Icke-passande för vissa yrkesgrupper att blogga?

Finns det en problematik i att vissa läkare, lärare och psykologer väljer att blogga? Borde vissa yrkesgrupper helt enkelt hålla sig borta från bloggvärlden helt och hållet, eller åtminstone modifiera bloggens innehåll enligt sin yrkesroll? Och hur ska man reagera om ens arbetsgivare nångång kräver att man ska sluta blogga? Bland annat dessa frågor tänkte jag fundera kring idag.
 
 Bildkälla: Pixabay
 
Jag vet inte hur  många gånger jag fått höra eller läsa folk kommentera saker som "men hon är faktiskt lärare, borde hon inte tänka på att inte lägga ut festbilder på bloggen", "men tänk nu om föräldrarna från daghemmet skulle gå in och läsa om hur deras barns barnträdgårdslärare tänker kring att låta sina barn äta socker", "men ÄR det faktiskt passande för en läkare att blogga", "om du både tänker vara psykolog och bloggare får du räkna med att din trovärdighet sänks drastiskt" och "min arbetsgivare tyckte det vore bättre att jag inte hade en blogg/slutade blogga med tanke på jobbet". Och ja, jag som själv jobbar inom vården, har ju funderat kring dessa frågor både en och annan gång. Har dock efter allt funderande kommit fram till, att min åsikt i den här frågan är rätt klar. Riktigt klar, faktiskt.
 
Visst kan jag förstå att det kan finnas en viss problematik i att en lärares elever på fritiden går in och läser om lärarens hårda festkväll, att en läkare som skriver ut i bloggen att hen är för att skolsvenskan ska slopas sedan tar emot en svenskspråkig patient på sin mottagning, eller att kunder som går till banken plötsligt ska diskutera lån med en person som driver humorblogg på fritiden. Jag kan förstå  att det inte är helt enkelt, absolut. Visst skulle det kännas konstigt om jag t.ex. skulle gå på operation och kirurgen visade sig vara någon vars blogg jag läst i åratal (t.ex. Kissie), visst skulle det vara knepigt om någon av mina patienter nångång skulle tagit illa upp av något jag skrivit i bloggen men ändå borde lita på vad jag säger på mottagningen, och visst skulle det vara obekvämt om jag visste att kunderna på det viktiga mötet råkat se mig ta shots på bilderna i bloggen ett par dagar före. Fattar dilemmat, absolut.
 
Men, så tänker jag så här: Det att jag har valt att bli fysioterapeut, det betyder inte att jag bundit mig till att vara fysioterapeut 24/7. Liksom, jag ägnar redan 40 timmar per vecka åt att vara fysioterapeut Daniela Skoglund - borde jag då verkligen också utanför  de där 40 timmarna ägna min fritid åt att också vara i min jobbroll? Så KLART ser jag till att vara professionell och fysioterapeut till 100% då jag är på jobbet och då ligger all min fokus där, men borde jag faktiskt när jag slutar jobbdagen fortsätta modifiera hur jag beter mig, vad jag gör och vem jag umgås med enligt mitt jobb-Daniela? Tycker faktiskt inte det. De timmarna jag inte är på jobb vill jag inte vara fysioterapeut Daniela Skoglund, då vill jag bara vara Daniela. Och vet ni, Daniela älskar att blogga. Borde jag då ändå sluta blogga, ifall någon patient skulle råka läsa? Och borde jag i samma veva sluta gå ut och dansa, ifall jag i misstag skulle råka springa in i en patient ute i onyktert tillstånd? Och borde jag också sluta köpa pizza på helgerna, ifall en patient skulle råka se att jag köper något ohälsosamt? Och borde jag sluta tala om mitt kärleksliv med mina vänner när vi är på café, ifall någon av mina patienter skulle råka vara där och höra? Liksom, börjar man tänka på det sättet, så kan man ju dra det hur. långt. som. helst. Skulle bli tokig av att gå omkring och tänka så.
 
