Att ta tag i saker och ting

En av mina egenskaper jag är nöjdast över är min förmåga att ta tag i saker och ting. Har aldrig varit en sån som skjuter upp läsandet inför studentskrivningarna tills det är bråttom, sparar skoluppgifter till sista sekund eller undviker disken i flera dagar, utan jag började läsa till studentskrivningarna i god tid, när andra oj:ade sig över någon inlämningsuppgift som hade deadline dagen efter kunde jag nöjt konstatera att jag lämnat in den en vecka tidigare och när det behöver diskas eller städas är det bara att diska och städa. Tycker faktiskt inte att det är det minsta svårt att ta tag i saker, oavsett hur tråkiga och jobbiga de än är, för jag vet ju att det är så mycket bättre att bara sköta undan det i tid istället för att sen behöva stressa.
 
Förutom att jag har god självdisciplin gällande saker som måste göras, är jag också nöjd över att jag tar tag i saker jag vill  göra. Ni vet, att jag försöker se till att verkligen kämpa för att nå mina mål och förverkliga mina drömmar. Det här med att ta tag i mina drömmar har ändå lite legat på is under de senaste veckorna, för när mitt förra arbetskontrakt tog slut och det var ca två månader kvar tills jag skulle börja jobba på mitt nya jobb, insåg jag att det var sisådär fem år sedan jag senast hade en semester som varade längre än i två veckor. Där och då bestämde jag mig för att försöka ta det lite lugnt under den här tiden mellan mina två jobb, istället för att ägna tiden åt att försöka sträva högt, planera och prestera, som jag oftast gör.
 
 
Att ta paus från allt sånt i några veckor gjorde mig gott, men nu under den senaste veckan känns det som att mitt huvud nästan har sprängts av alla ideér jag har och det har riktigt kliat i fingrarna att börja sträva högt, planera och prestera igen. Så, i måndags traskade jag till butiken för att köpa ett häfte att klottra ner alla tankar och planer i, blir nämligen alltid mycket mer effektiv och inspirerad när jag får planer och drömmar konkretiserade i text. Ett häfte med texten "The Bucket List" kändes väldigt passande, så den fick det bli, och nu har jag ägnat de här sista dagarna före mitt nya jobb börjar, åt att ta tag i en massa saker som (hoppeligen) kommer att hjälpa mig komma lite närmare mitt drömliv. Ajaj vad bra det har känts!
 
 
Ovan ser ni tomma sidor som inte längre är så tomma, utan nu för tiden består av allt från drömmar, tankar och planer kring t.ex. resor, bloggen, karriär, och hälsa. & Förutom att ta tag i mina drömmar har jag ju förstås också förberett mig inför mitt nya jobb, dit jag faktiskt strax är påväg. Ja, ni läste rätt, idag har jag min första dag på nya jobbet, så ni kan ju hålla tummarna att allt går bra och att jag kommer trivas bra! Det är jag dock rätt säker på att jag kommer göra, allt kändes nämligen väldigt bra i magen när jag var dit och bekantade mig för några veckor sen :) Glad fredag på er, hoppas ni har ett fint veckoslut framför er!




Fjärde önskeinlägget

*Detta är ett av de tidsinställda önskeinläggen som borde dyka upp medan jag är på resa*
 
 
I det fjärde önskeinlägget ska vi snacka lite fysioterapi, vilket passar mig alldeles utmärkt. Tänkte gå igenom frågorna en och en!
 
 
 VARFÖR VALDE JAG ATT STUDERA FYSIOTERAPI?
 
Fysioterapi har alltid intresserat mig, men när jag tog studenten sökte jag ändå först till hälsovård i Vasa, av flera olika skäl. Jag studerade alltså först ett år till hälsovårdare, och då stärktes nog känslan om att jag skulle söka till fysioterapi ännu mer - visst kändes det rätt att studera något inom vården, men jag ville ha något som inkluderade träning lite mer, och dessutom ville jag ha ett yrke där chansen att ha regelbundna arbetstider var större (treskiftesjobb är inget för mig). Så, kort sagt, valde jag att studera fysioterapi för att jag ville jobba med något som inkluderar träning och hälsa, jag ville jobba med människor, jag ville ha så regelbundna arbetstider som möjligt och jag ville ha ett jobb där valmöjligheterna är stora. 
 
ÄR JAG NÖJD MED MITT VAL?
 
