Tankar från en sjukhuskorridor
Det gör ont i hela mig att läsa detta :( världens största kram och krya på dig!! <3
❤️❤️❤️
Jag känner likadant. Fick just lägga till en (kronisk, och mer eller mindre obotbar, progressiv) diagnos på en lista som redan är för lång. Inga mediciner, men ett sådant krav på insats för att ens stagnera sjukdomsförloppet att jag inte vet om jag orkar och klarar av det. Jag kan i värsta fall få mer smärta och ännu mer rörelseproblem - och jag som redan har för mycket och hoppades att det bara kunde bli bättre.
Ja, jag önskar mig bara frisk.
Sänder dig många varma styrkekramar! Förstår din frustration och hur jävligt det är när man drabbas i luftvägarna. Att inte kunna andas ordentligt är något av det mest skrämmande som finns. Jag brukar ofta tänka att jag önskar att jag skulle ha drabbats var som helst förutom i mina lungor. Har just legat på sjukhus med över 200 i crp på grund av lunginflammation och har en stark kur igen eftersom infektionen bara tycks komma tillbaka.
Jag insjuknade allvarligt när jag var 25 år. Nu är jag 35 år och fattar inte vart tiden tog vägen. Känns som om det enda jag gjort är att jag suttit och hoppats på att bli friskare. Jag har ungefär samma tankar och önskningar som du. Skulle kunna avstå från allt i livet bara jag skulle få må bättre. Känns som att det snart är för sent för vissa saker i livet. Vill inte heller sitta och älta allt jag kanske inte kan göra i livet, men det är svårt att inte göra det. Sorgen går i vågor med måendet. Ovissheten är värst.
Önskar verkligen att du ska få må bättre snart! Håll ut <3
styrkekramar
All styrka till dig 🙏❤️
Tack för att du skriver och många kramar till dig ❤️ Hoppas att det skall vända mot det bättre så snart som möjligt.
Fy så jobbigt! Jag håller tummarna för att det ska gå att hitta en behandling som funkar. Kroniska sjukdomar suger, jag kan bara föreställa mig hur hemskt det är då det drabbar andningen.
Stor kram ❤️
Kämpa ❤
http://sevendays.fi/bloggar/carolinehognas