Jag har alltid varit jättejättenoga med att skilja på jobb och fritid. När jag är på jobb är jag på jobb, men när jag slutar för dagen slutar jag för dagen, och tar inte med mig jobbet hem. Det betyder inte att jag inte skulle älska mitt jobb, och det betyder inte att jag inte skulle vara bra på mitt jobb. Det betyder bara, att jag, precis som de flesta människor, har ett jobb-jag som inte är exakt likadant som mitt "vanliga" jag, och på min fritid vill jag ha rätten att vara exakt som jag är och göra precis som jag vill,  utan att få höjande finger från varken chefer, patienter eller kunder (vilket jag som tur åtminstone ännu aldrig fått). Så länge jag i min blogg inte t.ex. läcker ut patientinformation eller dylikt, läraren i sin blogg inte skriver ut elevernas namn, kirurgen i sin blogg inte meddelar att hen visst råkade vara alkoholpåverkad igår medan hen opererade, barnträdgårdsläraren i sin blogg inte skriver att hen tycker barnmisshandel är ok eller dylikt, så tycker jag faktiskt varken chefer, patienter eller kunder har med blogginnehållet att göra. Ifall jag nångång skulle råka ut för en chef som skulle kräva att jag slutade blogga, skulle jag nog starkt överväga ifall det är rätt arbetsplats för mig, eller om det är dags att söka ett nytt jobb. Att chefen långt kan bestämma över vad jag ska göra på jobbet säger ju sig självt, men ifall chefen också vill bestämma vad jag ska göra på min fritid, tycker jag det gått för långt. (Däremot skulle jag vara helt öppen för att diskutera hur vi ska gå till väga ifall det nångång uppstod en situation där en patient/kund t.ex. skulle kommentera något som har med bloggen att göra på min arbetstid!)
 
Vi människor ägnar en så himla stor del av vårt liv åt att jobba, att jag tror det är jätteviktigt att kunna släppa jobbet när man inte är på jobb. Och med handen på hjärtat, är jag själv 100% okej med tanken att piloten som flyger flygplanet jag sitter i, vill gå ut och ta några drinkar efter att den långa flygningen är över. Jag är 100% okej med tanken att kirurgen som ska operera mina tänder, strippar på kvällarna. Jag är 100% okej med tanken att barnträdgårdsläraren som ska ta hand om mina (hoppeligen) framtida barn, driver modeblogg och går omkring i leopardkappa och stilettklackar på fritiden. Och jag tänker till 100%, att om jag inte vore okej med att piloten tar några drinkar efter flygningen och istället skulle tänka att en duktig, ordentlig, pålitlig pilot minsann inte dricker drinkar på sin fritid, skulle det vara jag som skulle ha större problem med mitt beteende, än piloten.
 
Så länge piloten inte sörplar drinkar medan hen flyger planet jag sitter i, kirurgen inte tänker operera mig klädd endast i underkläder och barnträdgårdsläraren skippar stilettklackarna på jobbet, är det inget som påverkar mig (eller mina hoppeligen framtida barn, då), inget som har att göra med hur duktig piloten/kirurgen/barnträdgårdsläraren är på sitt jobb och inget som jag ska lägga näsan i blöt i. Så tänker jag. Hur tänker ni? Skulle vara jätteintressant att höra!




Fysioterapistudier vid Arcada

"Hej! Skulle vara jätte kul om du kunde skriva lite vad du tyckte om fysioterapistudierna vid arcada?"
 
Så löd en kommentar jag fick för ett par dagar sen, och visst kan jag det! Eftersom jag med jämna mellanrum får frågor om att studera fysioterapi och fysioterapi överlag har jag tidigare bloggat en hel del om både studierna och att jobba som fysioterapeut, men när jag gick igenom inläggen konstaterade jag att jag faktiskt aldrig har skrivit ett inlägg där jag sammanfattar vad jag tyckte om fysioterapistudierna vid Arcada. Så, känns passligt att göra det nu, när jag både fått en fråga angående ämnet och det så småningom börjar vara dags att söka in till olika utbildningar!
 