Många gånger under studietiden kändes det lite osäkert, och under flera av mina praktiker var fysioterapeutens jobb inte alls som jag hade tänkt mig, och då blev jag helt ärligt lite rädd att jag hade valt hel fel. Under min sista praktik började det ändå äntligen kännas helt rätt, och när jag fick stanna och jobba på min sista praktikplats i ett år efter att jag blivit utexaminerad, kände jag mig riktigt, riktigt nöjd med att ha studerat fysioterapi. För att svara på frågan så är svaret ändå både ja och nej - för även om jag hittat den arbetsbilden som är perfekt för mig som fysioterapeut, finns det ändå SÅ många jobbplatser för fysioterapeuter som jag inte skulle trivas på. Fysioterapeuter kan ha så många arbetsuppgifter jag inte hade någon aning om när jag började studera, och även om jag konstaterat att arbetsmöjligheterna är väldigt många och olika, så finns det ändå ganska få arbetsplatser för fysioterapeuter som passar MIG. Mitt första jobb var en riktig lottovinst med tanke på hur bra jag trivdes och hur bra det passade mig, men att få ett liknande jobb igen är inte världens lättaste grej. Arbetsmarknaden för fysioterapeuter är annars också rätt dålig just nu, åtminstone här i Helsingfors, så på mitt nya jobb där jag börjar i mars kommer jag faktiskt inte att jobba som fysioterapeut, utan något helt annat.
 
HUR ÄR DET ATT JOBBA SOM FYSIOTERAPEUT?
 
Som sagt kan fysioterapeuters jobb se väldigt olika ut, beroende på var man jobbar. Ska man svara på frågan hur det är att jobba som fysioterapeut, skulle svaren nog vara heeeeelt olika beroende på om man jobbar på hälsocentral, sjukhus, ålderdomshem, inom arbetshälsovården, privat eller med eget företag. I och med att jag endast jobbat på hälsocentral (ifall praktiker inte räknas) kan jag alltså endast svara ur det perspektivet, och i så fall är jobbet utmanande, självständigt, varierande, motiverande, tungt och roligt. Arbetsbilden går kort sagt ut på att du sitter i ett eget rum och under dagens lopp tar emot patienter, som kan ha allt från ont i stortån och omfattande skador efter någon olycka, till sällsynta sjukdomar och problem med nacken. Vid hälsocentraler har man ofta också andra arbetsuppgifter vid sidan om att ta emot patienter, t.ex. att dra grupper. 
 
VILKA EGENSKAPER SKA EN BRA FYSIOTERAPEUT HA?
 
Svaret på den här frågan varierar säkert också rätt mycket beroende på var man ska jobba, men överlag skulle jag säga att en bra fysioterapeut är bekväm med att jobba med alla sorters människor, och i nära kontakt. Jobbet går ju långt ut på att röra i okända människor, eftersom man kommer att testa passiv rörlighet, palpera muskler och ben, eventuellt ge manuell terapi, och så vidare. Jobbar man på hälsocentral är andra viktiga egenskaper att vara kunskapstörstig (man är ALDRIG färdigutbildad), att man är ansvarsfull (man har själv ansvar för allt man gör med sina patienter) och att man har viljan att hjälpa. Att man är duktig på problemlösning och intresserad av träning är också stora plus, för på hälsocentraler möter man nog på alla sorters utmaningar där hjärnan verkligen får arbeta för att man ska komma fram till en bra lösning, och en stor del av jobbet går ut på att motivera folk till att röra på sig. 
 
Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga gällande dessa frågor, hoppas du som frågade är nöjd med svaren! Vill dock ännu poängtera, att dessa svar alla är baserade på mina egna upplevelser och erfarenheter, ifall någon annan hade svarat, kan det hända att svaren sett helt annorlunda ut. Är det förresten många av er som hittat/hittar till min blogg tack vare att jag studerat fysioterapi? Det händer nämligen med jämna mellanrum att jag får mejl, kommentarer eller meddelanden av folk som läst min blogg och undrar något gällande fysioterapistudier (och som förtydligande stör det mig alltså inte alls, utan jag frågar bara av nyfikenhet :D). 




Ett tungt hejdå

När det här inlägget publiceras, har jag exakt tre timmar och femton minuter kvar av min sista arbetsdag. Jag har tagit emot min sista patient, och högst antagligen håller jag på att packa ihop mina saker. Lämnar tillbaka mina nycklar. Städar mitt rum. Säger hejdå åt alla kollegor. Känner jag mig själv rätt, pågår säkert också ett mindre gråt- och kramkalas. För ett känslomonster som mig, kommer det nog att vara svårt att hålla tillbaka tårarna en dag som denna. 
 
