Ett riktigt somrigt Vasaveckoslut

Och så har vi plötsligt kommit till den näst sista veckoslutssammanfattningen från min Vasatid - kan ej förstå att tiden gått så snabbt att nästa veckoslut är det sista veckoslutet före denna period på nio månader är över. Men, mer tankar kring det får vi ta i ett annat inlägg - nu ska vi fokusera på veckoslutet som varit!
 
 
I fredags åkte jag till Strampen raka vägen från jobbet. Först hängde jag med Josefina, vi drack varsitt glas skumppa och beställde in lite mat. I samma veva som maten (= batatfranskisar ♥) anlände, anlände även Frans och Janina, och sen räckte det inte länge förrän en Sangriakanna också stod på bordet. Verkligen en aw som hette duga, och när jag ett par timmar senare tackade för mig för att åka till gymmet fick jag höra att jag var g-a-l-e-n som lämnade soliga Strampen för en svettig gymsal. Men, galen eller ej - har man bara två veckoslut kvar i Vasa så missar man inte fredagspump:en, så är det bara. Dock fick jag så brutal mensvärk under passet att jag inte kan påstå att det skulle ha varit mitt bästa pass under dessa månader, men nåja, kämpade mig igenom det, och åkte sen ylande hem i bilen och låg ynklig framför Let's Dance resten av kvällen. I väntan på dagen då ett bra botemedel mot mensvärk hittas...
 
 
På lördag mådde jag (som tur) bättre, och vädret var fortfarande trevligt, så intog frukosten/lunchen i form av picnic med Josefina på Strömsö. Alltid lika nostalgiskt att besöka det stället - var ju där jag spenderade majoriteten av kvällarna av mina ungdomsår. Eller borde kanske säga tonår. Vill ju nog ändå kunna kalla mig ungdom ännu - SÅ inte redo för att bli någon medelålders-Daniela...
 
 
Nåjo, sen på lördag kväll hade jag ytterst trevligt program framför mig - i kalendern stod det nämligen "fira Chevelles födelsedag på landet", och jag hade sett fram emot den kvällen i eeeeevigheter. Orsak? Har redan flera gånger fått konstatera att Chevelle är bäst på fest, och att då få uppleva en fest ORDNAD av Chevelle? Kunde ej bli annat än succé. Vilket det inte heller blev. Jag menar, direkt när jag och Karro steg in i huset och möttes av en festbuffé i ena rummet och ett gäng glada, tjoande skäriboar (eller vad dom nu kallade sig :D) i andra rummet, visste vi att det här, det här blir bra.
 
 
Vi hade såklart med oss en liten present också, och man kan nog inte annat än att än en gång konstatera, att det är så himla smidigt, bra och lätt, när födelsedagsbarnet på förhand listar presentönskemål i bloggen. Att fråga "Vad önskar du dig", få svaret "Jag vet inte" och sedan svettigt springa omkring i butiker i jakt på en present bara för att sen råka köpa något personen egentligen inte behöver/vill ha, VS att se en sån där lista, och lugnt kunna paketera in ett par champagneglas, ett springbälte och åka via blombutiken efter en bukett och VETA att personen blir glad, säger ju sig självt - det senare alternativet är ju överlägset bäst, för alla inblandade. 

 
"En frissa med härlig personlighet,
hur man kan va så fantastisk, e de ingen som vet.
Tog oss båda med storm,
och lagar jäkligt god tacogratäng i form.
Ung och galen men klok ändå,
dig är det få som kan slå.
Snygg, rolig och otroligt snäll,
det i ett nötskal är vår Chevelle!
Grattis, grattis, nu ska vi fira,
vem vet vart denna kväll kommer slira...."
 
 
Vi tre - ett ganska oslagbart gäng. Just saying. Många av våra kvällar tillsammans har utan tvekan varit bland höjdpunkterna på mina nio månader i Vasa.
 
 
Själva festen då? Precis lika rolig som väntat, om inte ännu roligare. Förutom att Chevelle fixat fantastisk mat och att festfolket var ungefär så roligt som ett festfolk bara kan vara, så hade Chevelle ordnat lite lekar också, och vi fick bland annat tävla i vem som hittar ett kryp snabbast (:'DDDDDD). Skrattade så jag nästan kissade på mig när folk kastade sig in i rabatterna och började gräva :DD Sen väntade ännu några lekar och ännu fler skratt, och vips stod taxin som skulle föra oss till Ollis på gården. Kvällen/natten fortsatte således på Ollis, och några timmar senare stupade jag i säng, nöjd, glad och ganska trött. Vi kan säga så här: Hade födelsedagsbarnet en lika rolig kväll som mig, kan man nog klassa det som en lyckad födelsedag =)))
 
& Idag har dagen, som alltid på söndagar, bestått av bloggjobb, och nu ska jag ännu ikväll både jobba med *DeT hEmLiGa PrOjEkTeT* (som jag och personen jag jobbar med tänkte avslöja nästa vecka, iiiih), samt hänga på Jennas balkong. Riktigt somrigt och trevligt veckoslut det här må jag säga - till och med jag, som inte är ett speciellt stort fan av sommaren, har njutit lite extra. 




Vappenveckoslutet

Hej hopp! Har ni saknat mig? Jag har åtminstone saknat både er och bloggen, i alla fall lite =) Men, nu behöver vi som tur ej sakna varandra längre, för här kommer det utlovade utförliga inlägget om vad jag sysslat med den senaste dagarna!
 
 
På fredag kom jag som sagt hem till en tom lägenhet, i och med att Niko var på fiskeresa med sina kompisar. Det kändes både konstigt och ledsamt att öppna dörren och mötas av ett mörkt och tyst hem, meeeeen som tur hann jag inte vara ensam i mer än ungefär tio minuter före Emppen och Ira knackade på ♥ Det var så fint för man märkte verkligen på oss alla tre att vi hade saknat varandra lika mycket och var genuint glada över att ses, och jag vet inte hur många gånger under kvällens lopp någon av oss utbrast "de e så KIVA att se er igen!". Vi satt kvar runt vårt köksbord långt in på natten, och när de sedan åkte hem kände jag en enorm lättnad över att få det jag egentligen vetat hela tiden bekräftat - det spelar ingen roll var i världen vi befinner oss och hur länge vi är ifrån varandra, det ändrar ändå ingenting mellan oss. 
 
 
På lördag morgon hade jag väckning helt för tidigt, speciellt med tanke på hur sent jag gick och la mig kvällen innan (och helt i allmänhet bara för att det var lördag, lördagarna är ju liksom till för att sova). Men, steg tappert upp, tvättade håret, packade med mig lite grejer från kylskåpet och åkte hem till Corinne där det vankades bloggbrunch blogg-inomhus-picnic med Ellen, Jennifer N, Jennifer S (haha tb till lågstadiet då alla med samma namn blev kallade förnamn + efternamnets första bokstav) och Melina. Vi körde knytkalas och alla hade med sig lite olika grejer, vilket slutade med att det dukades fram allt från bananplättar och bär till sallader och croissanter (jag som ej spenderar mer tid än nödvändigt i köket ansvarade för avokado och grönsaker, och kände mig sååååå stolt när jag hade lyckats välja ut fyra alldeles perfekta avokadon. Det låg mycket research, tid och beslutsångest bakom det valet, kan jag tala om!). Sedan när allt var framdukat gick munnarna i ett i sisådär två timmar, både för att allt var så gött och för att vi lyckats samla ett gäng pratkvarnar på några kvadratmeter. Helt klart värt att missa en sovmorgon för. 
 
 
Efter brunchen traskade jag omkring på stan en stund, och sen gick jag ut till havet och satt på en sten och, öh, typ kollade på utsikten. Väldigt otypiskt mig, men hade faktiskt för en gångs skull inte bråttom någonstans, så kände mest att varför inte liksom. Kunde efteråt konstatera att jag borde göra det oftare, både se till att inte ha bråttom, och sitta på stenar och kolla på utsikten. Bra grejer ju. (En liten skrytparentes: Medan jag satt där på stenen meddelade Niko att han dragit upp en förbaskat stor fisk, som senare visade sig räcka till att knipa andra plats i fisketävlingen. Det ni!)
 
 
Kom hem och förvånades över hur jag riktigt njöt  av att vara helt ensam. Men, konstaterade sen att det nog inte var så konstigt egentligen - hade knappt varit ensam i mer än en timme på typ nio månader. Hemma i Vasa är ju någon från familjen nästan alltid hemma, och alltid när jag varit i Helsingfors har jag ju varit med Niko/vänner hela tiden. Så, att ha lägenheten för mig själv i ett par dagar var faktiskt inget annat än helt förbaskat skönt. Låg i sängen och lyssnade igenom Molly Sandéns nya album på högsta volym typ tre gånger, gick på toa med öppen dörr, sjöng högt (och fult) osv. Sånt som man nu gör när man är ensam. 
 