 
Jag studerade alltså fysioterapi vid Arcada 2012-2015, och vill således börja med att säga att mycket kan ha ändrats sedan dess, och att det jag skriver i det här inlägget baserar sig på mina upplevelser från de åren. När jag sökte in 2012 bestod inträdesprovet av tre delar; Skriftligt prov, konditions/rörelsetest och intervju. Klarade man sig igenom skriftliga delen fick man fortsätta till andra delen, där man först gjorde konditions/rörelsetestet med resten av de som gått vidare i en sal, innan alla hade enskilda intervjuer. Åtminstone då var konkurrensen väldigt stor, och bland väldigt  många sökande, var vi ca 20 stycken som slapp in. Så, det första jag kan säga, är väl, att ifall du verkligen vill studera fysioterapi, får du verkligen se till att satsa på inträdesprovet också, för på denna utbildning glider du inte in på något bananskal.
 
Månaderna före inträdesprovet levde jag i symbios med anatomiboken, och när jag inte läste var jag på gymmet och förberedde mig inför konditionstestet. När inträdesprovet sedan var avklarat och jag fick veta att jag hade sluppit in har jag för mig att jag låg ca 10-15 poäng över antagningsgränsen, så var varken bland de "bästa" eller "sämsta", utan ganska i mitten, och då får man även ta i beaktande att jag hade fått högsta möjliga poäng i inträdesprovet från mina studentbetyg. Så, ifall samma ännu gäller som 2012, är väl mitt bästa råd att 1. Sök bara ifall du verkligen är intresserad av linjen, 2. Satsa på studentskrivningarna, 3. Läs de kapitlen du ska läsa i anatomiboken tills du kan minsta lilla detalj utan till, och 4. Åk inte dit otränad. Typ så.
 
 
Gällande själva utbildningen så trivdes jag alltid väldigt bra i skolan. Fick snabbt bra vänner på klassen, vi hade trevliga lärare, Arcada som byggnad är ny och fräsch och vi fysioterapistuderanden hade både plintklass, ett gym, ett testrum, en gymnastiksal och en simbassäng till sitt förfogande. Studierna var således mycket varierande på det sättet att vi ibland plaskade omkring i bassängen, ibland hade motionsgrupper i gymmet, ibland gjorde konditionstest i testrummet, ibland palperade varandra och mätte ledrörlighet och dylikt i plintklassen, ibland tränade teknik i salen och ibland satt på "helt vanliga" lektioner och lyssnade på diverse föreläsare och lärare. Åtminstone jag trivdes väldigt bra med den här typen av utbildning, det blev liksom sällan tråkigt när vi ofta också fick göra praktiska grejer istället för att varje dag bara sitta och lyssna från klockan 8-16.
 
Dock är det också en hel del info som ska tas in i och med att man ska lära sig kroppens varenda en liten muskel och varenda ett litet ben (inte bara location utan även latinska namn och funktion), varenda en led och varenda en rörelse. Så, visst består också utbildningen av en hel del pluggande, läsande och att sitta och lyssna. Att lära sig kroppens anatomi och fysiologi är väldigt intressant, men också väldigt svårt, påfrestande och tungt, så visst får man förbereda sig på en hel del jobbigt plugg om man vill studera till fysioterapeut (jag mår liksom fortfarande lite illa när jag tänker på våra tenter i rörelseapparatens anatomi). Men, det är ju liksom något man bara måste kunna om man vill bli fysioterapeut, så bara att bita i det sura äpplet och plugga plugga plugga. När man väl en gång kommer in i det blir det snabbt fullt normalt att man går omkring och tänker "oj vilken kyfos vi har här, månne th-kotornas rörelser är inskränkta och undrar om personens scapulan bilateralt är riktigt protraherade och rhomboideerna är uttöjda".
 
