klickar in sig på bloggen en gång via Google) och jag inga desto större förhoppningar på att få bloggen att växa chockartat, men jag har på något sätt ett ganska stark känsla av att ni som klickar in er här regelbundet är väldigt lojala och lika envisa jävlar som jag? Ni har liksom varit med så länge och alltid orkat fortsätta läsa, gilla, kommentera och stötta, att jag nästan vågar lita på att ni kommer vilja fortsätta hänga med här med mig oavsett hur populära eller opopulära bloggar är. Vet inte om det är naivt, men som sagt, inget i siffrorna har åtminstone hittills tytt på att ni skulle vara påväg någonstans, och det gör mig jätteglad och varm i hjärtat. Så, min blogg kanske aldrig blir mycket mer framgångsrik än så här, men det gör kanske inte så mycket. Klart att det skulle vara kul ifall bloggen växte ytterligare, men någon stark mycket-vill-ha-mer-känsla har jag inte just nu. Jag har en stadig läsarkrets som till typ 99% verkar bestå av kivoga, vettiga och stöttande människor, jag tycker fortfarande det är otroligt roligt att blogga och bloggen fungerar fortsättningsvis som mitt sidojobb. Får det fortsätta så är jag nöjd och glad.
Så, jag kan inte kommentera hur alla bloggars framtid ser ut, men framtiden för min egen blogg känns åtminstone än så länge ljus - min bloggiver och motivation finns fortfarande där, ni verkar fortfarande finnas där och möjligheten till samarbeten verkar fortfarande finnas där. Inför det nya året skrev jag en lista på företag jag skulle vara intresserad av att samarbeta med, och jag har redan hunnit kontakta några, varav förhandlingarna med flesta verkar riktigt lovande! Förstår om vissa av er nästan får en allergisk reaktion bara av att höra ordet "samarbete" nu för tiden när sociala medier svämmar över av samarbetsinlägg hit och dit, men vill poängtera att jag verkligen är petnoga med hurudana samarbeten jag gör. Mitt mål är att mina sponsrade inlägg alltid ska vara lika intressanta, roliga och givande att läsa som mina icke-sponsrade inlägg, vilket innebär att jag måste få ganska fria händer och få skriva på mitt eget sätt, vilket innebär att många annars potentiella samarbetsmöjligheter faller bort. Den dagen jag slänger upp ett opersonligt sponsrat inlägg där jag visar de typiska samarbetsklockorna- och eller telefonskalen, DÅ är ni fria att scrolla förbi för då har jag tappat bort mig själv, men tills dess hoppas jag att ni fortsätter ge även inläggen som börjar med orden "i samarbete med" uppskattning och en ärlig chans - det ligger jättejättemycke eftertanke, tid, planering, jobb och omsorg bakom dem.
2019 - inget bloggpris så långt ögat kan nå, men glad och nöjd ändå
Sammanfattningsvis är min plan just nu väl kort och gott att stänga både ögonen och öronen för allt som heter att bloggarnas tid är förbi, och fortsätta leva kvar i min lilla bloggbubbla så länge det bara går. Och så som det känns nu, hoppas jag att ingen kommer och spräcker den bubblan på ett bra tag ännu, för jag är SÅ inte redo att släppa taget om denna lilla sida kallad Danielas Dagbok. Ifall du tycker det låter bra och planerar att fortsätta hänga kvar här kan du ju trycka på gillaknappen i det här inlägget för att ge mig både lite hopp och bekräftelse, så jag vet att jag inte är helt ute och cyklar :D Vore ju lagom snopet om det här slutar med att jag om några veckor får dra fram skämskudden och näsdukarna för att ni har tröttnat, ingen vill läsa längre, alla potentiella samarbetspartners tackar nej, kommentarerna slutar trilla in, statistiken visar 0 och jag får stänga ner, haha.
P.s. Har ni sett att det dykt upp en finlandssvensk bloggbevakning? Ifall ingen av ger mig hopp nu genom att trycka på gillaknappen så är väl DET åtminstone ett tecken på att bloggarnas tid inte är förbi!
http://finachristina.fi