 
Mot kvällen blev jag sen lite sällskapssjuk, så tur för mig att jag och Ira hade bokat in en biodejt. Det har ju blivit tradition för oss att kolla Fifty Shades filmerna på bio tillsammans, och denna gång slog vi till på stort och gick på pre-Fifty-Shades-Freed-skumppa före bion började. Gick randomly in på Kaira, ett ställe strax bredvid bion vi inte sett tidigare men tyckte såg mysigt ut, och när vi kom in och beställde varsitt glas skumppa fick vi höra orden "det här är första skumppan som korkas i Kaira". Visade sig att stället öppnat samma kväll, haha. Verkligen jättepassligt att det råkade öppna just den dagen dock, för vi trivdes jättebra här. Mysigt och annorlunda ställe med levande brasa, härlig stämning, trevlig personal och urgod skumppa. Hit återvänder jag mer än gärna.
 
 
& Här står vi då redo för bio klockan 22.55. Ja, ni läste rätt, tjugotvå femtiofem. Kanske inte den mest optimala tiden att gå på bio, men filmen gick inga andra tider, och vi ville under inga omständigheter bryta vår tradition, så det var bara att lägga pensionärssjälarna åt sidan för en kväll och hållas vakna till klockan ett på natten. Filmen då? Tja, ganska lik de två tidigare filmerna. Pratade efteråt om att vi båda nog har en sorts hatkärlek till filmerna, för egentligen fattar vi båda att det finns en viss problematik i dem och att man kanske inte borde stöda sånt, men sen å andra sidan tycker vi båda ändå att filmerna faktiskt är helt okej och helt bra underhållning. Äh, knepigt det där. Nå, hur som haver - glad över att vi höll traditionen vid liv genom alla tre filmer, men nu är då den sista filmen kollad och det är dags att skapa nya traditioner. Bra så.
 
 
På söndagen sov jag jättelänge, och sen steg jag upp och konstaterade att jag hade en dag helt utan planer framför mig. Det slutade med att jag städade i flera timmar, och med stor glädje dessutom. Tog nämligen tag i sånt som alltid lämnar då man "perusstädar", så började med att städa badrumsskåpet och hatthyllan, sedan fick jag fiilis och fortsatte med skafferiet och övriga kökslådor, och när jag nu en gång var igång rensade jag ur gamla lådor och städade balkongen också. Vilken fantastisk känsla efteråt! Belönade mig själv med att hämta pizza och smoothie efteråt, because balance is key osv.
 
 
Sen märkte jag att det duggregnade, och eftersom jag älskar att promera i duggregn nästan mer än att promenera då det är vackert väder (man blir ju så pigg av att gå i duggregn då luften känns mycket fräschare), så drog jag på mig mina lenkkare och gick ut. Slutade med att jag gick i två timmar med min "Kvällspromenad" lista på Spotify i lurarna. Veri nais.
 
 
Kom passligt nog hem ganska samtidigt som Niko, och då var jag nog så glad över att se honom att jag klängde fast i honom som en igel trots att han luktade en blandning av typ skog, rök och fisk. Skickade dock honom i duschen sedan medan jag ställde i ordning tortillakväll, och sen åt vi typ tre tortillor var medan vi kollade ikapp två avsnitt av Temptation Island. Alltså man KAN ju inte annat än ÄLSKA den här säsongen av Temptation Island - den som påstår något annat ljuger. 
 
 
Måndag och vappen kickade vi igång med att äta vapplunch (ok egentligen var det en helt vanlig lunch, men vapplunch låter bättre) på fantastiska Trattoria il Faro i Hertonäs. Alltså maten där är helt freaking g-u-d-o-m-l-i-g, så jäkla värt att åka ända till Hertonäs bara för att äta deras mat! Jag beställde biff med scampi, svamp och rödvinssås och Niko beställde pasta med lamm och svamp, och sedan delade vi rätterna. Huhhu, kan inte säga annat än 10 points åt båda portionerna. Sinnessjukt gott. 
 