 
För ganska exakt ett år sen, var jag en nyutexaminerad, vilsen, osäker fysioterapeut, som just hade blivit erbjuden sitt första jobb i form av ett vikariat på två månader. Även om jobbet kändes både otroligt skrämmande och som en otroligt stor (kanske till och med för stor) utmaning för någon som nyss blivit utexaminerad, tog jag emot platsen. Visst hade det varit lättare för mig att börja på t.ex. av avdelning där ens arbetsuppgifter berör endast ett område, men jag gillar ju utmaningar, så det blev direkt ett jobb där jag skulle jobba med människor i alla åldrar med besvär från nacke till tår. Jag tänkte att det ju ändå bara var fråga om två månader, det var liksom inte hela världen ifall jag inte skulle trivas och det skulle kännas för utmanande. 
 
Redan efter första veckan kunde jag konstatera några saker som gjorde mig både otroligt glad och otroligt lättad: 1) Jag trivdes som fisken i vattnet, 2) Det var utmanande men jag klarade mig ändå bättre än bra, och 3) Jag gick till och från jobbet med gott humör varje dag. När två månader hade passerat och jag blev erbjuden en förlängning till slutet av maj tackade jag således såklart ja, och när jag i slutet av maj blev erbjuden förlängning till slutet av året ville jag bara hoppa jämfota och tjuta av glädje. Och så blev det som skulle vara två ynka månader, plötsligt ett helt år, och så blev jag, som nyss varit en utexaminerad, vilsen, osäkert fysioterapeut, någon som sakta men säkert växte fram i sin yrkesroll till en riktigt duktig och professionell fysioterapeut. 
 
Under det här året har jag varenda en dag känt att jag både lärt mig något och hjälpt någon. Aldrig förr har jag känt mig så viktig på en arbetsplats, och aldrig förr har jag lärt mig och utvecklats så mycket under ett år. Det blir så när man jobbar heltid med att hjälpa andra - man lär sig en hel del både om andra, men också om sig själv. Jag vet att jag har gjort ett jäkligt bra jobb, jag vet att det jag har gjort har varit meningsfullt och jag vet att det jag har gjort har uppskattats. Det har inte alltid varit lätt, men det har alltid varit värt det. Även om jag jobbat stenhårt i åtta timmar varje dag, även om jag fått lösa problem som jag inte ens visste fanns, även om jag fått jobba med otroligt svåra skador och även om mängden information jag fått leta efter har varit enorm, så har jag känt mig motiverad varje dag, och tiden har bara rusat förbi. Jag har gått till jobbet på morgonen, haft flow i åtta timmar, och sen plötsligt insett att jobbdagen är över. Tråkigt, det är nog ett ord som inte ens kommer i närheten av det här året. Att jag förutom en bra arbetsplats fick en hel hög med fina kollegor (som jag nu för tiden kan kalla vänner) på köpet, det har bara varit en otroligt stor bonus.
 
På det här jobbet har det känts som att jag har hittat min plats, att jag har hittat hem. Min roll på den här jobbplatsen har liksom känts så självklar och jag har känt mig så hemma enda från början, att jag måste erkänna att det tar hårt på mig att veta att det tar slut nu. Som jag har gått omkring och hoppats på att turen skulle fortsätta och någon lucka igen skulle dyka upp så jag skulle få fortsätta, men tyvärr gick det inte så den här gången. Men det är ju så livet som vikarie är, mycket är osäkert och det mesta hänger på bra tur. Jag hade bra tur tre gånger, men sen tog turen slut (känns ju lite typiskt när det är fredagen den 13:e och allt...). 
 
Även om jag är väldigt ledsen försöker jag tänka att det blir vad man gör det till, och faktum är ju, att jag hade turen att få den bästa första arbetsplatsen man kunde önska sig. Faktum är också, att även om något riktigt bra tar slut nu, så kan jag inte veta om något bättre väntar på mig. Så är det ju alltid - när en dörr stängs, öppnas en ny. Och ett tredje faktum är att jag VET att jag är dålig på slut, det kändes liksom som jordens undergång när jag tog studenten och när jag gick ut Arcada, och ändå har det alltid blivit så mycket bättre än jag trott. Trots det är det ändå med väldigt tunga steg jag lämnar den här byggnaden och stänger dörren bakom mig idag, men om vi ska klämma in ett riktigt cheesy ordspråk, så får man ju försöka ta sig an attityden "don't cry because it's over, smile because it happened". 
 
 
Vi avslutar med en bild som sammanfattar mitt år på det här jobbet ganska bra - bilden är tagen 07.30 en måndag morgon, men jag står ändå glad i mitt rum omgiven av plinten, gummiband och jumppabollar, redo för dagen. Sämre hade man ju definitivt kunnat ha det. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Imorgon släpper jag bomben!
Fem finlandssvenska bloggar jag gillar
Ett efterlängtat paket från NA-KD
Den lugna lördagen
AW på Relandersgrund



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar