När jag och Niko blev fotade av Chanette Härus
För ett tag sen kontaktade Chanette Härus mig för att fråga om jag och Niko ville ställa upp på en parfotografering. Min första spontana tanke var njae. Inte för att jag inte trodde hon skulle vara en duktig fotograf (hade ju sett hennes Instagram och bilderna såg jättefina ut), utan för att ordet "STELT" blinkade som en röd varningslampa i mitt huvud - jag är ju inte direkt känd för att vara den mest fotogeniska personen, och Niko är inte direkt är känd för att vara en sån som trivs med att bli fotad. Ställ nu då en klumpig och en obekväm typ framför en helt främmande människa med målet att få till lyckade parfoton? Som sagt; njae.
Visade meddelandet åt Niko med orden "se vad jag just fick", varpå Niko läste igenom mejlet, ryckte på axlarna och sa "varför inte?". Trodde jag hörde fel så kraxade fram ett "vad sa du?", varpå Niko ryckte på axlarna en gång till och upprepade "varför inte?". Så, jag tänkte efter och kom fram till att det kanske inte var en så dum idé trots allt, att man åtminstone kunde ge det ett försök? Om inte annat skulle det säkert bli en upplevelse i och med att vi aldrig tidigare blivit fotade tillsammans "ordentligt", och skulle det nu råka resultera i någon lyckad bild, skulle det ju bara vara en trevlig bonus. Så, till min egen förvåning svarade jag att vi ställer upp, och några veckor senare sågs vi i Vik i Helsingfors - Chanette fotar främst i Vasa, men vi passade på när hon befann sig i huvudstadsregionen.
Jag var riktigt nervös i bilen. "Det här kommer int att bli till nånting" sa jag säkert fem gånger, och föreställde mig förfärat hur det skulle bli ifall Chanette visade sig vara en sån där jobbig fotograf som tvingar en att vrida huvudet i konstiga vinklar för att sen dra något torrt skämt i samma sekund som bilden knäpps. Men, så steg vi ur bilen och hälsade på Chanette, och nervositeten släppte ganska direkt. Hon var varken för på (ni vet - kolla hiiiiiit, skratta, le kärleksfullt mot varandra, just sådär, jättebra!!!!") eller för passiv, utan precis lagom. Hon var liksom närvarande hela tiden samtidigt som hon gav oss tillräckligt med space, situationen kändes proffsig men avslappnad och vi fick vara helt som vi nu är. Vågar till och med påstå att vi hade ganska roligt, och DET hade jag då inte väntat mig. På bilden ovan hade jag liksom just putsat bort något skräp från Nikos ansikte, och den stunden lyckades Chanette omvandla till något... rätt så fint? Inte dumt!
OCH SE NU SEN PÅ DESSA BILDER - våra absoluta favoriter från hela fotograferingen. Blir så glad av att se på dem. Den övre ska vi nog ta och rama in, tror jag. Måste ju vara den överlägset finaste bilden någon någonsin tagit på oss???
Här tycker jag vi ser ut som två golloga koalor (egentligen kunde man också se det som att vi är två syskon som lite krystat håller om varandra på en syskonbild, men väljer förstnämnda istället, av uppenbara skäl). Speciellt Niko liknar en riktig mys-koala här, tycker ni inte??? Och tycker ni inte ljuset och färgerna och kvalitén är helt fantastisk på dessa bilder? SÅ imponerad, alltså.
"Jävlar vad ni håller om varandra" tänker ni kanske nu, och what can I say, nio år senare kan vi fortfarande inte hålla händerna i styr... eller så var det bara förbaskat kallt ute, att vi inte riktigt hade andra alternativ ifall vi inte ville stå och huttra. Och vi som hade valt matchande tröjor och allt, haha :( Hade nog varit lite väl optimistiska när termometern visade minusgrader och vi ändå trodde vi skulle klara oss utan jackor, lol.
På dessa bilder stod Niko på en liten sten, så det ser ut som att det skiljer närmare 10 cm på oss, fast vi egentligen är ganska jämnlånga. Fick ta tillfället i akt och ta en puss-på-pannan-bild!
Det här var en av de sista bilderna vi tog, och kort därefter fick vi tacka för oss, då Chanette konstaterade att vi var klara. Skickade faktiskt och tackade henne ännu en extra gång efteråt för att vi var så nöjda - Niko är inte den som slänger ur sig beröm och komplimanger i onödan, men på hemvägen uttalade till och med han orden "det gick ju jättebra", "hon var ju kiva" och "vitsi hon va bra på att fota", och jag kunde nog inte annat än hålla med. Hade så bra fiilis både under och efter fotograferingen, verkligen.
Jaja, jag vet att jag visade den här redan, men kan vi inte titta på den en gång till??? Avsluta på topp, liksom. Är så glad över att vi fick möjligheten att göra detta, både själva fototillfället och bilderna blev så fina minnen för oss! ❤️ Ifall du som läser är i behov av en fotograf kan jag varmt (som i varmt varmt varmt) rekommendera att du kontaktar Chanette - duktigare och bättre fotograf får man leta efter.
Nämen Gud! Skrattade högt flera gånger medan jag läste och jag känner mig så otroligt smickrad! Tack, tack, tack för dina fina ord om mig som fotograf, blir så galet glad!
/Chanette
Svar:
Daniela Skoglund
Men herreguuud så fina bilder!!
Svar:
Daniela Skoglund
Alltså nee, sååå fina bilder på er!! :)
Svar:
Daniela Skoglund
Dör för bilden då Niko står på stenen och pussar dig på pannan <33333333 så förbaskat fint, kram
Svar:
Daniela Skoglund
Daniela!!!!!! De här bilderna är så magiska!!!! Ni är så fina!!
Svar:
Daniela Skoglund
http://www.chanetteharus.com