Vi startar podd!

Okej hörni, dags att presentera projektet jag hintat om på sistone....
 
 
Jag och Karro ska starta podd. 
 
 
Yes, ni läste rätt! Och före ni tänker "snark, ALLA startar ju podd just nu", så vill jag bara säga - vi vet. Vi är helt medvetna om att var och varannan människa har en podd nu för tiden, och det är nog en av de största orsakerna till varför vi dragit ut på det här så länge. För, vi har (kanske på halvallvar?) länge skämtat om att vi nog skulle vara ett perfekt poddpar och på skoj talat om hur roligt det skulle vara att starta en podd tillsammans, och jag har till och med under en utekväll dragit ut Karro mitt i natten och bara "HÖHÖ vet du va, jag kom just på vad vår *framtida podd* ska heta höhöhöh lololol". Så, ja, tanken på podd har nog lite sådär oseriöst hängt med i typ ett år nu, men så har det alltid slutat med att någon av oss sagt "men allllllllllllllla gör ju det just nu", och så har vi viftat bort idén.....
 
...tills en person för en tid sen helt på allvar sa åt mig "har du funderat på att börja podda?", och jag bara "nå faktiskt nog, men det har liksom bara inte blivit av". Sen ringde jag Karro (eller okej, skickade röstmeddelande på whatsapp - det är typ vårt enda sätt att kommunicera på), och undrade om vi inte borde testa att spela in ett pilotavsnitt och se hur det går. Och, på den vägen, föddes podden:
 
 
Två blondiner & ingen tiger. Det var faktiskt nästan  det namnet jag slängde ur mig den där utekvällen, men sen kom Karro på en liten detalj som gjorde namnet ännu  bättre (ni fattar ordleken, va?), och nu känner vi oss skitnöjda med namnet - både för att vi tycker det är lite halvroligt (okej, helroligt) och för att det motsvarar poddens innehåll bra. Dels gillar vi ju liksom bara allmänt att snacka i den grad att vi sällan är tysta, men så är syftet med podden också att vi ska våga prata öppet och ärligt, gärna om sådana ämnen som folk kanske ofta tycker är svåra att prata om, men vi tycker är viktiga att ta upp. Och ja, här kommer ju bilden in i bilden (höhö ojoj flera roliga ordlekar) också - men antar att ni fattar symboliken i den utan att jag behöver förklara desto mera?
 
Hur som helst, tanken är att vi ska släppa sammanlagt ungefär tio avsnitt (åtminstone till att börja med), och i skrivande stund är vi redan en god bit på vägen med inspelningarna (tack vare att Karros pojkvän råkar vara guru gällande musik och ljudinspelning och grejer har vi dessutom fått spela in med ordentlig mikrofon i studiomiljö, SÅ najs!). Dock är det några praktiska grejer som ännu måste ordnas före vi kan lansera, men, vi ville bara berätta den här roliga nyheten så ni vet vad som är på gång! =) Så, håll ögonen och öronen öppna, för snart, snart, snaaaaaaart borde ni få höra introduktionsasvnittet av Två blondiner & ingen tiger. Ni kan ju trycka på hjärtat/gillaknappen eller berätta i kommentarsfältet ifall ni tyckte det här var en kiva nyhet och verkar vara en podd ni kommer vilja lyssna på (och voi prkl om ingen gör det säger jag bara, det är nämligen SÅ mycket mer jobb bakom en podd än man skulle tro), så får vi bara hålla tummarna för att ni gillar den! Iiiih (eller grrrr?), i väntan på avsnitt nummer ett.
 