 
När vi sedan i lite under två års tid plaskat omkring i bassängen, x antal gånger stått i underkläder och inspekterat (don't worry, när man väl kommer in i det fysioterapeutiska tankesättet handlar knappt någonting längre om hur estetiskt vacker en kropp är, utan allt handlar endast om kroppens funktioner, felställningar osv) och palperat varandra och läst igenom de där anatomiböckerna sisådär hundra gånger, var det dags för oss att bege oss ut på vår första praktik. Under min studietid hade vi sammanlagt fyra praktiker (sjukhus, hvc, neuro, fördjupad) som alla var sju veckor långa, och dessa kom ganska på löpande band efter att första praktikperioden var över. Och ja, är det något jag konstaterade under min studietid, är det att det var under praktikperioderna man verkligen lärde sig. Så, mitt allra bästa tips till er som är intresserade av att börja studera fysioterapi eller kanske redan studerar fysioterapi, är (förutom att lära er anatomin och fysiologin, kan ni inte det kan ni i princip ingenting), utan tvekan att 1. Försök få tag på så bra och mångsidiga praktikplatser som möjligt, och 2. Ta ut ALLT av era praktikperioder. Sug åt er information, följ med så många fysioterapeuter ni bara kan, var uppmärksamma och gör ert bästa. Ni kommer att tacka er själva senare.
 
Sen skulle jag väl också vilja nämna att rätt mycket hänger på tur. Praktikplatserna är  väldigt begränsade och också väldigt "breda", så med god tur kan det hända att du får testa på det du är mest intresserad av, med sämre tur kan det hända att du hamnar på fyra praktikplatser där inget riktigt känns så där "Jess, detta är min juttu!". Ifall du råkar hamna på de "sämre" praktikplatserna, vill jag bara påminna dig om att fysioterapi är så otroligt brett, att du omöjligt kan hinna testa på allt under dessa 28 veckor på fältet. T.ex. jag blev jätteorolig över att jag valt helt fel bransch då jag varit på tre praktiker och alla endast kändes "helt okej", men sen på fjärde praktiken hittade jag verkligen min grej, och blev ännu till erbjuden jobb där när jag blev utexaminerad. Så, ifall ni får praktikplatser på t.ex. en inremedicinavdelning, ett ålderdomshem, en neurologisk enhet och en hälsovårdscentral och inget känns riktigt rätt, måste ni hålla i minnet att det fortfarande finns t.ex. idrottsfysioterapi, postoperativ fysioterapi, barnfysioterapi, ergonomiskt inriktad fysioterapi osv som ni inte ännu testat på.
 
 
Nu när det är lite över två år sedan jag blev utexaminerad och jag har hunnit ha två olika heltidsjobb som fysioterapeut, kan jag säga att jag nu i efterhand ser mycket i utbildningen som kunde förbättras. På många plan känns utbildningen lite föråldrad och det känns som att man inte lade ner tillräckligt med tid på det mest väsentliga i skolan, i och med att man nu på fältet märkt att mycket av det som vi gick igenom i skolan inte längre används/finns i praktiken, och att mycket av det som vi lade ner mycket tid på i skolan, var sådant man i princip inte har så stor nytta av i arbetslivet. Så, ifall utbildningen fortfarande ser ut som den gjorde när jag studerade, skulle jag ha en hel del förbättringsförslag efter att i arbetslivet ha fått lära mig hur en fysioterapeuts arbetsbild ser ut nu för tiden och vad som krävs av en fysioterapeut idag, och jag tror inte jag är ensam med att tycka så. 
 
I det stora hela är jag ändå nöjd med utbildningen, och glad över att jag gick den - det ÄR en väldigt intressant och rolig utbildning det handlar om! Dock är det synd att fysioterapeuternas arbetsmarknad idag är helt urusel, så ifall du inte är intresserad av att starta eget företag eller inte är villig att sedan flytta efter jobb (som jag nu blivit tvungen att göra), så skulle jag rekommendera att du tänker efter en eller två gånger före du börjar studera fysioterapi (speciellt om arbetsmarknaden fortsätter se ut så här). Men, är du verkligen intresserad av att studera fysioterapi, så låt inte något hindra dig, utan sök, satsa och se vad som händer - den här utbildningen har inte bara gett mig vänner för livet och studieår jag ser tillbaka på med glädje, utan även två stycken jobb som känts till 100% rätt. Så, ifall du verkligen vill detta - kör! Tror inte du kommer ångra dig. Och ifall du skulle ångra dig, så är ju det fina här i livet att man får ångra sig, och sen vid behov får man ångra sig igen.
 
