Minikräftis på villan

Gokväll på er! Bloggar ovanligt sent idag, men har faktiskt behövt den här dagen till att ta det lugnt och bara vara. Men, några serieavsnitt och en och annan powernap senare, känner jag mig nu redo att blogga om gårdagen :D Så, här kommer lite bilder från minikräftisen som ägde rum på vår villa: 
 
 
 På eftermiddagen igår hoppade jag, Emilia, Jenna och Miili i båten, och så skjutsade pappa oss till vår villa som ligger strax utanför Vasklot. Där dukade vi upp kräftor, dill, citron, bröd, batong, sallad, vindruvor, laxrullar och chips, samt hällde upp lite vin och snaps, och sen var det bara att sätta sig till bords. Står fortfarande fast vid att kräftor innebär mycket jobb för lite mat, men måste nog ändå säga att ajaj vad gott det smakar när man efter mycket möda och besvär skalat typ fem kräftor, lagt dem på en smörgås och slängt på lite dill och citron. Mmmmm. 
 
Ca 60-65 kräftor, några snapsvisor och några timmar senare började bordet eka tomt, och det var dags att elda bastun. Brukar vanligtvis inte riktigt tycka om att gå i bastu, men igår var det faktiskt riktigt skönt. Hade på förhand planerat att vi skulle simma också, men det fick vi nog skippa på grund av 1) iskallt, och 2) kolmörkt. Istället klädde vi på oss mysiga kläder, tände lite ljus och satt och pratade tills det var dags att gå och sova. Sen sov vi gott tills 10 imorse, då vi steg upp, städade och packade ihop, tills pappa kom efter oss och vi hoppade i båten och åkte hem igen. Jättemysigt och kiva dygn, och jättebra första veckoslut i Vasa! ♥ 




Vår vänskap (och våra vinkvällar)

För ungefär fyra år sedan träffade jag Karro för första gången. Jag hade läst hennes blogg ett tag då och tänkte att hon säkert skulle vara någon jag skulle komma bra överens med, och när jag någon månad senare fick en bloggförfrågan jag kände att jag behövde bolla lite med någon, skickade jag åt Karro och frågade om hon ville gå på kaffe nångång. Kan erkänna att jag var skitnervös när jag gjorde det eftersom 1) Jag hade aldrig tidigare föreslagit åt någon vars blogg jag läst att vi skulle ses så jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera, och 2) Jag var liiiite rädd för henne. Ja, rädd :D Hon verkade liksom så himla cool och självsäker att jag var rädd för att hon bara skulle se mig som någon liten tönt typ, hehe. Men, Karro tackade glatt ja till kaffe, det sa klicketi klick när vi sågs, och sen dess har vi träffats mååånga, mååånga gånger. Igår var en av de gångerna, då vi efter min första vecka på nya jobbet, gick ut till O'Malleys på några glas vin. Och idag, mina damer och herrar, tänkte jag visa hur det kan se ut på våra vinkvällar, in case you ever wondered:
 
 
Vi frågar Karros kompis Moa (som också var med) ifall hon kunde ta en bild på oss. Karro var beredd, det var uppenbarligen inte jag.
 
 
Karro märker att jag uppenbarlingen inte var beredd.
 
 
Karro ba känner sig nöjd över att hon hängde med bättre än jag, och jag ba bitch please du kan ju nog meddela istället för att try to shine on your own...
 
 
Hehehheeeee nånnääää skojaa. 
 
 
Ok, nu skärper vi oss båda och försöker få en lyckad bild.
 
 
...Gick ju sådär.
 
 
...Gick ännu sämre.
 
 
....Ooooch det spårar ur helt. Ingen chans att få en sansad, lyckad bild mera. 
 
 
Karro ger upp och ba nä nu räcker de.
 
 
Och jag ba de gör de int alls. 
 
Sen slutade kvällen vid Ollis, fast jag egentligen hade tänkt att jag skulle tidigt hem och sova. Men, det brukar gå så när man är med Karro, det har jag lärt mig. Och sen den där gången vi träffades för första gången, har jag lärt mig några andra saker också. Jag har bland annat lärt mig att Karro inte alls är en skrämmande typ som tycker jag är en tönt, utan att hon tvärtom är  snäll, trevlig, rolig, pålitlig, artig och omtänksam. Jag har lärt mig att hennes efternamn verkligen inte uttalas Ååsmuus, som jag först trodde, utan Åssmuss (eller var det Åssmoss?) (i och för sig har hon inget att påpeka om saken, eftersom jag också lärt mig att man enligt hennes dialekt uttalar U som Y - ska vi far yt och nu blir ja syr, till exempel). Jag har lärt mig att man kan prata om så gott som allting med Karro, och att det man berättar åt henne stannar där. Jag har lärt mig att hon är en jättebra vän, som man kan ringa alltid när det behövs, och som man kan vara precis som man är med. Och ja, så har jag ju lärt mig att våra vinkvällar alltid är lika roliga, mennnn that one goes without saying =) Tackis för igår bästa du, det här ska vi göra om många gånger nu under min Vasatid ♥




Keep calm and drink wine

 
Det är ytterst sällan jag nu för tiden orkar med festligheter två dagar i rad, men det här veckoslutet fick det bli ett undantag. I fredags firade vi (= jag, Ira och Emppu) Emppus 25-års dag hemma hos Emppu med vin, gott att äta, presenter och timmar av prat, skratt och ja, gråt. Värderar dessa två tjejer så otroligt högt, att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna i slutet av kvällen när vi konstaterade att det i fortsättningen inte mera kommer att vara sådär bara att ordna kvällar som denna. Vi tre har blivit så tighta under dessa år vi känt varandra att jag vet  att ett avstånd på några hundra kilometer inte kommer att kunna splittra på oss, men det känns jättejobbigt och ledsamt ändå. Bortsett från där mot slutet, var det nog ändå ingen ledsam stämning den här kvällen, tvärtom hade vi lika roligt och trevligt som alltid, och Emppu verkade bli glad över sina presenter som vi hade ordnat =) En perfekt fredag kväll, om ni frågar mig.
 
Från lördagen har jag tyvärr inga bilder, men jag trodde OMÖJLIGT att jag skulle orka hålla igång länge, med tanke på hur trött jag var från kvällen innan. Nå, den tröttheten glömdes bort direkt jag knackade på hos Oskari på kvällen och möttes av mitt bästa (i och för sig enda också :D) fysioterapigäng, och det hela slutade med att vi efter några rundor party alias åkte in till stan och for hem igen först när krogen stängde. Så kan det tydligen gå när man har riktigt roligt =) Men äh, får man en sista gång före flytten stå på dansgolvet i Kalle med det här gänget och vråla med i suomipoplåtarna, då är det värt det att stanna ute lite längre än man borde, så det så. Nu har jag dock fått tillräckligt av både fest och jobbiga hejdån för några dagar framåt, så det ska bli otroligt skönt och välbehövligt att sticka iväg den lilla resan i övermorgon och inte behöva ägna flytten en tanke på ett par dagar. Längtar! 
 
P.s. Jag och Oskari förlorade party aliasen mot Ira och Markus, men tycker fasen vi borde ha fått något pris ändå. Ni skulle ha sett när vi försökte förklara orden "kamel" och "sjöjungfru" åt varandra utan ord efter några glas vin, o-s-l-a-g-b-a-r-a prestationer :'D







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Höstgarderoben påfylld
10 bästa chokladsorterna
Att få (och ge) komplimanger för annat än utseende
Målsättningar för tiden i Vasa
Minikräftis på villan



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar