Min favoritgrej med Instagram är att göra undersökningar på Instastory - tycker det är både intressant och kul att se hur folk väljer att rösta bland två olika alternativ (vill du vara med i mina små gallupar hittar du dem @danielaskoglund!). Håller med andra ord på med det här en hel del, ofta i anknytning till mina blogginlägg, så när jag publicerade inlägget "
Åtta saker mina vänner har gemensamt", ställde jag följande fråga åt mina följare på Instagram:
"Har du en eller flera vänner du innerst inne vet att du inte mår så bra av att vara med?"
Rösterna talade för sin del snabbt då en tydlig majoritet svarade "Ja, tyvärr", och både lite förvånad och fundersam, uppföljde jag med frågan "Varför fortsätter ni umgås?". Hade inte förväntat mig att svaren skulle trilla in i så rask takt och att folk skulle våga vara så öppna, men det visade sig att det här helt tydligt är ett ämne som berör många, så idag tänkte jag att vi tillsammans skulle kunna försöka lösa den svåra ekvationen: Hur gör man slut med en vän?
Fick in närmare trettio svar på frågan varför folk fortsätter umgås med vänner de innerst inne vet att de inte mår så bra av att vara med, och bland dem var följande fem orsaker de absolut vanligast förekommande:
1. Personen är en släkting
2. Man har mycket historia tillsammans
3. Personen hör till samma umgängeskrets
4. Man vill inte såra personen/känna sig elak
5. Känns så svårt att dumpa en kompis
"Det känns f*n svårare att dumpa en kompis än en karl", skrev någon till och med, och det sammanfattar väl det hela ganska bra - att det ÄR svårt att göra slut med en vän. Men varför ska det vara så tabu att sluta vara vän med någon? För jag håller faktiskt med om att det nästan känns förbjudet att göra slut med en vän, vilket ju är väldigt märkligt, i och med att få saker i livet varar för evigt. Som att det är okej att gå vidare från allt annat, förutom en vänskap? Nä, det skulle ju bara vara ologiskt på alla sätt och vis.
Om jag ser tillbaka på mina egna erfarenheter, har sisådär +- fem av mina före detta nära vänskapsrelationer tagit slut. Med ett par vänner hade det inte funkat med på länge vilket till slut utmynnade i stora gräl som ganska automatiskt ledde till att vi slutade umgås, med ett par andra vänner hade vissa specifika händelser gjort att vi behövde ta lite avstånd från varandra, med någon har det mest runnit ut i sanden och ett par gånger när det där med rinna ut i sanden inte har funkar, har jag på ett snällt men bestämt sätt fört fram åsikten att vi inte passar ihop. Tycker det där med "jag tycker inte vi passar ihop" annars är ett ganska bra sätt att lyfta fram saken, för då blir det inte ett attackerande specifikt mot den andra, utan mer ett konstaterande som inte riktigt går att argumentera emot.
Alla avslut har känts ganska jobbiga i stunden, men jag kan faktiskt som tröst berätta, att det sedan i majoriteten av fallen enbart känts som en stor lättnad när man väl rivit av plåstret, och att jag väldigt sällan saknat själva personen eller vänskapen efteråt (vilket ju bara har stärkt känslan av att det var rätt beslut att bryta). Med ett par vänner slutade det också med att vi hittade tillbaka till varandra och en lite omformulerad vänskap senare, så ibland kan ju en paus från varandra också vara exakt vad som krävs för att rädda vänskapen! Man kan liksom komma till förvånansvärt många bra och vettiga insikter, när man väl tar och får lite avstånd från det hela.
Jag har, som tur, aldrig hamnat i släkting-dilemmat (känner spontant att det skulle vara en svår en), men en sak jag funderat mycket på, är det där med att fortsätta umgås med någon bara för att vara snäll. Jag kan erkänna att jag själv också gjort mig skyldig till den någon gång, men ju mer jag tänkt på saken, desto mer har jag kommit fram till att det faktiskt väldigt sällan är snällt att vara vän med någon bara för att vara snäll. När jag inte vet hur jag ska hantera någon viss sak brukar jag fundera "hur skulle jag vilja att det gick till om det handlade om mig", och jag skulle fasen inte vilja att någon hängde med mig bara för att vara snäll?? TÄNK vad hemskt om en sådan sak skulle komma fram (oftast kommer ju liksom allt fram förr eller senare), nej alltså snacka om att låta självkänslan och självförtroendet få sig en rejäl törn.... Fy då. Så, även om det kan kännas sårande att säga "nej" från början, tror jag ändå det sårar betydligt mindre än om personen sedan i något skede får veta att ni bara umgåtts för att du viljat vara snäll - så tänker i alla fall jag.
Det var i korthet mina tankar om att göra slut med en vän, det - ifall du har något att tillägga eller vill dela med dig av dina egna erfarenheter och funderingar, få du väldigt gärna lämna en kommentar! Det här är som sagt ett ämne som verkar beröra väldigt många, så tror alla kommentarer skulle/ kommer läsas med stort intresse.
