Vad jag shoppade i Gdansk

Läs om resan här
 
Ända sen jag bestämde mig för att varje plagg jag köper ska kännas 100% rätt, har min shopping minskat markant, antagligen för att shopping sen dess börjat kännas mer ansträngande och krävande än lättsamt och kul. Och bra så, antar jag! I Gdansk blev jag dock mer eller mindre tvingad till butiker i och med att vi av min pojkväns önskemål besökte hela tre köpcenter, och till min förvåning hittade jag faktiskt tre plagg (plus en accessoar) som alla uppfyllde alla mina kriterier för att kännas 100% rätt, så, idag tänkte jag att vi kör ett gammaldags new-in-inlägg och tar en titt på mina inköp! Ska bli spännande om ni kommer besöka det här inlägget lika flitigt som förr, eller om det är helt tydligt att det inte längre är populärt att göra så här :D
 
 
Först ut har vi denna skjorta från Zara. Just nu äger jag exakt två stycken skjortor som är såna där perfekta passar-både-vardag-och-fest-skjortor, men vips är de tre, och det kändes faktiskt välbehövligt. VET att jag kommer använda denna tills den smular sönder, trivs så himla bra i den och materialet är så skönt och den passar resten av min garderob perfekt.
 
 
På tal om att smula sönder så är det exakt vad min förra svarta väska jag haft i flera år börjat göra, så har redan länge tänkt att det så småningom börjar vara läge att skaffa en ny. När denna dök upp i Pull & Bear kände jag att det där "så småningom" var nu, så den fick följa med mig hem.
 
 
Det jag hatar att shoppa mest av allt är byxor - tycker 99% av alla byxor är obekväma och sådana vill man ju inte ha, och dessutom brukar det kännas lite ångestfyllt att shoppa byxor när jag sällan får dem ens över knäna, trots att jag tar den största storleken butiken har att erbjuda (hur rimligt det är att mina vader klassas som största möjliga lår är sedan en annan diskussion). I Zara brukar jag dock alltid hitta byxor som passar, men nu när jag för en gångs skull gjorde det i en annan butik också, kände jag att lite variation knappast skadar. Dessa uppfyller allt jag önskar av ett par byxor (stretchiga, sköna, högmidjade och tillräckligt långa ben), och det att jag köpte dem från en lokal butik av världens gulligaste tant, gjorde inte saken sämre.
 
 
Och sist men inte minst, denna klänning från Reserved. Hade en liknande från Vero Moda som jag ÄLSKADE, men den gick tyvärr sönder, och ever since har jag försökt hitta en lika bra att replace:a den med. Här har vi den. I väntan på nyåret, då =) Haha, nånej, ska nog hitta tillfälle att bära den före det.
 
Bra skjorta, bra, väska, bra byxor, bra klänning = bra shoppingrunda. Ska nog inviga både byxorna, skjortan och väskan nu i helgen när mamma och pappa kommer på besök! Lääääängtar. Både efter mamma och pappa och att få inviga kläderna. Trevligt veckoslut på er!




Hur kräsen får man vara?

- Inlägget innehåller en reklamlänk -
 
Under den senare delen av hösten hade jag flow. Allt löpte på som det skulle, jag kände mig ovanligt glad, lugn och nöjd och gick mest omkring med en positiv allt-ordnar-sig-och-blir-så-bra-så känsla. Minns ej om jag bloggade om det eller inte, men, i vilket fall som helst, är den känslan borta nu. Puts väck. Ett minne blott. Jag vet inte hur tydligt det lyst igenom bloggen, men på sistone har jag blivit mer och mer stressad. Trött. Irriterad. Frustrerad. Grejen är nämligen den, att klockan tickar och datumet då vi ska vara ute ur lägenheten närmar sig med stormsteg, och vi har inte ännu hittat något nytt passligt hem.
 
Vi började leta i november, och till och med jag, som alltid är ute i god tid, tyckte det var lite väl tidigt med tanke på att vårt hyreskontrakt går ut i februari. Att börja söka lägenhet flera månader före flytt var väl ändå lite att överdriva, men ändå bättre att överdriva lite och vara på den säkra sidan, tänkte vi. Så, vi bestämde oss för en prisklass som kändes Helsingfors-rimlig men doable, gjorde en prioriteringslista båda var överens om, valde ut 5-6 områden vi kunde tänka oss bo i, och började leta med en plan vi ändå tyckte kunde anses väldigt realistisk. Ha! Just nu känns det som att vi snarare borde ha börjat leta några år på förhand, än några månader på förhand.
 
Jag och min relativt nya jacka jag äntligen hittade i december, efter att ha letat den svarta perfekta jackan i evigheter
 
Lite större, lite mer centralt och lite lättare arbetsväg, det är vad vi skulle önska av vår nästa lägenhet, och för att få det är vi beredda på att gå upp nästan dubbelt i hyra. Visst, vi behöver någonstans att lägga bilarna också och vi vill såklart att lägenheten ska kännas rätt, men vi trodde verkligen inte det skulle vara omöjligt (ens nästan). Men, här är vi nu, två och en halv månad senare, och börjar vara oroliga över att i värsta fall bli tvugna att flytta in i en lägenhet vi inte tycker om i ett område där vi inte vill vara på en mindre yta än tänkt för en större summa än tänkt. Snacka om icke-önskvärt scenario. 
 
