Jobba som fysioterapeut - därför gillar jag mitt yrke
Jag vet att jag ibland lyft fram de sämre aspekterna med att jobba som fysioterapeut (dålig lön, svårt att få jobb, osv), och visst står jag fortfarande fast vid att jag tycker fysioterapeuter skulle förtjäna bättre ersättning och att arbetsmarknaden är väldigt tuff, men faktum är att jag ändå gillar mitt yrke väldigt mycket. Så, idag tänkte jag, inspirerad av Sofias inlägg "Varför jag tycker om mitt jobb på dagis", lista tre orsaker till varför jag tycker om mitt yrke och att jobba som fysioterapeut!
1) Synen på kroppar
På ett sätt kunde man egentligen sammanfatta hela mitt yrke som ett enda granskande av kroppar, men det jag gillar så himla mycket med det fysioterapeutiska synsättet, är att det ändå har noll (alltså verkligen noll) att göra med utseende. Man lär sig redan under studietiden att se på kroppen som exakt det den är, det vill säga att redskap som ska bära en genom livet, och man börjar verkligen helhjärtat värdera funktion, friskhet och smärtfrihet framom utseende. I den stunden du kliver in på en fysioterapeuts mottagning spelar det liksom ingen roll hur snygg du är eller till hur stor del din kropp påminner om samhällets ideal, utan då är du där för att förebygga/lösa ett problem för att din kropp ska må så bra som möjligt, och inget annat. Ibland när jag ber folk klä av sig kan de bli lite generade, skratta nervöst och säga saker i stil med "du kan ju försöka ignorera korvarna på magen" eller "jag har inte hunnit raka benen", och när jag svarar att "det här varken handlar om korvar på magen eller hår på benen utan hur din rygg rör sig" etc, så menar jag det - finns liksom inte en chans att några hårstrån skulle lyckas fånga min uppmärksamhet mer än en sned ryggrad.
2) Mängden kunskap som krävs
Alla yrken kräver såklart någon form av kunskap och det är inte direkt ovanligt att vilja ha ett jobb som utmanar en, men jag kan ändå tycka det är lite häftigt hur mycket kunskap fysioterapeuter sitter på och hur mycket vi faktiskt måste kunna för att utföra vårt jobb bra. Kroppens ben, muskler och leder är liksom bara början - när man lärt sig dem på svenska, finska och latin får man bygga vidare på deras rörelser och olika funktioner, för att sedan koppla ihop dem med olika besvär, sjukdomar och diagnoser, för att kunna börja sätta sig in i hur man undersöker och vad rehabiliteringen går ut på. Även om man såklart blir förberedd på det i skolan kom det ändå lite som en chock när jag började jobba på hälsovårdscentral och insåg att jag skulle sköta människor i alla åldrar med alla sorters besvär från topp till tå - det kunde liksom vara allt från benbrott, amputationer och diskbråck till kroniska neurologiska sjukdomar, skolios och ont i stortån. Dock var det en väldigt positiv chock - en motiverande jävlar-vad-jag-ska-lära-mig-för-att-bli-så-bra-som-möjligt-chock. Sen dess har åren gått och jag har hunnit lära mig en hel del, men färdiglärd blir man aldrig, och samtidigt som det ibland kan kännas lite stressande, är det ju något som håller intresset vid liv.
3) Att man lever som man lär
Vi kan säga så här: I've got 99 problems but ryggont ain't one. Visst har jag alltid sett motion och rörelse som en viktig del av mitt liv, även före jag blev fysioterapeut, men skillnaden är väl att jag tack vare skolan och mitt yrke förstått hur viktigt motion och rörelse verkligen är. Vågar påstå att majoriteten av alla fysioterapeuter är sådana människor som verkligen tar hand om sin fysiska hälsa, och det är för att vi vet hur illa det kan gå om man struntar i det. Talar knappast bara för min egen del när jag säger att jag tack vare mitt jobb strävar efter god ergonomi oavsett om det gäller att lyfta något tungt eller köra bil, pausjumppar flera gånger per dag, tränar mina djupa muskler regelbundet, alltid prioriterar god teknik på gymmet, försöker upprätthålla ledernas rörlighet, gör hållningsövningar i förebyggande syfte, rör på mig så gott som dagligen, osv. Största delen av fysioterapeuterna (åtminstone de jag känner) lever som de lär, helt enkelt, och för det tycker jag att vi förtjänar en hatunnosto. Heja oss!
P.s. Du kanske också vill läsa:
Hej!
Vad vad bra skrivit på nummer 1. ;)
Svårt att få jobb? Det är väl snarare väldigt gitt om jobb eller? Jobbananalyserna visar ju på att det snart kmr vara brist på Fysios?
Svar:
Daniela Skoglund
http://atouchofnature.blogg.se/