P.s. Ni kan också bektanta er med följande inlägg jag skrivit om fysioterapi tidigare:
 
● Vill klargöra en sak gällande fysioterapi
När man hittat rätt
Fjärde önskeinlägget - Om fysioterapi
● Boktips för fysioterapeuter




Målsättningar för tiden i Vasa

Att jag gillar både listor och att lägga upp mål kommer knappast som någon chock för er längre vid det här laget. Tycker att mål och listor inte bara konkretiserar ens mål och drömmar, utan också hjälper en att se till att man faktiskt försöker förverkliga dem. Så, en kväll förra veckan när allt kändes rätt jobbigt och jag hade enorm hemlängtan till Helsingfors, bestämde jag mig för att skriva en lista med mål för min tid i Vasa, både för att försöka se det positiva med att bo här i åtta månader, och för att konkretisera vad jag vill och har möjlighet till att förverkliga under den här tiden. Idag tänkte jag kicka igång bloggveckan med att dela med mig delar av den listan, så här kommer lite av mina funderingar. I present to you, fördelar med att jag ska bo här i 8 mån, och vad jag vill uppnå under min Vasatid: 
 
Foto. Sarah Karjalainen
  
★  Gymma flitigt på Wasa Sports Club
 
En av de allra bästa sakerna med att bo i Vasa är ju utan tvekan att världens bästa gym finns här. Och vet ni vad??? Jag skrev ju i bloggen för en tid sen att drömmen vore att hitta någon som vill hyra ut sitt kort till WSC, och någon dag efter det läste jag att någon ville hyra ut sitt gymkort till WSC från och med mitten av september till 31.5, det vill säga från och med exakt när jag ville börja till samma dag då mitt jobbkontrakt tar slut. Då om någonsin kändes det lite meant to be att jag nog ska vara i Vasa nu. Hämtade kortet i fredags och är så orimligt taggad inför att få gymma där i åtta månader, att jag ej finner ord. Första passet väntar idag, wiiieee!
 
★ Spara pengar
 
En väldigt stor fördel med att bo hemhemma en tid, är ju att det ger en möjlighet att spara mera pengar. Har gjort upp sparmål för varje månad och för första gången i mitt liv gjort en budget, så att målen ska bli lättare att nå. Om budgeten håller ska bli spännande att se, men vi kan säga så här: Om jag i slutet av maj nått mitt ekonomiska mål för den här tiden, kommer jag vara så förbaskad nöjd och glad. Den summan sporrar mig något enormt, så vore verkligen toppen om jag lyckades!
 
★ Utveckla mina kunskaper inom barnfysioterapi
 
På tal om något som sporrar, så är nog det faktum att jag kommer lära mig enorma mängder om barnfysioterapi, något som också verkligen motiverar mig. Har drömt om att få jobba en längre tid med barnfysiotetapi sen jag började studera, och nu blir den drömmen sann. Håller alla tummar och tår att det kommer kännas lika rätt och bra som jag trott! Skulle vara enormt skönt att om åtta månader kunna konstatera att jag verkligen verkligen verkligen arbetsmässigt hittat rätt linje nu.
 
★ Spendera massvis med tid både med familjen och mina Vasavänner
 
Har så många viktiga människor här i Vasa också, att jag är väldigt glad över att jag under de kommande åtta månaderna kommer att ha möjlighet att umgås mycket mer med dem. Dock är ett mål också att besöka Helsingfors MINST en gång i månaden med tanke på alla viktiga människor jag har där också, men det ska väl inte bli någon större utmaning att uppnå.  
 