Hur kräsen får man vara? Och hur stora risker vågar man ta? De är frågorna jag ställer mig själv just nu. Att betala ett fyrsiffrigt belopp varje månad i minst ett års tid för något man inte är nöjd med är ingen lockande tanke, men vi har skickat in ansökningar alla möjliga vägar, vi har ringt, vi har mejlat, vi har efterlyst i sociala medier, vi har använt oss av kontakter och vi har sprungit på visningar, och det har ännu inte lett till några som helst vettiga lösningar och/eller önskade resultat. Så, om vi är tvugna, vad är vi villiga att ge upp? Är det kvadratmetrarna? Är det läget? Är det hur mycket lägenheten tilltalar oss? Eller i värsta fall alla tre? Och hur länge vågar vi ännu hålla fast vid våra kriterier utan att riskera att bli utan någon lägenhet alls? Oj den som visste. 
 
Förstår att det finns större problem här i världen än våra lägenhetsbekymmer, men det är så VIKTIGT för mig att trivas där jag bor, och jag skulle så ÖNSKA att vardagen underlättas i och med flytten... När vi började leta kändes den här flytten som något spännande och roligt som skulle bli en perfekt nystart för nästa kapitel i livet, men nu börjar jag verkligen bli helt slut på den här ovissheten, och det här sökande tär på mig något enormt. Är så trött på att följa med lägenhetsannonserna sjuttio gånger per dag, är så trött på att gå på visningar, är så trött på att bli tvungen att bli besviken varje gång något lovande dyker upp, är så trött på att skriva ansökningar och är så trött på att inte veta när, om och hur det kommer lösa sig. Och allt det ännu till vid sidan om ett nytt heltidsjobb... Nej huhhu alltså, fattar inte hur andra som flyttar inom huvudstadsregionen och hittar bra lägenheter gör? Liksom, är det kontakter? Tur? Oändlig ekonomi? Obegränsat med tid? Fattar. verkligen. inte.
 
Vill tänka att det kommer gå på samma sätt som med jackan, att den rätta snart kommer dyka upp och att man då kommer vara glad över att man inte nöjde sig med en sämre version före det, men det är svårt att uppskatta hur länge man vågar förbise de mindre bra alternativen i hopp om att hitta "the one" - vi har ju ändå ett flyttdatum som närmar sig, och det är ändå ganska mycket värre ifall man blir utan hem än om man blir utan svart jacka... Men nåja, det är bara att bita ihop och söka vidare - är ju inte direkt som att vi kan kasta in handduken och ba "näpp, nu orkar vi inte mer" =) Ikväll har vi hela tre visningar inbokade, och jag hoppas av hela mitt hjärta att någon av dem skulle kännas vettig och rätt och bra (även om ingen av dem på basis av förhandsinfon uppfyller alla våra önskemål), och att vi sen skulle råka få just den, så att den här rumban nu får ett slut före man blir helt koko. Ni kan ju hålla tummarna för oss.




Vad tyckte jag om Dermosils julkalender?

 
Jag frågade er på Instagram (@danielaskoglund) om ni ville att jag skriver ett blogginlägg där jag recenserar Dermosils julkalender, och över 90% svarade att det vore intressant, så det var ett ganska klart ställningstagande :D Jag fick kalendern i födelsedagspresent, och jag blev väldigt glad när den dök upp i ett av paketen, i och med att den var en av grejerna som stod högst upp på min önskelista. Jag älskar ju Dermosils produkter och julen minst lika mycket, så den kändes som något som skulle passa mig bättre än bra. Men, vad tyckte jag om den egentligen, nu när jag öppnat alla luckor? Var den en hit eller en miss? Det ska jag berätta idag!
 
 
Först och främst måste jag säga att jag stormgillade kalenderns utseende och design! Vitt och guld funkar ju alltid, och trots att den kostade endast 40 euro, tycker jag den ändå såg lyxigare ut än flera produktjulkalenderar som rörde sig i 100-euros klassen. Stort plus för att den gick att "vika upp" smidigt också, eftersom den på så sätt stadigt kunde stå på bordet. Det enda jag i princip kan klaga på gällande designen var, att en del av produkterna satt fast så hårt, att jag knappt fick ut dem utan att nästan förstöra kalendern. Fick liksom ta till saxen flera gånger för att få produkten utpetad, så det hade jag uppskattat, om den processen varit liiite mindre krånglig.
 
 
Men ja, om jag gillade kalenderns utseende, vad tyckte jag då om kalenderns innehåll? Skulle säga att jag till ca 80%  tyckte innehållet var riktigt, riktigt bra, och majoriteten av produkterna har redan kommit till användning. På bilden ser ni ett nagellack, shower gel, en kajal, body lotion, en ansiktsrengörare, en parfym, handkräm och body scrub, och sånt gillar man ju =) Den lilla delen av innehållet jag inte gillade, var när detvmed jämna mellanrum dök upp en typ exakt likadan produkt som man redan fått - kalendern innehöll t.ex. två nästan identiska parfymer och läppbalsam, och de gångerna kändes det nog lite tråkigt när man öppnade. Liksom, visst var innehållet överlag väldigt mångsidigt, men med tanke på hur stort och brett Dermosils sortiment är, tycker jag det hade varit kivogare om kalendern innehållit t.ex. en parfym och en mascara, istället för två parfymer. Är ju inte direkt som att man behöver två nya läppbalsam samtidigt, eller, det gör åtminstone inte jag.
 
Överlag är jag ändå jättenöjd med kalendern, och den kändes otroligt prisvärd. Piggade definitivt upp min decembermånad i den grad, att jag mer än gärna skulle bli ägare till den nästa år igen :) Så, tack bara till Nikos mamma - presenten uppskattades stort!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Vad jag shoppade i Gdansk
Saker jag funderat på på sistone
Ett förlängt veckoslut i Gdansk, Polens pärla
Weekend i Gdansk coming up!
Vad vore jag utan er?



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Fest · Filmer & serier · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Fysioterapi · Text & åsikter · Träning . Veckoslutssammanfattningar



Arkiv

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12