 
Efteråt åt vi munkar till efterrätt på bryggan i solskenet. Kan ju lugnt säga att vi hade god tur med vappenvädret här i hufvudstaden. Och kan också lugnt säga att Niko hade lyckats välja ut väldigt goda munkar från butiken (fattar förresten ej hur folk orkar stå och laga/baka egna munkar när man får tre stycken skitgoda munkar för en euro från Lidl????? Var är logiken????? :D :D :D)
 
 
Nåjo, så avslutar vi med några bilder från vappenfirandet. Havis Amanda, skumppa, fest hos Ira, studentmössor och hela köret. Var tyvärr inte helt på topp under kvällen pga både huvudvärk och magont, men kunde ha roligt i några timmar i alla fall. Bättre än ingenting =)
 
& Det var mitt förlängda veckoslut i Helsingfors, det. Och nu när jag sitter här i tåget, inser jag att detta kanske är sista gången som jag nu för en tid framåt behöver åka den här tågresan fram och tillbaka - nio månader har verkligen gått rekordsnabbt. Fyra veckor kvar, sen är maj slut och framtiden får utvisa vad som händer till näst. Spännande tider hörni, spännande tider. 




Spruckna byxor, afterwork, Avicii och inflyttningsfest

Söndag eftermiddag och dags för veckoslutssammanfattning! 
 
 
Mitt veckoslut fick väl en mindre lyckad start, när jag fick en så hård mensvärkskramp att jag blev tvungen att sätta mig på huk, och det hördes ett högt "KRÄTSSCHHH" till följd av att mina byxor sprack =) Alternativen var att gå omkring på stan med röven bar eller linda jackan runt midjan och frysa, så jag valde det sistnämnda. Gick huttrade omkring och sörjde att byxorna som varit mina favoritjeans i flera år skulle åka i roskisen, helt ovetandes omn vilken sorg världen skulle drabbas av bara några timmar senare. 
 
 
Som tur behövde jag inte frysa särskilt länge, gick nämligen in till Venn där jag mötte upp Janina och Josefina för en välbehövlig aw. Pratade om åsnor i Kanada, livskriser och andra viktiga saker i någon timme, samtidigt som vi åt och drack av alla de ytterst Instagramvänliga drinkarna och maträtterna som vi blev serverade. Och vet ni, när det gäller Venn, är maten faktiskt precis lika god som den ser ut - ÄLSKAR deras platta med avokado, kycklig och soltorkade tomater! Mocktailen i kopparmuggen beställde jag dock både för första och sista gången, men det är nog det enda jag någonsin haft att klaga på gällande Venn. Helt klart ett nytt favoritställe i Vasa. 
 
 
Sen åkte jag, som oftast på fredagskvällarna, till gymmet för att gå på fredagspumpen. Mötte upp Filippa och fotade lite inför ett kommande blogginlägg, före vi förflyttade oss ner till Les Mills-salen och placerade vikterna på stången. Janna (som btw inte bara är min arbetskompis utan också kanske världens bästa ryhmäliikunnanohjaaja) (kommer ej på svenska ordet) hade mixat ihop lite gamla pump-låtar, och glädjen var total då Aviciis "Hey Brother" strömmade ur högtalarna, samtidigt som tricepsmusklerna fick styrk.
 
När jag efteråt satt i bilen svettig och lycklig, spelades ytterligare en av Aviciis låtar, The Nights, i radion, och när låten var slut, var det en väldigt förbryllad radioröst som meddelade att lyssnarna under låten skickat in att Avicii är död. Det gick kalla kårar genom hela min kropp, och blev tvungen att ta in på en busshållsplats och plocka fram telefonen för att se om detta verkligen kunde stämma. Och visst stämde det. Måste säga att jag aldrig tidigare riktigt kunna relatera till folks reaktioner då kändisar dött och "R.I.P" skrivits ut till höger och vänster i sociala medier, men jävlar vad det kändes den här gången. Vet inte om det var för att han var så ung, för att han var hemifrån vårt grannland, för att hans låtar var så bekanta eller en mix av alla dessa saker, men denna gång är jag med och sörjer. Kände mig verkligen tom hela kvällen och sov dåligt natten efteråt, och har under veckoslutets gång både lyssnat på hans låtar och sett intervjuer med honom på Youtube. Så ofantligt sorgligt att man inte finner några ord. 
 
 
På lördag var jag rätt seg hela dagen, men tog mig ändå ut till Petalax med mamma för att gå på promenad med mormor. Mamma knäppte den här bilden på oss, och mormor som aldrig brukar vara speciellt brydd i bilder, önskade jag skulle printa ut den här så att hon får rama in den. 
 