★ Lära känna nya människor
 
Ja, under den här tiden skulle jag absolut också vilja lära känna nya människor! Har ju nu tid att lära känna mina Vasavänners vänner lite bättre, och så finns det rätt många bloggare i Vasa jag flera gånger tänkt att det skulle vara kul att träffa, så får försöka förverkliga det nu =) Det brukar väl annars också ordnas en del bloggrelaterade evenemang i Vasa, så dem ska jag delta i flitigt bara möjligheten finns! Och på tal om bloggrelaterade grejer - ifall det skulle ordnas en blogg-gala i stadshuset här i år igen (hoppas hoppas hoppas!) så skulle jag ju redan färdigt befinna mig i rätt stad. Stoooor fördel :D
 
 
Och så några "mindre" och mer konkreta mål, som gäller specifikt för hösten: 
 
 
 ★ Ordna en lite större 25-års fest (?)
 
Att jag vill ordna ett ordentligt 25-års firande har jag länge haft i tankarna, men har inte riktigt vetat hur jag ska förverkliga det. Nu har jag insett att jag bor i ett hus som skulle utrymma en stor mängd vänner, så det känns inte alls tokigt att tänka att jag kunde ordna en hejdundrande fest här. Kan i och för sig hända att mamma inte är av samma åsikt, har nämligen inte ännu presenterat denna idé åt henne hehe... Men vi får se, vi får se!
 
★ Skaffa ny dator
 
Alltså, nu har jag stått ut med min söndriga dator så länge, att jag ej ORKAR mera. Så, när min lön från nya jobbet börjar rulla in, är planen att belöna mig själv med en ny dator. Det kommer också att underlätta mitt bloggande enormt och således hoppeligen göra bloggen ännu bättre, för att blogga med den här datorn har nog minst sagt varit nervprövande de senaste månaderna... Till och med Niko sa "Danne, du som ägnar så där mycket tid åt att blogga, HUR orkar du göra det med en så där dålig dator?!", och ja, alltså har ingen aning hur jag har orkat. Det är nog hög tid att åtgärda detta nu. 
 
★ Gå till frissan
 
På hösten hör det till att gå till frissan, tycker jag. Dessutom befinner sig min personliga frissa (= Niko) nu för tiden flera hundra kilometer ifrån mig, så blir ju illa tvungen att hitta en ny lösning nu (kanske ändå lika bra med tanke på hur det gick i våras). Ser hur som helst jättemycket fram emot ett riktigt ordentligt frissabesök där både färgen och längden fixas till, och tänkte kanske till och med våga mig på någon liten förändring! Frissan har jag också redan valt (kan ni gissa vem? :D), så nu gäller det bara att boka tid också.
 
★ Ha en lyckad södernresa
 
Är det något jag ser fram emot med den här hösten, så är det ju nog ändå mammas 50-års resa till Madeira. Nu har vi sett fram emot den här resan i många, många månader, och äntligen börjar det närma sig! Ska bli så himla härligt att åka iväg till värmen en vecka i oktober, och dessutom med världens bästa människor. Längtarrrr. 
 
Så ja, går allt som det ska, kommer jag med andra ord bland annat att bygga upp ett stort socialt nätverk (= med god tur träffa några nya människor), bli stenrik (= bli mindre fattig), bli starkare än hulken (= hoppeligen få min axel och mitt knä rehabiliterat i så pass bra att jag kan gå på bodypump utan att det gör ont), bli snygg i håret (= inte längre se ut som ett troll som använts som golvmopp) och bli värsta bloggdrottningen (= inte längre blogga från en dator där halva skärmen är svart) före sommaren 2018, inte så illa! Haha, nånä, skämt å sido, men nu känns det faktiskt mycket bättre att stanna här i åtta månader, när jag konkretiserat hur mycket bra den här tiden faktiskt kan föra med sig och hur många fördelar det faktiskt finns med att bo här en tid. Må dessa åtta månader nu bli lika bra som jag hoppas, vill och tror







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Tånaglar, parkeringsplatser och en massa stress
En film, en serie, en låt
Förhållandefrågelistan
En urusel måndag
Då den perfekta vårjackan blev min



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12