 
P.s. Vi har avsnittens teman ganska långt på klart, men idéer på ämnen tas såklart emot ändå! Så, ifall det finns något tema just du skulle vilja höra just oss prata om, så är det bara att lämna en kommentar, så ska vi se vad vi kan göra =)




Jaga Vatten - min recension

- Inlägget innehåller en adlink, märkt med * -
 
Vårens mest omtalade bok i svenskfinland måste ju utan tvekan vara Ellen Strömbergs debut Jaga Vatten. Att Ellen är trevlig vet jag redan, och att Ellen är duktig på att skriva blogg vet jag också (den jävlen snodde ju titeln "Årets blogg" av mig på Galan 2016) (hehe lol), men om hon kan skriva böcker? Bra böcker? Det tog jag reda på under vår resa till Bulgarien, då jag traskade ner till poolen med Jaga Vatten under armen. 
 
Poolvatten och Jaga Vatten, som ni kan köpa på Adlibris HÄR*. Jaga Vatten, alltså, poolvattnet får ni skaffa någon annanstans. 
 
"Fan, jag kommer inte tycka om den", sa jag oroligt åt Niko efter att ha läst i några minuter. Orsak? Jag märkte att den hoppade i tiden. Jag har så fruktansvärt svårt för böcker som ej följer någon kronologisk ordning (speciellt om variationen på kapitlens längd är stor), att jag nästan blev skräckslagen när jag insåg att Jaga Vatten bestod av kapitel som kunde variera från några sidor till endast ett par stycken, OCH dessutom ena sidan kunde handla om något som hänt i barndomen, till att nästa sida handla om något som hände 15 år senare. Nej, nej, nej. Det var ju inte så här det skulle gå, jag skulle ju älska den. "VAD ska jag göra, nu har jag ju fått boken av Ellen och allt, och så vet jag inte ens om jag kommer vilja läsa den till slut?!" fortsatte jag, och Niko svarade "Ta det lugnt nu Danne, du har ju nyss börjat, ge den en ordentlig chans nu och läs vidare". Så, det gjorde jag. Och sisådär två timmar senare, hade jag läst ut den. 
 
Skulle jag försöka lägga ord på vad jag kände när jag stängde boken, skulle jag nog säga chockad. Chockad över att Jaga Vatten inte liknade något jag någonsin läst förut (och då har jag läst MÅNGA böcker). Chockad över hur rak och brutalt ärlig boken var. Chockad över hur en bok jag trodde jag knappt skulle orka läsa, visade sig vara en sådan bladvändare. Chockad över hur mycket jag kände medan jag läste (beundran, avsky, ilska, glädje, irritation, hopp och allt där emellan). Chockad över hur man samtidigt kan älska en bok, men ändå hata så mycket av det som sker i handlingen. Chockad över hur meningar jag själv inte skulle få ihop hur jag än skulle försöka, kändes så självklara i denna bok. Chockad över hur Ellen på ett så genialiskt sätt lyckats måla upp så äkta personer och knyta ihop en historia som handlar om så mycket mer än två vänner. Och, framför allt - chockad över att någon som redan är så himla bra på att skriva blogg, kan vara ännu bättre på att skriva bok
 
Det finns några saker gällande Jaga Vatten det inte råder några tvivel om. För det första, råder det inga tvivel om att färgerna på pärmbilden är de snyggaste möjliga - rosa och blå är mina favoritfärger, och de två tillsammans gör nog en förbaskat snygg kombination! För det andra, råder det inga tvivel om att Jaga Vatten är en väldigt modig bok - det är knappast helt okomplicerat att skriva så här öppet, rått och ärligt om ungdomar som växer upp i en liten by (speciellt inte med tanke på att författaren själv vuxit upp i en liten by och man således kan anta att boken åtminstone till viss del är inspirerad av verklighetsbaserade händelser?), men Ellen vågar, och Ellen gör det bra. Jaga Vatten kanske känns som en liten käftsmäll för dem som vill blunda för den verkligheten som är många ungdomars liv, men det är en bra käftsmäll i så fall - böcker behöver inte alltid fungera som verklighetsflykt, utan ibland kan de vara viktiga ögonöppnare också. Så, sist men inte minst, råder det inga tvivel om att Jaga Vatten bara är början på något riktigt, riktigt viktigt och stort, det är jag helt säker på. Kan ej säga annat än att bra jobbat Ellen, du kommer gå långt!
 
Psssst... Du kanske också vill läsa:
Recension: "Vad heter ångest på spanska?"
Blå Villan av Eva Frantz




Venn & Sandö

 
Har tappat räkningen på hur många event jag varit på sen jag flyttade till Vasa i höstas, men ja, det börjar bli rätt många. I onsdags var det dags för ännu ett, denna gång på Venn med frukostflickorna. Jag var på helt fruktansvärt dåligt pms-humör när jag anlände dit, men det vände så snabbt jag träffade mitt ganska amazing sällskap bestående av Janina, Josefina och Melina, och kvällen överträffade verkligen alla förväntningar. Visst, vi fick apdåliga sittplatser så vi hörde knappt något av presentationerna, men både maten var den godaste eventmaten hittills, och goodie bag:en var by far den bästa goodie bag:en hittills, plus att Venn ju är ett skittrevligt ställe annars också, så någon nöd på oss gick det inte. Tvärtom kändes det som att vi nog kunnat sitta kvar och prata och skratta i flera timmar efter att eventet tog slut....
 
 
...men, eftersom det var ganska strålande väder, åkte vi till stranden istället. Vadade i vattnet, pratade lite med ett par fråmlingar (eller ja, Janina pratade :D), smidde planer inför nästa vecka, försökte lära oss cheerleading tricks och bara allmänt njöt av bra stämning. Och ja, så fotograferade vi lite också, ljuset var nämligen väldigt fint den här kvällen! Bilderna blev också väldigt lyckade, så tänkte ta och presentera skönheterna jag hade äran att hänga med den här kvällen: 
 
 
Först har vi Josefina, en av mina närmaste vänner som på så många sätt är så lik mig, och på så många sätt är så olik mig. Hon har SÅ många egenskaper jag uppskattar (snäll, rolig, hjälpsam, omtänksam, artig, osv), plus att hon älskar att planera och ordning och reda ungefär lika mycket som jag, vilket gör att vi alltid passar väldigt bra ihop. Fin typ på alla sätt och vis. 
 
 
Sen har vi Janinahon som känner hela Vasa (eller Finland?) (eller världen?) och är vän med alla. Följer sina drömmar, gillar att åka på äventyr (som jag gärna hänger på de gångerna de inte är spontana :D), och kommer alltid med en massa roliga idéer och förslag. Sällan sur och aldrig  långsint - har försökt lista ut hur hon lyckas med det i flera år nu, men utan framgång. 
 
 
Sen det nyaste tillskottet i gänget, en glad och sprallig tjej från Åland vid namnet Melina. Hon hade träffat mig ett par gånger tidigare, Janina en gång tidigare och aldrig förr träffar Josefina, men ändå kändes det som att hon hängt med oss i flera år - älskar sådana typer. Så himla öppen och lätt att vara med. Mer sådana människor åt folket, tack!
 
 
...och så har vi mig då. Tyckte alla tjejerna var så otrooooooooligt vackra på bilderna att jag medan jag bläddrade igenom dem avundsjukt tänkte "oj om jag sku kunna känna mig lika vacker som jag tycker de är", men så tänkte jag hoppfullt att kanske kanske kanske vi fick till en lyckad bild på mig också från kvällen. Klickade mig ivrigt fram till den delen av kamerarullen där bilderna på mig började, och möttes av bilden ovan :) :) :) Kändes ju.... fint. Det är fasen tur att man är bra på annat alltså.
 
Och det är väl tur att jag får ta veckoslut efter några timmar, om jag en gång såg ut så där redan på onsdag kväll... Så, vi hörs på söndag som vanligt då - trevligt veckoslut önskar jag och mina 100000 hakor =)







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Två textsnuttar från september 2017
En vardagskväll att minnas
Vi startar podd!
Vad jag shoppade i Bulgarien
Jaga Vatten - min recension



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12