 
Efter promenaden var jag lite piggare, och tur det, för när jag kom hem hade jag inte många timmar på mig för att göra mig i ordning inför kvällens bravader. Det vankades nämligen inflyttningsfest hos bästa Karro och Matias, en kväll jag sett fram emot i evigheter. Så, med Avicii i bakgrunden valde jag kläder, försökte få ordning på håret och sminka bort ringarna under ögonen. Blev en helsvart jumpsuit, plattat hår och samma smink som alltid, typ. Precis så som jag känner mig mest som mig själv och mest bekväm.
 
 
Måste ju visa upp inflyttningspresenten också. Jag frågade nämligen Karro på förhand om det fanns något hon skulle vilja ha till lägenheten, och hon svarade "ööööö... minikaktus? lakan? lampa?", så jag och Chevvan fixade minikaktus, presentkort till Jysk och ett kort med en pretty imponerande dikt på baksidan, om man nu får skryta lite på sig själv. Men jag menar, hör nu; "En kaktus som är lika söt som ni två, är väl en bra inflyttningspresent man kan få. Någon lampa och några lakan vågade vi dessvärre inte välja, så med detta presentkort får ni själva gå till Jysk och se vad de har att sälja. Grattis till ert nya hem önskar Daniela och Chevelle, må detta bli en fantastisk kväll!". Nästan så man borde byta bransch och bli poet istället?
 
 
Själva festen, då. Förutom Karro och Matias kände jag typ noll människor, vilket jag vara tyckte var helt fruktansvärt roligt. Älskar att träffa nya människor, och tycker enbart att det är kiva och spännande att kliva in i ett rum där jag inte känner någon. Och ja, vilket gäng vi hade igår kväll alltså! Både Karros och Matias vänner visade sig vara helt huippuga typer och allihopa klickade jättebra. Dessvärre ids jag inte lägga upp någon bild på typerna när man aldrig vet vem som vill synas och vem som inte vill synas, så ni får tyvärr nöja er med denna fenomenalt högkvalitativa bild på Karros och Matias huvud, några ben och en hög ölburkar :D Nåjo, bättre än ingenting.... Väl?
 
 
Jag hade förberett en liten lek på förhand också, tänkte det kunde vara en kul grej att göra eftersom jag visste att det var många på festen som inte kände varandra så bra och skulle träffa varandra för första gången. Så, jag skrev 10 påståenden (eller vad man nu ska kalla det) på papper (t.ex. "Bilägare", "Studeranden" och "Svenskspråkiga"), och ställde jag mig bakom Karro och Matias och visade upp ett papper åt gången. De som kände igen sig i det som stod på pappret skulle lägga benen i kors, och sedan var det Karros och Matias uppgift att försöka komma fram till vad alla som satt med benen i kors hade gemensamt. Leken blev väldigt uppskattad av alla, så tips tips till alla er som ska ordna fest inom snar framtid och skulle vilja ha någon rolig programpunkt på festen =)
 
 
Sen spelade vi flip the cup, och ovan ser ni en bildserie på hur det såg ut då tjejernas lag (Karro, jag, Moa) vann killarnas lag ö-v-e-r-l-ä-g-s-e-t. Vi alla tre lyckade flip:a cup:en på första försöket utan problem, det ni! Who run the world, och så vidare. 
 
 
Efter lite gitarrspel, mera häng och allsång, traskade hela gänget den korta biten in till stan, och fortsatte till stället dit man alltid hamnar då man är med Karro, det vill säga Roska. Där dansade vi till Aviciis "Levels" som om det inte fanns någon morgondag, och när jag någon timme senare satte mig i taxin kände jag minsann att jag under den kvällen levt upp till lyricsen "so live a life you will remember". Tusen tack till Karro, Matias och alla andra inblandade för roligaste kvällen på länge, nästan så jag hoppas ni flyttar snart igen så att ni kan ordna inflyttningsfest snart igen.
 
& Så hade jag tänkt avsluta inlägget med att be om ursäkt för bildkvalitén (alla bilder i inlägget är fotade med telefon eftersom kameran varit på vift), men nu skiter jag i det, för att 1) skulle ändå inte ha viljat/hunnit fokusera på någon bildkvalité pga upptagen med att ha roligt, och 2) som Chevelle skulle säga, man ser ju vad det föreställer ändå. Så, säger istället, att hoppas ni också haft så roligt i helgen att ni inte heller har något annat än enstaka halvsuddiga bilder i mobilen. Jeppis jepulis, nu ska jag äta pizza - hejtå!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Två textsnuttar från september 2017
En vardagskväll att minnas
Vi startar podd!
Vad jag shoppade i Bulgarien
Jaga Vatten - min recension



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12