"Tänk om det går bra"
För ett tag sen läste jag igenom Bloggbevaknings Öppet Spår-kommentarsfält (ett inlägg vars syfte är att låta folk fritt diskutera en massa random stuff), och då hade någon startat en tråd om livet med magbesvär. Det är SÅ många som lider av liknande som jag, och jag kände nog tårarna bränna bakom ögonlocken medan jag läste, bara för att igenkänningsfaktorn var så hög.
En av sakerna de flesta med kroniska mag- och tarmbesvär verkar fundera på är HUR man lär sig leva med vetskapen om att magen kan ställa till det när som helst, och tro mig när jag säger att det än idag är en av mina allra största utmaningar också - att kunna slappna av och ha roligt någon annanstans än typ hemma, när det inte finns någon garanti om att jag slipper på wc exakt i den sekunden jag behöver det. Jag har redan skrivit ett inlägg där jag funderat kring hur man lär sig leva med en kronisk mag- och tarmsjukdom, men det finns ännu en sak som brukar hjälpa mig, och det tänkte jag skriva om idag.
Sen jag började få symptom har en av mina vanligaste tankar blivit "tänk om". Jag är mer eller mindre nervös för precis allt jag ska göra som innebär att jag ska röra mig utanför hemmets väggar, för tänk om jag behöver akut tillgång till wc någonstans där det inte finns wc? Tänk om jag får en magattack när jag sitter i bilen fast i rusningstrafiken eller är ute och går? Tänk om jag får ont i magen på stan och inte kan ta mig hem? Tänk om jag måste på toa i spårvagnen och det är lång väg till nästa hållplats? Tänk om min mage börjar ha höga ljud på yogan när det är helt tyst och alla hör? Tänk om jag måste på wc medan jag har en patient på jobbet? Tänk om magen börjar krångla precis då jag ska träffa en vän och jag måste ställa in? Tänk om jag råkar ha en dålig magdag precis den där dagen jag ska åka på resa? Tänk om det bara finns en wc på det nya cafét och den råkar vara upptagen precis då jag skulle behöva den? Eller tänk om den är ledig men jag blir kvar där inne jättelänge och det bildas lång kö utanför?
Tänk om, tänk om, tänk om
SÅ många gånger jag valt att bara stanna hemma på grund av alla "tänk om". Så många gånger jag skippat den där promenaden jag viljat gå på, för att jag varit rädd för att en olycka ska ske på vägen. Så många gånger jag inte kunnat njuta av yogan, för att jag varit nervös över att min mage ska börja ha höga ljud. Så många gånger jag legat vaken hela natten inför en resa, för att jag varit orolig över att jag inte ska komma iväg till flygfältet på morgonen. Så många gånger jag suttit och knipit mig själv i handen i spårvagnen, för att få tankarna på annat än magen. Så många gånger jag fått ställa in, för att magen ställt till det. MEN (och det här är ett viktigt men!);
Det finns också många gånger jag tänkt alla dessa "tänk om" helt i onödan. De flesta gångerna, faktiskt. Visst har jag hamnat i många både oönskvärda, jobbiga, obekväma och pinsamma situationer under alla dessa år, men oftast har jag ju klarat mig någorlunda bra. I typ nio gånger av tio har det funnits en wc nära när jag behövt en wc wc. I typ nio gånger av tio har jag klarat mig utan magattack där i rusningstrafiken. I typ nio gånger av tio har jag bra kunnat ta mig hem från stan. I typ nio gånger av tio har jag klarat den där spårvagnsresan utan problem. I typ nio gånger av tio har min mage hållit sig tyst på yogan. I typ nio gånger av tio har jag inte behövt ställa in den där kompisträffen. Och så vidare, och så vidare. Vilket leder mig till det där knepet som brukar hjälpa mig:
"Tänk om det går bra"
När alla de där jobbiga "tänk om"-tankarna håller på att ta över, brukar jag försöka säga stopp åt mig själv och tänka "tänk om det går bra" istället. För, i typ nio fall av tio går det ju faktiskt bra, och det är inte värt det att gå miste om nio bra gånger bara för att en gång kanske blir dålig sen. Så, när jag ska besöka ett nytt café och är nervös försöker jag tänka "tänk om det går bra", när jag är orolig före min promenad försöker jag tänka "tänk om det går bra" och när jag ska åka på den där resan försöker jag tänka "tänk om det går bra" istället. Det må kännas som en obetydligt liten tröst, men åtminstone för mig fungerar det som en viktig påminnelse om varför det är värt det att utmana den där ständiga nervositeten. Ta till exempel huskysafarin i Lappland - jag var så nervös före att jag tänkte att jag måste ställa in, för tänk om jag måste på toa under den där timmen när vi är ute med släden och det inte finns någon som helst tillgång till toalett. Men, så åkte jag iväg ändå med orden "tänk om det går bra" i bakhuvudet, och ja, det gick ju bra. Så bra att det var en av dom bästa upplevelserna jag varit med om. TÄNK om jag hade backat ur och inte åkt? Gått miste om det på grund av oro över något som inte ens hände? Så onödigt det hade varit.
"Tänk om det går bra" - fem pyttesmå ord som påminner mig om varför det är värt det att fortsätta försöka och våga då jag inte riktigt skulle våga. Och de gångerna det inte går bra, brukar jag tänka att jag åtminstone inte befinner mig i Marocko med matförgiftning. Få magrelaterade grejer kan vara värre än den gången jag satt i en marockansk taxi med en plastpåse i byxorna och en i famnen, och klarade jag det, ja då fixar jag nog en magattack på hemmaplan också.
Jag använde "tänk om det går bra" i förrgår. Damn, det gick så jävla bra!
Svar:
Daniela Skoglund
http://ajlimullersandvik.blogg.se/